Lasses kåserier & berättelser

Värmen har slagit till hemma i vårt hus. Numera bor vi i en bastu, när väl värmen etablerat sig i huset och det tar lite tid så tar det också lång tid för den att försvinna ut ur huset. Tur man ännu inte infört värmeskatt. Hustrun snarkar, hunden flämtar och jag ligger och svettas, varför kan inte jag sova när alla andra kan. Mitt i natten brukar jag ta en till två duschar för att svalka av mej i det kalla vattnet. Problemet med denna metod är att den verkar endast några minuter för sen kommer svetten igen. Puh

Ett annat knep som jag brukar ta till är handduksknepet, man blöter ner några trevliga handdukar med kallt vatten och sen tar men dessa med sig in i sägen och lägger de över den svettiga kroppen. Problemet med denna metod är att det blir våt i sängen, så efter en stund ligger man i en blandning av svett och fesljumet vatten och hur kul är detta.

Tur förresten inte grannarna ser när man ligger där naken på sängen som en grekisk gud, eller romersk kan vara skånsk också vho knows.

Du säger hustrun på morgonen när man precis lyckats sluta ögonen fem minuter, hör du hur det låter. Tar en stund innan vaxen försvunnit ur ören och även jag hör fågelkvittret, undras vad det är får fågel frågar jag hustrun. Inte det ljudet det andra, säger hon. Jaså du menar det som låter som ett stånkande lokomotiv. Ja just det. Du säkert grannens luftkonditionering som håller på att gå åt helsike. Lika gott åt dem för de är inte så trevliga alltid. Hoppas de också få bo i en bastu i natt. Men säger hustrun kunde inte vi också skaffa ett sådant. Nej säger jag bestämt vi ska inte betala för sånt, och du förresten hur ofta är det så här varmt. Lite svett och sömnbrist har igen dött av.

Funderar faktiskt skarpt på att om värmen fortsätter ta hem husvagnen för där har vi luftkonditionering och där är det behagligt vara dessa dagar. Camping på garage uppfarten kan de va nåt.

Helgen var tänkt som en lite slappehelg, men ack vad jag bedrog mej. Hustrun hade under natten invaderats av konstiga idéer som när hon vaknade skulle omsätta i verkligheten. Det började med att jag brutalt väcktes för hustrun var hungrig, det vara bara lyda order, sätta sig i bilen och köra ner till kondiset. Väl framme i kassan hade mitt minne blivit kvarglömt i sängen, tur jag hade mobilen med så jag kunde ringa hem och fråga vad jag skulle handla.

Efter frukosten och en extra lång runda med hunden, kunde hoppats på hustrun glömt vad som skulle göras om jag blev borta länge. Nu var det först dags för projekt slänga saker, vem som var projektledare kan ni säkert själv räkna ut. Det skulle slängas allt som inte behövdes, här uppstod nu första svårigheten för vem skulle bedöma detta. Bokhyllan skall bort, sa hustrun. Tur inte bokhyllan vet om att den just nu framlever sina sista dagar i detta huset. Ta ett foto, sa hustrun så lägger vi ut den på Blocket. Funderade om inte vi vill ha den vem vill ha den då?

Det var tydligen mycket som inte behövdes, för soppsäck efter soppsäck fylldes, det blir en runda till "tippen" tänkte jag. Kan undra om hustrun släppt det där med att hon är en ekorre, som skall spara allt som är bra att ha. Du sa, hustrun plötsligt skall vi köpa en ny soffa så kan det bli en glad överraskning för någon på Blocket att vår soffa kan köpas. Visst var det varmt ute men solsting redan på morgonen, men man vet aldrig.

När jag så trodde att äntligen var det slut, kom nästa chock, gräset och häcken skall klippas, billarna skall tvättas. Redan här började jag ångra jag blev född, nu var plötsligt denna tänkta lugna lördagen överhoppad med jobb och eftersom jag är en normalt tänkande person insåg jag snabbt att även söndagen behövdes tas i anspråk för alla dessa måsten. Hustrun bestämmer att det alltid är några måsten som måste göras. Vem är det som har uppfunnit alla dessa måsten, aldrig någon som nämner något om måsten när det gäller att vila.

Det var något som smekte mitt ansikte det var dagen första solstråle som letade sig in i sovrummet, ännu en härlig dag på stranden tänkte jag. Innan tanken hade slutats tänka om nu tankar har ett slut, ringde det på dörren. Där ute stor Kurt-Orvar och undrade om jag ville följa med till Beachen. Men du, sa jag hinner jag äta frukost först. Åka till beatchen utan ägg och bacon i kroppen är rent förkastligt.

