Lasses kåserier & berättelser

Där satt man i den heta stolen och över mej stod tandläkaren han skulle peta runt bland mina tänder för att spana efter tandtroll eller vad nu en tandläkare spanar efter. Oj oj oj här var nåt intressant hörs han plötsligt säga eller vad tycker du frågar han systern. Inte mycket lönt att fråga mej eftersom jag inte kan se vad han gör än mindre prata med alla slangar och prylar i munnen. Du den får vi nog titta närmare på, säger han och ber syster ta en röntgenbild.

Du har en tand längst inne i munnen där nere som är lite inflammerad och den kan vi behöva ta bort. Eftersom jag inte kunde mer än mumma tolkade tandläkaren detta som ett jag. När så röntgen bilderna var studerade var tandens öde beseglat, den skulle bort. Den påverkar inte ditt tuggmotstånd, sa tandis. Aha, jag kan fortfarande tugga, alltså behöver jag inte ha flytande föda, ännu. Jag har trots allt några tänder kvar.

Sätter några sprutor här och där, sa tandis. Sätt den för fan där det bedövar mest, tänkte jag för snacka kunde jag inte ännu, slangar och skit i vägen. Plötsligt efter ett tag kommer tandis med stora stämjärnet, varför ingen tång tänker jag. Han bänder och vrider och gräver, men tanden sitter kvar och min känsel är borta och tur är väl det. Så kommer då tången fram och tanden försvinner från min kropp. Nu gällde det att få stopp på blodet som höll på att lämna mej. Fick nån djädra tygbit att bita på, den skall du ha i munnen i minst 30 minuter och du får inte äta på minst två timmar, jag blev hungrig bara han nämnde jag inte fick äta.

Det blir sexhundrasjuttiotre kronor, jaha så mycket var min tand värd efter att suttit i min mun i sextio år. Tur inte priset på utdragna tänder stiget som priset på olja. Då hade den får trilla av på naturlig väg. Nu vet jag vad mina tänder är värda i varje fall de jag har kvar som jag kan tugga med.

Skulle sedan ringa hustrun på mobilen för att berätta att jag både blivit av med en tand och en massa pengar. Men som vanligt svarar inte hustrun på mobilen. Den brukar för det mesta ligga i en stor handväska och signalen inställd på näst intill tystnad. Handväskan är i hustruns fall stor eftersom den måste innehålla allt som man egentligen kan kasta men enligt hustrun går allt under benämningen bra att ha. Jag fatta ännu inte hur en massa kvitton som är minst sex månader gamla är bra att ha. Nåt som däremot är bra att ha är tänder.

Min kropp är programmerad till en viss form.  Min programmering skedde när jag skapades. Tanken ifrån vår skapare var nog att jag skulle fatta en del med tiden. Tyvärr är det så att vissa saker i min hjärna inte fungerat som de skulle och låst sig. Vilket gör att normal drift inte finns längre. Jag gör numera tvärtom mot vad min skapare hade tänkt sig. Det vet vi väl, säger alla till mej. Men sen då. Har något i hjärnan låst sig och blivit felinställt för mat och godisbegäret är större än andra begär. Visst vet jag att jag skall äta mindre.

Åter tillbaka där det började när jag började min vandring på moder jord. Maten låg inte på stora fat den låg inte heller i kylskåp. Maten låg i påsar på fönsterbläcket om vintern på sommaren hyrde vi köldfack. Jag var med andra ord tvungen att börja leta upp mat när hungern satte in. Plötsligt kom också köttet in i mitt liv och det gällde att springa ifatt det så man fick något. Nu började det bli mängder med mat. Det gällde nu att äta hela tiden och mest i onödan för man visste aldrig när det blev mat nästa gång. In i vårt hus kom sedan även salt, socker, mjöl och alkohol. Det var nu skiten började för det var väl skit som kom in och ner.

Överviktens mysterium börjar vi nu närma oss. Det är så ordnat att kroppen styr när det är dags att stoppa in i foderluckan inte klockan som någon tror, den går förresten redan fel. När hungerskänslorna tar kroppen i besittning och ett sug uppstår som gör det ont i hela vägen ner till magen. Det är nu magen börjar suga upp det överskott som finns av fett. Det jag skulle ha ätit var den mat som min kropp var avsedd för, den innehåller nämligen inga fettmassor. Nu är man ganska mätt till suget säter igång om några timmar. Felet jag gör att jag äter mej jättemätt hela tiden och det är kanske inte alltid bra. Men jag sa ju att jag hade fel i hjärnan.

Nu efter maten kommer suget efter kaffe, konjak och en go kaka och kanske någon bit godis. Eftersom klockan går fel så äter jag fyra gånger om dagen, tänk vilket sug jag får efter söt var gång. Det är nu jag börjar få köpa lite större storlekar. Jag har ingen koll på mängden mat och hur förbränningstakten är. Jag får väl börja räkna ut förbränningstakten och kanske ställa om klockan så den går rätt. Hungerskänslorna kanske skall få mala lite längre var gång och så får jag skippa det som suget vill att jag skall stoppa in, kanske kan jag slippa sjukvård. Kanske skall jag skippa ordet "bara en bit till" det är bara jag som blir lurad av mej själv. Jag vet så väl att utan mat blir jag inte större. Utan förstånd blir jag fet. Nu får jag försöka rätta till felet i hjärnan. Nu börjar mysteriet med att jag inte hittar dammsugaren i huset få en förklaring, det finns ingen. Alla saker har en början.

Hunden eller hustrun vem vet jag inte väcker mej så försiktigt efter Kalle det är "Same procedure as last year". Så sitter man där i sin favoritfåtölj och bara väntar på att jultomten skall ringa på dörren. Plötsligt kommer tomten, i år klagar han på att det var för lite gröt utanför dörren. Kollar om han minskat ner antalet renar för miljönsskull eftersom det kommer en hel del avgaser även från renar. Rena skiten så att säga.

Packar upp första paketet och det visar sig innehålla 11 cd skivor med Lindeman av Hasse och Tage. Denna julen börjar riktigt bra tänk att jag fick det jag önskade mej. Hasse som är improvisationens mästare är helt suverän i sina Lindemän och tänk att de ännu håller en så hög klass efter alla dessa år. Enligt min smak finns det inga bättre i Sverige än Hasse och Tage. Nu kommer den bärbara cd spelaren att gå varm. Ett annat paket som var bra var den transportabla lilla hårddisken på 100 gigabyte, nu kan jag spara bilder och texter. Låser sedan in disken i bankfacket så kan ingen stjäla den.

Pappersinsamling stod närmast på programmet efter att alla julklappar funnit rätt ägare, nu har jag det så bra att jag kan ta med allt papper till jobb och slänga där, för vid återvinningscentralen i Lödde hade säkert halva Lödde kastat sina papper för containern räckte inte till. I Sverige stoppar vi då det utanför, hemma vill vi inte ha det.

Äntligen var det så dags för julmaten och det årligen återkommande julbordet. Här kan man prata om hemlagad sil, den är gjord av hustrun i hemmet. I år hade jag fåt den stora äran att bli insläppt i köket och jag gjorde en curry sil och senapsfreak som jag är gjorde jag även en egen hemlagad senap. Denna gång var jag plötsligt inte i vägen när jag befann mej på minerad köksmark. När väl gästerna hade gott så somnade jag lugnt och skönt efter en härlig julafton. Gäller att ladda batterierna inför rean som börjar på annandagen alltså en annan dag.

Invasionen var i klass med de allierades invasion på D-dagen fast detta var i stället R-dagen och fordonen var lite modärnare och utan vapen, om nu inte armbågar karaktiseras som vapen. Det var även kö till kön för att på en p-plats, tydligen har många bilförare varit utomland och då speciellt i Frankrike för denna mellandag parkerade man överallt, p-vakter finns inte i Lödde ännu. Var kommer alla dessa människor ifrån som vill trängas frivilligt det luktar som en gympasal efter en gymnastiklektion i varje affär, stakars de som skall jobba där. Gasmask på. Vem vinner vem förlorar, förlorar gör alltid konsumenten som tror de gör ett kap. Tror någon verkligen affärerna förlorar på att sänka priset. Klart de inte gör affärer är affärer och då skall man tjäna pengar. Jag är storvinnaren för jag handlar inte, men hustrun gör, gud va billigt är ett vanligt ord i dessa dagar.

Nu närmar vi oss snart den obligatoriska filmen som på originalspråket heter "Dinner för one" och då blir det "Same procedure as last year". Vid tolvslaget kommer Lundaknaken och Lundamellen fram, kan ett nytt år börja bättre.

Vaknar av att hunden ligger vid mina fötterna i sängen, frågar hustrun lite yrvaket finns det någon snö denna julafton. Nä, säger hon 6 grader plus duggregn. Jaha allt är precis som "last year" och som alla andra år. Kanske skulle man något år önskat sig snö till jul får skicka min önskelista till tomten. Snart trippar gästerna in och Kalle Anka börjar i TV och det gör han precis som alla andra år klockan tre. Som vanligt sover jag lugnt och stilla genom delar av Kalle Anka. Ingen förändring i sikte nu blir det julklapps utdelning med lite tilltugg. Framåt åtta på kvällen börja man sakta och försiktigt plocka från det rikliga julbordet, där hustrun gjort det mesta själv. Det kanske kan förklara att jag den senaste veckan fåt somna ensam i sägen. Hustrun har varit i köket. När alla julklappar funnit sin ägare blir det spel. Här brukar jag protestera för spel är inte min grej, men precis som alla andra år avslås min protest.

Juldagen denna fridens dag som i matväg är ett julbord i repris, varför smakar allting bättre dagen efter. Nu brukar hustrun och jag ta en runda med hunden och sedan går vi in och somnar framför TV, till en film vi spelat in under året. Samma sak år efter år. Varför måste man göra samma sak varje år, kanske för det är skönt att inte bli överraskad.

Sen kommer den där mellandagsrean, den är jobbig. Detta året har jag legat i hårdträning genom att besöka Ullared två gånger. Klara man de testerna så klarar man mellandagsrean. Folk överallt det går nästan inte att ta sej framåt någonstans, bara att följa strömmen. Varför utsätter man sig för detta spektakel varje år, för att tjäna några tior. Hur kul är det att i full vintermundering svettas inomhus. Enligt hustrun som kan tillbringa timmar på mellandags rean är det mysigt att går där. Gå och gå är att ta i man föses fram likt en kohjord på prärien. Har man sedan tur hamnar man i rätt affär, hitta kassan är sedan den roliga leken som vidtar. Bättre sitta hemma och mysa med en whiskey.

Under dessa mellandagar äter man julbordet i repris ett antal gånger. Hustrun lagar mat i tron att ett 25 tal personer kommer julafton istället för de sedvanliga 10 talet. Kanske kan kriget komma i dessa mellandagar och då måste man ha mat hemma. Nyårsafton är en repris från alla andra nyårsaftnar. Det är någon betjänt som alltid snubblar omkring i TV:en och någon som klockan tolv läser en dikt från skansen. Jättekul tv. " The same procedure as last year"  Efter att raketerna lämnat jorden för sin färd mot himlen, är det dags för den kulinariska höjdpunkten för året. En Lundaknake och en Lundamelle, kan ett nytt år börja bättre.

Julbord detta för oss två benta mänskliga varelser mycket märkliga bord ständigt i repris år från år. Bordet har inga hjul och då kan man undra varför det kallas hjulbord. Kan det vara för att det behövs en hjullastare för att lasta in all maten. Maten som sedan läggs på detta väl designade bord måste väl vara ett designat bord till det priset, sa hustrun där vi satt vid vårt bord på något slott på landet. Slott var kanske att ta i men en stor byggnad var det. Kan undra om de betalat ljusräkningen för det var bara stearinljus som lyste upp tillvaron för oss.

Kostnaden för att stoppa in maten i munnen var 625 svenska kronor per person.  Hur skall en normal människa kunna äta av alla dessa rätter för det priset, kanske får man med en doggybag hem. Vem äter lax, ål, skinka 56 olika silsorter, revben, köttbullar, prinskorvar och alla de andra 165 rätterna för 625 spänn. Inte nog med att man skall betala för det man inte äter, man får betala ytterligare dyra pengar för julölen och julsnapsen. Den måste man bara dricka upp så man känner att man fåt något för pengarna.

Ur högtalarna i det nästan kompakta mörkret, som hustrun kallar för mysigt, strömmar det ut sötsliskig musik, det är "Last Christmas" låten som är så gullig att den kan sammanfatta alla de svenska jultraditionerna. Kalle Anka klockan tre, gröt, 9 grader kallt och kulörta kulor som ger känslan av mer jul. För att inte tala om alla de nyinspelade julskivor som alla artister måste ge ut. Julkonserter står som regnet i backen i den Skånska myllan. Hur många finns det egentligen.

Julmust är ett måste på ett svensk julbord, väntar vi att öppna flaskan några månader kan vi sätta dit en ny ettiket där det står påskmust på. Julklappar skall sedan inhandlas i överfulla affärer där man inte får plats, för rean brukar börjar innan julen börjar. När skall den första fastlagsbullen dyka upp på julbordet.