Efter frukosten var de så dags för att packa lilla fikakorgen, när jag öppnar kylen ser jag inte så mycket där, hustrun är på kurs så jag har inte hunnit handla hem så mycket. Det ser lite öde ut, men tittar man noga utan förstoringsglas hittar man ost, korv och smör där. Det är just nu allt som behövs, ja förutom kaffet som måste med, kan inte ta med hela espresso maskinen så jag får brygga lite vanligt kaffe. Nu börjar jakten på melitta filtret, alltid samma problem var är filtret varför kan ingen uppfinna en gps för melittafilter.

Framme vid stranden gäller det hitta en plats som är bra, vad nu en bra plats är. Vi läger ut våra filtar och slår oss ner Kurt-Orvar och jag, vi ligger där och njuter av solen då plötsligt det kommer en boll farande och träffar mej. Det är några ungar som har för sig att fotbollsplanen är just framför min filt. Hunden som strax passera har av någon konstig anledning fåt för sig att den skall tömma lite saker framför mej. Sen sprätter fanskapet sand över mina mackor som jag just plockat fram. Den hunden ska dö tänker jag, men berättar det inte för ägaren.

Platsen som var så lugn när vi kom, börjar nu lika nåt utomhusdisko med bollspel. Musik hörs det överallt ifrån, hade de bara kunnat spela samma låtar kunde det väl blivit uthärdligt men alla dess olika skränande låtar blir outhärdligt. Då blir det bra att ta ett dop, men vägen till det svalkande havet är besvärlig, folk ligger ju i vägen så för att inta trampa på någon eller sätta foten i en leverpastejmacka, får man likt en slalomåkare ta sig framåt till ett svalkande dopp.

Nästa gång stannar jag hemma från havet går till en annan granne knackar på och fråga om jag får ta ett dop i poolen.

Jag ser inte ut skrek Kurt-Orvar hängande med huvudet ut genom sitt fönster, Kurt-Orvar är min granne sedan många år och ibland kan man undra om han har allt hemma norröver. Men Kurt-Orvar sa jag, du har huvudet utanför fönstret då ser du ju. Ja, ja sa Kurt-Orvar jag ser inte ut genom fönstren de är så skitiga, säkert minst 8 månader sedan jag sist fick order av frugan att tvätta dem.

Tittade på våra egna fönster, du Kurt-Orvar jag ser inte in och det innebär också med logikens lagar att jag inte ser ut. Kan finnas en fördel med skitiga fönster grannarna ser inte in, sa jag till Kurt-Orvar. Du sa jag till hustrun som nu anslutet, vi borde kanske skaffa fönster som inte har förmåga att dra till sig all världens skit. Här får vi prata med någon miljökommission så det får stopp på allt nedfallande skit. Du sa, Kurt-Orvar vi kan kanske be till vädertjejerna på TV4 att de skaffar fram mer regn så rutorna ser vatten oftare. Du sa jag till hustrun vilken meningslös uppgift hålla rutorna rena hela tiden, de blir skitiga hela tiden igen, huvudsaken jag ser bra ut i mina glasögon, de håller jag i varje fall rena.

En annan sådan där meningslös uppgift är att diska för hand när man har diskmaskin. Vi ska vara miljövänliga, säger hustrun och inte använda diskmaskinen den drar el och vet du hur el produceras, det är inte miljövänligt. Kärnkraft och utbyggnad av vattenkraft inte bra, sa hustrun. Men om vi diskar för hand, sa jag använder vi ju rinnande vatten, det är väl inte miljövänligt, sa jag. Då kom blicken, den där blicken då det inte är lönt att ifrågasätta hustrun, här gäller det bara att hålla tyst och fortsätta med att diska för hand, trots vi har diskmaskin, helt meningslöst.

Att plocka ogräs i rabatterna är en annan meningslös uppgift och fasiken så tråkig, ju mer ogräs man plockar bort ju mer kommer det några veckor senare. Funderar nu på att starta en ogräsodling, vad jag nu ska med en sådan till, för att slippa detta meningslösa jobb att plocka bort något som återkommer om och om igen. Kan man plocka bort hustruns tjat tro, för det är också något som återkommer med frekventa mellanrun och det hon säger är helt meningslöst.
Go middag.

Vi satt där på campingen och väntade på att klockan skulle bli 18.00 så vi kunde gå till bastun. Nu var det så att bastun var inställd på att sättas igång automatiskt detta klockslag och då var det bara att vänta. Eftersom det var midsommarafton och som vanlig denna dag var det kallt och regnigt. Därför väntade nu alla på campingen att bastun skulle öppna. För det blev nog midsommar firande i bastun detta år om vi skulle få någon värme.

Nu undrar kanske vän av ordning om bastun är för båda könen och det är den men det fodrar att man har badkläder på sig. Det blev ganska trångt i bastun när vi också skall få plats med en midsommarstång, sen skall vi dessutom dansa kring denna stång. Stången var nu inte så stor utan bara en liten prydnads stång. Dansa var inte lätt, dragspelaren fick ställa sig utanför för han fick inte plats i bastun. Han drog i gång med "små grodorna är lustiga" och nog var de lustiga att se. Några svettiga äldre män och kvinnor som dansade i en bastu var en syn som nog ingen i bastun skall glömma.