Vid denna årstid får jag nytta av min forbi att gå och handla, jag kommer helt enkelt in i affären så det är inte lönt att försöka. Just nu spelar jag på min dator medan orden trycks fram "Jingle Bell Rock" med Hilary Duff, lyssna gärna på den. Annars sätter jag mej i min sköna stol och tittar på stressen allt medan en god rökig whiskey passerar ner i min hals och ur högtalarna strömmar Stilla Natt ut med Sissel Kyrkjebö, Närmare en lugn och skön julextas kommer jag inte. En låt som både skapar julmys och ett inre lugn.

Vi tar en tur till Helsingör, sa hustrun en tidig lördag förmiddag. Det är så mysigt att åka till Helsingör så här innan jul. Tittar ut genom fönstret och undrar i mitt stilla sinne hur mysigt det är att åka denna gråa, mörka kalla så kallad vinterdag. Vi har med oss två "dra maten" sa hustrun. "Dra maten" är en kärra med en väska på som pensionärerna använder när de skall handla mat, praktisk och bra och sedan dra hem maten med, därav namnet. Nu skall jag en ännu icke pensionär släpa på en sådan genom hela Helsingör. Du får väl börja träna säger hustrun när jag lamt protesterar, du får se det som en pensionärsprao. Det var bara att packa in kärrorna i den vita bilen och dra till Helsingborg. När vi sedan fåt en parkering och skulle ta ut kärrorna hade helt plötsligt bilen får en annan färg, den var grå. Då förstår ni alla hur mysigt detta skulle bli.

Nu började den stora golgata vandringen i ett gråt, mörkt duggregnande Helsingör. Detta är ganska mysigt, sa jag till hustrun allt medan vi trängde oss fram genom folkmassorna. Då kom den där blicken som man inte skall utmana för då blir vandringen ännu längre. Det vill jag inte så munnen stängs innan det hoppar konstiga ord från den. Konstiga ord hoppar det ur alla människor vi möter, det är ett annat språk, låter som Danska. Konstigt är det. "Undskyld" säger plötsligt någon, som tränger oss vidare framåt. Hörde du sa jag till hustrun han pratar med oss, vad sa han säger jag. Men min käre Einstein, du sa på båten att du kunde Danska, kan jag också men inte just det ordet, sa jag. Vad kan du frågade hustrun "Hvordan i helvede finder jeg vejen til spiritusen" När jag frågar detta brukar människorna se ut som semaforer för de pekar överallt. På så sett får jag handlat vin, säger jag till hustrun.

Då provar vi säger hustrun, jag kastar ut frågan till den första vi stöter på. Hon säger "vaba". Du säger jag till hustrun de kan "vaba" även i Danmark trodde det bara var ett svensk fenomen. Nu blixtrar det till i blicken hos hustrun och då är det bäst att fly och det snabbt. Du min gode man vad hade du för nytta av dina dansk kunskaper. Nu tycker jag inte det är roligt att prya som pensionär länge, speciellt inte när det var så lång kö för att få en sittplats på fiket, de som satt där var nog alla pensionärer.

Vinet vi handlade var både gott och billigt och han i affären pratade stockholmska och inte var det något bättre. Han fattade heller ingenting, tur engelska finns när ingen begriper värlsdspråket skånskan.

"Walk in my room" säger hustrun när jag närmar mej garderobsdörren, det är ingen vanlig garderob vi har, men så skall där också få plats en massa kläder och skor, Den är så full av kläder och annat "skit" så jag kommer knappt in där. Där hänger nya kläder, gamla kläder och varför gamla kläder hänger där förstår jag inte och fådda kläder och de är ännu äldre och går hos hustrun under benämningen, bra att ha. Har många gånger undrat vad de är bra att ha till.

När vi skall gå bort säger hustrun "jag har inget att ha på mej, märkligt uttalande. För dessa ord kommer alltid fram var gång vi är bortbjudna. Garderoben är så stor att man kan gå in i den och gå flera meter framåt, när jag skall hitta något av mina tre par skor bland hustruns 50 par får jag använda en gps annars hittar jag inte mina skor. Konstigt säger jag till hustrun att mina skor alltid passar till mina byxor. Hustrun hittar nämligen inga kläder som passar till sina 50 skor. Eller så passar inga skor till kläderna. Bara att välja vilket som passar. Passar gör jag var gång. Men det hjälper inte.

Det finns en klänning jag kan tänkas ha på mej, men den funkar nog inte ändå, för jag har inga hela strumpbyxor, berättar hustrun. Vi kan inte gå bort idag, säger hustrun inget som finns i "walk in my room" passar just idag. Vi får åka ner till Center Syd och köpa något, för jag kan inte gå någonstans. Men du har ju en hel garderob med kläder och skor. Fattar du inte säger hustrun och tittar på mej med den där blicken som säger mer än tusen ord. Här gäller det att hålla tyst. JAG HAR INGA KLÄDER ekar det inne i mitt huvud. Men det hänger fullt i garderoben. Blicken igen.

Tur att hustrun redan börjar fundera på kläderna på förmiddagen för inte går det fort i klädesaffärerna. Det är nu det hårda jobbet börjar. Affär ut och in, provrum ut och in. Och det handlar inte om att hitta något som "känns bra" eller "känns rätt" - det handlar om att hitta något överhuvudtaget Tur det finns en massa fika ställen på Center Syd, tror nog jag fikat mej igen allt ätbart mer än en gång. Efter åtskilliga timmar fylls garderoben på med nya kläder och skor. För att få plats med dessa får ett par av mina skor och byxor maka på sej till ett annat ställe. Skjortan får i nödfall hänga kvar.

Jag är trött men samlad, säger hustrun när jobbet är klart. För som alla vet finns det bara ett botemedel mot en havererad garderob. Shopping är ett hårt jobb, men någon måste göra det!

Det var en gång ett rödgrönt miljövänligt tåg som på sin resa till stationen regeringsmakten när som helst kunde spåra ur, trots att det gick på räls. I den sista vagnen satt den röda kejsarinnan samt två gröna flummiga personer de såg ut som de kommit direkt från grönsakslandet. Den röda konduktören försöker förgäves komma in i vagnen, ibland får han komma in i värmen ibland inte. Verkar som den röda kejsarinnan och de gröna inte vill ha med honom. Kan man lita på en konduktör som hela tiden vill klippa biljetter.

På sin resa passerar man först stationen välfärden och där finns inga människor som skall gå på tåget. Ingen har nämligen hittat till denna station eftersom man måste betala extra skatt för att få komma dit. Människorna i landet där tåget går betalar redan så mycket skatt att det finns inga pengar över för att betala resan till stationen. Allt medan den röda konduktören försöker förklara för den röda kejsarinnan och människorna från grönsakslandet, vad välfärden är för något, varför skall vi som har i bland världens högsta skattetryck betala mer skatt, vem får pengarna, den frågan få alla ringa en vän för att få svar på.

Under den fortsatta resan får den röda konduktören ömsom sitta i den fina vagnen ömsom sitta i boskapsvagnen allt beroende på humöret hos kejsarinnan. När man passerar allians stationen sår där fyra mystiska personer, där den ena håller upp ett plakat där det står förbjud bilen. Nu vaknar de gröna till och håller nästan på att ta sig ut ur vagnen för att ansluta sig till de fyra. Men den röda kejsarinnan vägrar öppna dörrarna så människorna från grönsasklandet kan inte ta sig ut och den röda konduktören kan inte ta sig in. Facket måste tillkallas och så får de bestämma hur kejsarinnan skall göra.

Tåget börjar nu närmar sig slutstationen och än hänger den röda konduktören med, men han orkar nog inte hålla fat i stången utanför vagnen längre, kanske en tidsfråga innan han släpper taget och ramlar i marken. De andra gör inget för att rädda honom, han få skylla sig själva eftersom han ville återinföra vagnsskatten och skatt på folks pengar. Gäller att få stopp på tåget innan det spårar ur, om det inte redan håller på att göra det.

Vi får inte stå i vägen för utvecklingen, vi måste titta framåt och vara med på det nya tänket, sa Kurt-Orvar. Nu undrade jag så smått på vilket maranata möte han varit för han brukar inte vara den som står i första förändringsledet. Kurt-Orvar tillhör den konservativa grenen där allt var bättre förr och man skall alltid göra som man gjort. Varje förändring mottogs med "det går inte".

Numera tillhör jag "det var bättre förr klubben" och det med rätta. Klart det var bättre förr, 1968 då jag fick min första bil kostade bensinen runt 88 öre litern, kom sen inte och säg att det är bättre nu. Mjölkpriset var cirka 50 öre litern och visa mej den barnfamilj som inte tycker det var bättre förr. Tv fanns inte och vi barn fick hitta på olika saker, vi fick använda våra hjärnor för att leka olika lekar, fanns ingen TV och data att går och sätta sig framför. Ordet data var knappast uppfunnit än mindre datorerna.

Idag sitter nästan alla ungar framför TV:en eller datorn och spelar spel och blir fördummade. Fantasi är en bristvara idag. Hur skulle dagens unga klarat sig om de var tvungna att vara kreativa och hitta på allt själv. Kom sen inte och säg det var bättre för. Inga dammsugare fanns utan man fick använda soppkvast och skyffel för att hålla rent. Vi slapp stå i kö på Ullared för att handla billigt man stickade kläderna själv eller så bytte man kläder med andra. Sverige spelade VM final i fotboll 1958, vad har man gjort resten av åren? Med andra ord det var bättre förr.

Idag tar det flera dagar att komma iform efter en festkväll som innehållit en del sprit, dagen efter varar alldeles för länge numera. När kroppen var lite yngre fanns inte dagen efter utan festandet kunde fortgå över flera dagar. Tjejerna vände sig också om efter en idag får man vara glad om någon tjej överhuvudtaget tittar efter en, skulle väl vara om man höll på att köra över någon, då hade man säkert fåt en blick.

Jag brukar alltid berätta för hustrun att det var bättre förr, hon brukar då titta på mej som om jag kom från en planet utanför jorden. Nej du min gode man det var inte bättre förr, DU var bättre förr.

Plötsligt stod min granne Kurt-Orvar utanför mitt fönster och hoppade och skrek, inne i huset skällde hunden. Han trodde säkert Kurt-Orvar var en fågelskrämma med armar och ben som rörde sig som en semafor. Jag var tvungen att resa mej från min sköna position halvliggandes i stolen framför dumburken. Varför står du där och viftar och skriker frågade jag Kurt-Orvar. Något andfådd, fast det var nog mer än något andfådd, skrek Kurt-Orvar så det förmodligen hördes i några kvarter. Jag har fåt en bonus. Va sa du, sa jag. Jag har fåt en bonus, vrålade Kurt-Orvar. Nu började jag blev nyfiken för Kurt-Orvar tillhör inte finanssektorn där man får bonus för att misslyckas.

Greta har get mej 100 spänn extra i veckopeng, Greta är alltså Kurt-Orvars hustru. Varför denna gentila gärning av Greta, frågade jag. Jag har klipp häcken, sa Kurt-Orvar. Jaha sa jag och därför får du en bonus. Ja jag har ju gjort ett klipp, sa Kurt-Orvar. Va bra sa jag. Den enda bonus jag får är mossa i gräsmattan och då slipper man klippa gräset, för där finns inget gräs. Hustrun tycker det är en bra bonus att inte behöva köpa en gräsklippare.

Är du inte en liten dyslektiker, frågade Kurt-Orvar mej. Det kan man nog säga, sa jag men en dyslektiker är en normalbegåvad person, sa jag.  Måste vara skönt att veta att du är normalbegåvad, sa Kurt-Orvar. Du Kurt-Orvar jag undrar om de tjänstemän som jobbar på Försäkringskassan är normalbegåvade och fattar vad jag säger eller är de dyslektiker hela högen. Eller kanske är det ett krav att vara lite koko att jobba där. Var hemma och vabade en dag och passade barnbarnet. Några veckor senare ringer kassan till mej en torsdag klockan ett. Fattar de inte att folk jobbar i detta landet. Hustrun var sjuk och tog samtalet. Damen på kassan undrade var intyget från dagis var. Lilla barnbarnet är väl inte på dagis, sa Kurt-Orvar. Kan inte du ta jobb där och få en bonus för du fattar. Trots många samtal fick vi förra veckan brev från kassan där de ville ha intyg att barnbarnet var på dagis.

Blir nog inga bonusar där inte sa Kurt-Orvar. När du de borde köpa hjärnor som fungerar så att någon fattar att i Sverige går alla barn inte på dagis alltid. Barn kan faktiskt vara hemma. Du tog i varje fall ditt ansvar och passade barnbarnet, sa Kurt-Orvar. Ja det gjorde jag det är mer än man kan säga om alla som fåt höga bonusar, de tar inget ansvar. Det är alltid någon annans fel att det gåt åt helskotta, var nu det kan ligga. Ansvar är Sverige sämst i klassen på, bäst är vi på att låta nån annan ta ansvar. Bara jag själv slipper. Kan undra sa jag till Kurt-Orvar om man kan betala tillbaka bonusar. Det borde väl vara någons ansvar.

Plötsligt vaknar jag ur min ljuvliga sömn när min hund Zack hoppar upp till mig där jag ligger i hängmattan, denna underbara dag. Jag ligger med Zack vid min sida och tittar på de vita molntussarna som glider förbi över den klarblåa himlen. Jag låter mina tankar vandra fritt i min konstiga hjärna, ibland undrar jag hur den ser ut på insidan. I två säsonger har jag och hustrun nu provat på att vara säsongare, det vill säga ha husvagnen på samma plats hela säsongen, men passar detta oss nu, skall vi fortsätta eller skall vi ut och titta oss omkring i världen.

Finanskrisen finns inte i min hängmatta, ingen lågkonjunktur heller här finns bara min hund och jag som ligger och vaggar fram och tillbaka i ett sövande tempo. Ingen mobiltelefon som ringer och jagar mej detta måste vara början på en bra dag. Behöver inte ta ställning till om räntan skall bindas eller vara rörlig, förresten var skall jag binda räntan, fast i en stolpe. Tänk att slippa behöva tänka på sådana beslut i min hängmatta. Dammsugaren är landsförvisad från mej och det är en härlig känsla. Idag är jag befriad från städning och bara det gör att det blir en jättebra dag.

Bilen behöver inte användas denna lediga dag med en stor sol som lyser från en molnfri himmel, jag sparar pengar genom att inte behöva tanka. Miljön får också lite mindre koldioxid genom att bilen står stilla. Stilla står just nu också tiden, molntussarna står dock inte stilla utan de flyter fortfarande fram i ett lagom tempo, Där kom England farande. Den vita tussen liknade detta land, där kom hustrun med Skåne. Den snapsen visste var den satt. Timmarna bara flyter iväg.

En doft av nygrillade revben börja smyga in i min näsa där jag ligger och funderar och då blir det till att lämna hängmattan för att äta lite av de goda nygrillade revbenen, allt medan tankarna får hänga kvar i luften, precis som hängmattan. Detta var bara början på en bra dag

Plötsligt vaknar jag ur min ljuvliga sömn när min hund Zack hoppar upp till mig där jag ligger i hängmattan, denna underbara dag. Jag ligger med Zack vid min sida och tittar på de vita molntussarna som glider förbi över den klarblåa himlen. Jag låter mina tankar vandra fritt i min konstiga hjärna, ibland undrar jag hur den ser ut på insidan. I två säsonger har jag och hustrun nu provat på att vara säsongare, men passar detta oss nu, skall vi fortsätta eller skall vi ut och titta oss omkring i världen.

För en barnfamilj är det utmärkt att ha en säsongsplats och fira sin semester här på denna underbara ö, men passar detta oss. Vi vill ut och åka på vår semester och nu när barnbarnet Jacob gjort entré i våra liv, så är det roligt att få fara runt med honom till alla barnställen som finns i Sverige och Danmark. Jag har inga egna barn så jag har inte gjort detta tidigare och får väl ta igen allt nu. Skall vi då stå med vagnen på samma plats hela säsongen. Många frågor som söker svar. Zack bryr sig nog inte bara han får ligga och mysa i hängmattan med mej.

Klarar vi av att åka till samma ställe och träffa samma människor hela tiden, eller är reslusten så stark att vi vill åka runt, vilket var en av anledningarna till att vi skaffade husvagn. Resandet lockade. När vi snart lämnar ön med vagnen blir det nog för sista gången som säsongare på ett tag.

Det var en sådan där underbar höstdag, husvagnen skulle transporteras hem för vinterförvaring. Den hade under säsongen stått uppställd på Söndremark camping på Ivön. Det var nästan så hjulen blivit fyrkantiga för det kan de lätt bli när man bara står stilla. Vi hade några gånger tagit den ifrån ön och kört runt lite, så än var hjulen runda. När allt så var inpackat i vagnen och den var nu klar för att kopplas på bilen.

Det är nu cirkusen för många tar sin början och man och hustru brukar bli ovänner, ett i mångt och mycket fascinerande skådespel. Eftersom vi är så dåliga skådespelare och inte gärna vill bli ovänner om sådana triviala saker som att backa bilen till en husvagn. Införskaffade vi en mover till husvagnen, nu kör man till husvagnen till bilen i stället. Man styr hela ekipaget med en fjärrkontroll, grymt roligt. Alla backproblem med eller utan husvagn har trollats bort.

Jag drar upp det lilla svarta handtaget på kopplingen, handtaget skall egentligen bli uppe tills vagnen är på plats och då falla ner för att markera att husvagnen sitter på kroken. Vårt lilla svarta handtag blir inte automatiskt uppe utan hustrun håller det upp, allt medan jag kör husvagnen mot kroken. Nu verkar du vara precis över kroken säger hustrun och jag vevar då ner stödhjulet, blev nog någon millimeter fel sa jag, den går inte på. Trycker då fram husvagnen något och plötsligt knäpper det till, där satt han säger jag.

Då var det bara att köra så sakta framåt på tvättbrädevägen, hade vi haft en Dry Martini stående i vagnen hade den blivit både rörd och skakad, James Bond hade blivit grön av avund. Nu närmade vi oss den miljövänliga vajerfärjan , bilarna står stilla på vägbanan allt medan färjan rör sig framåt, det miljöpartiet vore nåt för er. Gör hela E 4 till väggrullband, miljövänligt och olycksfritt. Först skulle hela raden av bilar av innan vi fick köra av färjan. Efter några turer vet jag att man får ta det försiktigt över kanten för ibland kan stödhjulet skrapa i marken. Då plötsligt brakar det vara till och i backspegeln ser jag en husvagn som rullar bakåt. Skriker till hustrun spring ut ur bilen och bromsa vagnen.

Det ser nästan ut som Kalle Anka på julafton, tar några mikrosekunder innan jag fattar att husvagnen lämnat kroken på bilen och vill tillbaka till båten, den har en egen vilja. Efter några sekunder som är lika långa som ett helt år, står plötsligt husvagnen stilla på båten. Man kan höra tystnaden. I kön till att köra på båten står en husvagn och många bilar, igen av dem reagerar eller lämnar sina bilar för att hjälpa till. En äldre herre och dam står på parkeringen. Den äldre herren är något snabbare än hustrun och når husvagnen just som den stannat. Vi kan snabbt konstatera att inget var skadat mer än säkerhetsvajern. Plötsligt kommer skepparen på färjan och han utbrister på en äkta göingedialekt  "Det här har jag aldrig varit med om" sen återvände han till sin båtbrygga.

Hustrun backade till och vi fick hjälp att koppla på husvagnen som nu säkert blev förankrad på kroken och denna gång följde den med av båten. Tankar och chock fick vi lägga åt sidan för vi skulle köra de 11 milen hem. Men väl hemma kom alla tankarna.

Vad hade hänt om vi kört först av båten.

Vad hade hänt om jag tagit sats och kört fort av båten

Tänk om den släppt lite längre upp i backen, man kör nämligen uppför en backe när man kör av båten hade vi haft en husvagn på Ivösjöns botten

Tänk om den rullat fortare när den hoppade av kroken och vält på båten

Tänk om den släppt i 80 på vägen hem.

Äventyret slutade denna gång lyckligt, men nu skall vi kolla kopplingen på husvagnen så där inte är något fel. Nästa gång jag kopplar på husvagnen kommer jag att kolla några gånger att den verkligen sitter på. Hur kunde det hända:

Invasionen av baciller eller om det nu var något fientligt virus, kom helt utan förvarning. Jag hade inte haft någon chans att bygga upp något försvar. Ingen varningsklocka hade ringt, möjligen var det glapp i min hjärna. Igen berättade för mej att något som kallas hosta skulle ta min kropp i besittning och stanna där några dagar. Speciellt när jag låg ner startade hostattackerna och de varade länge. Tror nog varenda muskel i kroppen blev påverkad av dessa attacker, Det gick i varje fall inte att smyga in i sängen. Till och med hunden såg förvånat på mej och undrade vad det var för språk jag pratade.

Försökte få tid hos min egen läkare han jag har registrerat mej hos. För i denna lilla världen skall man registrera sig hos en läkare. Han hade inte tid när jag ville komma, så då fick jag bli min egen läkare och där behövs ingen registrering. Bara skicka hustrun till apoteket och inhandla tabletter och hostmedicin som jag sedan proppade i mej massor av. Eftersom systemet ligger mitt emot, köpte hon en flaska whiskey där, nu blev sjukdomen lite roligare att ha placerad i kroppen.

Vad gör man när man är för sjuk för att ta sig till jobb, ligga kunde jag inte för då hostade jag sönder min kropp. TV kan vara ett alternativ. Reklam TV har ju get oss många kanaler och TV-Net har gett mej cirka 40. TV-Net är det lokala företaget som skickar ut sina program i en kabel, till en burk som jag har ståenden, där förvandlas det sedan om till TV bilder, vet i fan hur det funkar. Men efter en dags tittande undrar jag om det var värt priset att få många kanaler. Det tog mej bara en dag att utveckla någon allergiskt reaktion mot all reklam. Det var avbrott i alla kanaler för att visa någon fåning reklam. De som tittar behöver inte många hjärnceller för att fatta. Jag har blivit av med några, när jag hostade jag fattade ändå inte.

Kan man vaccinera sig mot reklamavbrott, eller måste man genomlida dessa pilsneraktiga filmer mellan det man vill titta på. På TV 3 visar man vecka efter vecka dessa otaliga dokusåpor, program med andeutrotning, spiritism, kostprogram samt andra medeltida fenomen, flummigt dravel som borde ha varit utrotningshotat för länge sedan. Möjligen skulle det kastas på en sopptipp.

Tur då jag har inspelade filmer från alla kanaler, men där jag klippt bort alla reklam så jag kan se filmen utan avbrott, enda avbrottet är hostattackerna. Somna framför TV har nu blivit ett begrepp hemma hos oss, det är numera inte bara hustrun som prenumerera på detta om fredagskvällen, utan även jag sitter gott och sover i stolen, enda stället att just nu slippa hostattackerna. När väl alla de elaka bacillerna lämnar min kropp för att invadera hos andra så sover jag gott om natten för utan mitt eget reklamavbrott, natt kissning och den filmen vill ingen se, tro mej.

Har alla det som jag så är det illa för oss mannliga varelser. Aldrig får jag ha något framme, huset skall se ut som ingen bor där. Hustrun förväntar nog kungligt besök var dag. Kläder skall hängas in och inte slängas i någon soffa, då det inte sitter någon i soffan som kan få det i knäet, spelar det väl ingen roll om jag kastar lite strumpor, kallingar, byxor samt en och annan skjorta där. Skall ändå använda det nästa dag. Jag tillhör dem som aldrig förstått eller snarare begripet varför man skall bädda sängen. Hustrun vill ha något "klatschigt" täcke som skall ligga där på parad i sängen, sträckt som täcken var i lumpen skall det också vara. Varför. Ser snyggt ut, säger hustrun. Och vem tittar i vårt sovrum medan vi jobbar, Kalle Anka och han vänner kanske. Varför lägga ner jobb på onödiga saker, bara dumt ödsla energi på sådant. Köket håller jag mej ifrån det är hustruns domäner, skulle jag någon gång förvirra mej dit så är jag bara i vägen. I köket har jag alltid bara varit i vägen, skall jag bre en macka så går det för långsamt, jag är bara i vägen, säger hustrun. Ibland får jag öppna en vinflaska men jag tar in den i ett annat rum där öppningen sker, annars är jag bara i vägen. Jag är aldrig i vägen när något tungt skall lyftas.

Zappa får jag absolut inte göra, man skall enligt kommandon från hustrun ställa in en kanal och sedan titta på den. Hoppa där mellan kanalerna går då rakt inte. Ibland brukar fjärrkontrollen vara svår att hitta, det är inte barnbarnet som gömt den utan hustrun. Zappa är ju livet tänk så många bra snuttar av bra program man missar om man inte får zappa. Nu blir det att sitta och titta på ett dåligt program hela tiden, hur kul är det på en skalla 1-100. Tisdag och onsdagskvällar är mina zapparkvällar vi har gjort den kompromissen, man måste hålla koll på alla fyra champions league matcherna. Lite jobbigt men det går.

Frågade i en affär som jag hade förvirrat mej till av någon anledning, finns det GPS till dammsugare. Expediten såg konstigt på mej och det kan jag förstå, för hon har väl aldrig fåt en sådan fråga tidigare. Men tyvärr finns det igen sådan, sa hon. Du behöver inte säga tyvärr tänkte jag, säg det bara lite högre så hustrun hör det. JAG VILL INTE HITTA DAMMSUGAREN. Konstigt jag alltid får ont i ryggen när den kommer fram och jag håller i rören. Någon där uppe i himlen måste gilla mej, ja jag slipper dammsuga. Hustrun vill inte höra allt gnäll. Gröna små marsipan dammsugare med mörk choklad i båda ändarna är ljuvliga. De hittar jag och de får jag absolut inte ont i ryggen av.

Ibland undrar jag varför vi har ett fast telefon abonnemang, när 90% ändå ringer eller skickar sms med mobilen, sa jag till hustrun när det plötsligt denna lördag morgon kom ett sms från sonen. Vad ville han frågade jag, något nyfiket, han undrade om vi var hemma under dagen och kunde passa Jacob. Du får passa honom sa hustru jag har redan bokat upp mej på två saker denna förmiddag. Tur jag pryade som barnpassare till Jacob 15 månader för några veckor sedan, då hans mamma var sjuk. Nu var det gång med hund och barnvagn som stod för dörren. Det tog föräldrarna inte många minuter att ta sig genom Lödde med Jacob. Några minuter senare var jag ute med vagn och hund. Jacob hängde halvvägs ut från vagnen eftersom hunden nu var det mest intressanta.

Färden gick till en av mataffärerna och här inne var plocka saker det som var roligast. Jacob plockade i vagnen och jag plockade ur vagnen. Vem som vann denna tävling vet jag inte men roligt hade Jacob. Det blev en grundlig kontroll av vagnen innan kassorna passerades så jag inte skulle bli tagen med obetalda varor. Man kände sig som när man passerade tullen, efter en semestertripp till Mallis på åttiotalet. Färden fortsatte sedan till det stora centrat som ligger söder om något, varför heter det annars Center Syd?

Hungern och törsten slår till gammal som ung när man minst anar det. Efter äventyret i livsmedelsaffären var kursen mot foodcourten. Har aldrig förstått varför vi skall ha engelska namn förstår vi inte svenska? Där fanns inget mat torg, var fanns alla, såg rent bedrövligt ut. Här skulle finnas många olika matställen och massor med människor. Vad har hänt får vi ingen mat Jacob och jag. Här var tomt så det ekade. Aha tänkte jag de har inte fåt mat tillstånd. Frågade en äldre herre i min egen ålder om han visste något. Han berättade då att kanske kommer matleveransen till torget till jul. JULBORDEN kanske då rullar in. Ett centra utan mat torg är väl inget att ha. Eftersom Jacob inte pratar så jag förstår, blev det att antingen dra till McDonalds, Burger King eller Max, singlade slant och vilken tur jag hade det blev Max.

Och tänk där står allt på svenska så man fattar vad man beställer alltid en fördel i Sverige där vi förstår svenska.

"Du är min man" kom det från min högra jeans ficka, det var min mobil som indikerade att hustrun ville tala med mej, hustrun har nämligen fåt en egen melodi i min mobil. Frågan kom inte jag hunnit säga hej, "kan du vara ledig i morgon". På några mikrosekunder hade min hjärna gåt igenom alla affärer vi kunde tänkas åka till för att shoppa, för det var väl det hon ville. Ja, jag kan ta ledigt i morgon, men varför denna fråga. Du måste passa Jacob, han är 15 månader, för mamman hans har fåt ryggskott och kan inte röra sig. Jag har försökt på alla sätt att bli ledig säger hustrun, men jag kan inte. Men pappan då säger jag, just i morgon kan han inte vara hemma. Då menar du att jag skall passa ett friskt barn för mamman inte kan och samtidigt få betalt från Försäkringskassan för vård av sjukt barn. Ja sa hustrun, Okej då kan du meddela barnet att jag kommer fast han bryr sig väl inte.

På morgonen tog jag cykeln ner till Jacob, på kvällen var jag inne på nätet och för att läsa om hur man passar en 15 månaders, så jag var nu taggad som bara den. När jag kom in genom dörren hemma hos Jacob var han redan i full gång. Han har kommit på sporten springa och hålla en vagn. Krockade visserligen med alla möbler men det är smällar föräldrarna får ta. Nu var det bara att hänga med. Var får han all sin energi ifrån, tänkte jag efter en timme då jag var rent svettig. Har Jacob en inbyggd turbo motor för det var antingen stop eller go.

Det gällde även att hålla efter alla saker han tog och placerade ut lite där han tyckte de skulle vara. Han kan nog bli en bra designer för toaborsten stod i ena fönstret, pappersrullar i ett annat fönster, lite färg på de gråa rullarna så lyser de upp. Nycklar och fjärrkontroller skall flyttas om så att föräldrarna kan vara med i tävlingen "hitta dina saker" Eftersom Jacob ännu inte pratar går det inte att fråga var sakerna blivit placerade. Man får bara ett da da da. Här gällde det nu att hänga med så föräldrarna slapp bli av med olika föremål.

Efter några timmar var det dags att placera Jacob i sittvagnen, gång stod nu på programmet. Turen gick via posten på ICA hem till mej, där vi skulle tillbringa någon timme. Posten var en ny upplevelse där stod en man bakom en lucka och han var kul för Jacob skrattade hela tiden. När vi väl kommit hem till mej var det dags för lite fika och vatten. Trodde det bara var fångar som fick vatten och bröd. Nu fick Jacob inte bröd utan en banan. Små bananbitar las upp på en tallrik, de som påstår att vi härstammar från aporna är nog inte helt fel ute. Jacob vet inte hur man använder bestick men han vet hur man använder händerna. Händerna är ett utmärkt redskap för att kunna stoppa bananbitar in i munnen och gärna två åt gången. Man blir bara lite kladdig om fingrarna och har man otur även på kläderna.

Efter fickan vidtog leken plocka böcker ur bokhyllan och sätta tillbaka dem på annan plats eftersom vi har fyra fem hundra böcker i bokhyllan, var denna lek en höjdpunkt på dagen. Tur han ännu inte är så lång bara hoppas denna lek försvinner med att längden tilltar. Sladd i kruka var det sedan, denna lek fattar jag inte och det är nog ingen annan än Jacob om gör det. Nu var det dags att dra hemåt för lunch och middagssömnen. Jag tror inte jag gåt mer än 200 meter förrän Jacob somnade. När vi kom hem till Jacobs hus fick jag bära upp honom till andra våningen så han kunde fortsätta sova i sin säng. Kläderna fick han behålla på.

Tre timmar senare får jag återkomma och lyfta upp Jacob ur sängen, sätta honom i vagnen och dra hem till mej. Där leken plocka böcker ur bokhyllan fortsatte samt sporten klänga överallt tog vid. Det var skönt när hustrun kom hem från jobb och kunde leverera honom till dess rätta ägare. Jobbet dagen efter var rena semestern. Nog lugnare att passa ett sjukt barn.

Då var det dags att köpa en rakapparat, ja inte en rak-apparat utan en sådan där som tar bor skägget som växer som ogräs i huvudet. Färden för detta inköp gick till en av de stora kedjorna. I normalfallet skickar jag efter rakapparaten på nätet, men just nu var det akut. Genom min lätta glömska låg apparaten kvar i husvagnen. Istället för att köra 20 mil och hämta den så köper jag en ny. Skulle ändå köpa en ny men inte just nu, därför fick någon affärskedja besök av mej.

Jag visste vad jag ville ha, det vet jag oftast när jag anländer till en affär. Sporten att gå i affärer är inte min gren. Jag vill in och ta det jag vill ha, sedan snabbt ut annars får jag affärsångest. Jag stegade snabbt, vill inte stanna i affären mer än nödvändigt, till hyllan där apparaterna hängde. Då kom en ung tjej fram och frågade om hon kunde hjälpa till. Ja, tänkte jag hjälp mej komma ut så fort som möjligt. Förklarade vilken apparat jag ville ha, gjort undersökning på nätet innan, och frågade vad den kostade. Tydligen hörde denna unga tjej dåligt, för hon satte på någon inre dvd och började prata om alla apparaternas för och nackdel. Han hon kunnat läsa mina tankar hade den unga tjejen blivit rädd och stängt av den inre dvd:en

När jag så äntligen fick tyst på henne var det dags att betala rakapparaten, då kommer den obligatoriska frågan, vill du teckna en försäkring, jag svarar alltid vänligt fast inombords kokar det, nej. Sedan kommer tusen argument om vad jag missar om jag inte tar denna försäkring. Då berättar jag snällt för henne att jag aldrig under min livstid tagit en enda försäkring på varor som jag köpt, förutom bilarna och husvagnen. Det finns nämligen något som heter, Konsumentköplagen säger jag. Nu tittar tjejen på mej och undrar vad det är jag säger, tydligen har hon heller aldrig hört om denna lag, för den kan affären inte tjäna pengar på.

Lånar hustruns rabattkort för att åka med den gula bussen till jobb. Hade glömt lösa månadskort, alltid denna glömska. Månadskortet fick jag lösa i Lund då vi inte hade så mycket pengar hemma. Framme i Lund stegar jag in på Skånetrafiken, eftersom detta enligt min definition inte är en affär gör det inget att kön är lång till att bli expedierad.

I luckan sitter en trevlig tjej som vet hur man tar emot en kund, med ett glatt leende säger hon hej och frågar vad hon kan hjälpa mej med. Fantastiskt tänker jag hon vill hjälpa mej inte ofta någon vill det förutom hustrun. Jag vill ladda mitt månadskort, säger jag. Det fixar jag, säger hon glatt. Hon kom du till Lund, löste du en enkelt biljett. Blev lite överraskad av frågan och tänkte vad har hon med det att göra. Då säger jag till henne att jag betalade med mitt rabattkort, som jag visar henne. Då säger hon, eftersom månadskortet gäller från och med idag, sätter jag in pengarna för resan till Lund på ditt rabattkort. Det är de små detaljerna....................

Då satt man där på ön, i Ivösjön efter det man tagit vajerfärjan från fastlandet, som är gratis. Någon hade glömt bygga en bro så man fick sätta in en vägfärja. Den enda väg jag vet som rör sig framåt och där bilarna står stilla. Detta måste vara det mest optimala sättet att färdas miljövänligt med bil.

Veckans motion var när jag med hunden på morgonen gick till brevlådan för att hämta sydsvenskan en färd på cirka 1.4 km tur och retur. Numera är det så fint ordnat att man kan få sin tidning till campingen på ön. Det kallar jag service. Tyvärr så kom regnet ibland uppe ifrån och när det blåste kom det från sidan. När jag skulle starta grillningen i regnet, slog jag först upp parasollen och någon minut därefter slog jag upp min första grogg.

Vissa dagar hade vi baksken, då var solen dold bakom några förskräckliga moln. Och då när regnet upphört började folk ta ner sina förtält, vilket innebar att de nu inte kunde ha förfest. Jag tittade vilket datum det var och upptäcker att augusti ännu inte är slut som månad. Vi har precis satt upp vårt förtält. Det är så härligt att sitta där på kvällen med kaminen på.

Tydligen gäller en annan ordning på campingen. Förtälten sätts upp på våren, då kan man vara där några helger, när sedan sommaren kommer kan man inte vara där, tältet blir som en bastu. När hösten är på ingång och man kan sitta i förtältet och mysa med kaminen på, då tar folk ner det, sätter upp vintertältet och vi har i almanackan ännu inte kommit förbi augusti. Hur ser dessa hjärnor ut inne ifrån.

Tur det på campingen inte finns några bilgrimer, det vill säga motorburen Meckaresenär, utan bara campare, hur skulle det sett ut om dessa bilgrimer, skulle haft en massa bönestunder var dag, kanske hade det vänt sig mot Barum och önskat bättre väder. I Sverige har vi liksom på ön trosfrihet och det är ett underbart tillstånd. Var dag vände jag mej mot vinter tälten och bad en bön om att vintern skulle vänta, jag blev bönhörd för isen blev till vatten, att på lördagen kom det 37 mm regn och på onsdagen 22 mm regn. Våt var det i varje fall och då var det tur vi kunde sitta i vårt förtält och mysa. Vilket var lika underbart som trosfrihet.

Där kommer jag cyklande på min gula posta cykel, med en röd box på pakethållaren. Som campingvärd på Söndremark är detta mitt miljövänliga tjänstefordon. På avstånd ser jag mini Wallander från Ystad sitta där och läsa Kvällsposten, låter som han fåt posten på kvällen. Vet egentligen inte om han är en mini Wallander, men är inte alla det som kommer från Ystad. Go kväll säger jag, go kväll säger mini Wallander. Gott om getingar säger han, ja det svärmar om dem, men det blir nog bättre, säger jag.

Då kommer pågen från hemma kommunen som är lite konstig, han pratar flytande danska, vad han nu har för nytta av det på campingen. Inget fel i det men bättre som jag att dricker flytande danska, Åalbog akvavit, sen pratar jag också flytande danska men det är aldrig någon som fattar vad jag säger. Var kom han ifrån, tänker jag, för plötsligt står han och frågar om mini Wallander vill hjälpa honom att sätta upp ett vinterförtält. Nu tror jag almanackan visar fel datum, sätta upp vinterförtält den tjugoandra augusti. Kanske har vi vinter året om i Skåne. Varför sätta upp ett vinterförtält när det ändå aldrig är vinter i dessa trakter. Varför heter det vinterförtält, är det för att vintern kommer före vintern. Ingen som hört talas om vintereftertält? Plötsligt blandar sig Kaj P i det hela och börjar prata om Malmöfestivalen, vad den nu har att göra med vinterförtältet.

Rätt man på rätt plats, pinnarna skall plockas fram och här behövs det en man som kan tunga lyft. Upp med kartongen ut med pinnarna på marken, plockepin tar sin början. Var har han ritningen till tältet, hur vet han var pinnarna skall vara. Då träder mini Wallander in i handlingen, han har ritningen i huvudet. Tydligen har vinterförtältets ägare också ritningen inpräntad i huvudet. Men nu behöver de hjälp att hålla tältet. Det är nu jag träder in i handlingen, nu behövs ingen expert på tunga lyft utan nu är det lätta lyft som gäller. Innan jag nästan hinner tänka nästa tanke, är pinnarna på plats och tältet uppe. Hur gick det till och så snabbt. Kanske hade vinterförtältsresning varit en gren för OS. Eftersom vädret oftast är regning så borde det också finnas regnförtält. Kan man verkligen sitta i ett vinterförtält utan att det snöar. Fast snö den tjugoandra augusti är nog inte tänkbart. Men hur ser hjärnan ut på mannen som sätter upp vinterförtält på sommaren, sätter han upp sommartält på vintern. Who nows