Sillen dukades sedan upp, potatisen var med automatik varma, sillen var för den delen också lite ljummen. Ljummen var också snapsen men den satt ändå där en satt. Sången ljöd över hela den lilla bastun och ute i kylan och regnet stod fortfarande dragspelaren kvar. Äntligen blev det dags för jordgubbarna och den fisljumma mjölken till. Men vill man så vill man och allt går ner, vi slapp ju i varje fall regnet.

Tisdag morgon och jag sprang där på morgonen och letade efter mina bilnycklar. Tiden den rusade iväg som tiden alltid gör när man har brått och riskerar komma försent. Frågade hustrun om hon sett billnycklarna. Svaret blev jag inte mycket gladare av, snarare med förvirrad, snart var vi två som letade genom huset efter bilnycklarna. För säkerhetsskull kollade jag så bilen stod där och det gjorde den. Då kunde jag konstatera jag hade kört den hem, men var fasiken var bil nycklarna så jag kunde köra iväg och komma i tid till mötet. Hur vi än sökte hittade vi inge bil nycklar och självklart inte heller reserv nycklarna som vi lagt på en plats som vi skulle komma ihåg. Vi kom i varje fall ihåg den när vi la nycklarna där. Fick för mej att jag skulle ut och kolla i bilen, bilen var inte låst när jag tog i dörren, en märklig upplevelse då jag trodde bilen var låst. Det var med skamsen blick jag åter konfronterade hustrun med att berätta att bil nycklarna satt i bilen. Tur ingen satt sig i bilen och kört bort den, lite svårare leta efter en bil än ett par nycklar.

En annan morgon en annan månad sprang jag där och letade efter mina glasögon. Utan dessa "brillor" är jag handicapad ser inget. Hur letar man då efter glasögon när man bara ser allt som i en billig fylla. Man tar hustrun till hjälp, fast först gäller det att hitta henne. Hör hur vattnet strilar från duschen, drar då slutsatsen att hon står där. Då blir det att sätta sig och vänta på henne i denna suddiga värld. När hon stiger ut från badrummet hugger jag henne direkt och frågar om hon sett mina glasögon. Ja, säger hon du har dem på huvudet. Tack och hej nu kör jag till jobb.

Har du sett tandkrämstuben frågar hustrun något irriterat från badrummet, nej säger jag inte sett den, har ännu inte kommit så långt i förberedelserna denna morgon, säger jag Hur skall jag nu kunna borsta tänderna, skriker hustrun. Du får väl ta en annan tub bara, vi har ingen annan tub säger hustrun, du glömde ju handla en i går. Jaja får väl handla en i dag i stället, men säger hustrun jag behöver tandkrämen NU. Ska bara äta en macka säger jag så kan jag åka ner till ICA och se om de har öppet. Öppnar kylskåpet och tar en tub räkost på mackan allt medan jag hör hur hustrun skriker om tandkrämen. Tar en tugga på mackan och stannar upp i alla rörelser, räkosten smakar som pepsodent, kollar tuben det är pepsodent. Du säger jag till hustrun jag har hittat tandkrämen, den låg i kylen den kanske håller längre där, säger jag. Undrar om räkosten ligger i badrummet.

Jag ser inte texten på tv:en, sa jag till hustrun. Då får du väl gå till en optiker och få utprovat nya. Får nog det tänkte jag, hunden jag har är ju ingen ledarhund. Så vill jag i fortsättningen läsa texten i rutan får jag ta ett snack med glasögonfolket. Men sa hustrun, eftersom du har progressiva glasögon måste du ha ett par till då du kan ligga och se tv. Tänk så rätt hustrun kan ha ibland.

Vill du vi skall göra en synundersökning frågade en yngre gentleman, ja det tycker jag absolut sa jag. Hur skall du annars veta vilka glasögon jag ska ha tänkte jag, vilken fråga. Du kan då följa med mej sa den unge mannen. Blev placerad i en stol och fick titta i något som liknade en kikare, såg dock inget mer än den unge mannen i bilden och för det hade jag inte behövt denna kikare. Vänligen titta rakt fram, sa han och så mätte han något som jag ännu inte vet vad det var, men det blev nog bra för snart satt jag i en annan stol, med en ny apparat i huvudet. Mina egna glasögon hade han tagit av mej.

Du ser nu allt suddigt sa han, ja det var som en bättre fylla i 19 årsåldern, var det så här man såg då, minnen väcktes nu till liv om de var bra eller dåliga vet jag inte för jag såg inget. Nu sätter jag i glas och när du ser den översta raden läser du vad där står Träff med en gång översta raden gick galant medan sista inte gick alls, så där höll vi på en god stund med båda ögonen. Nu helt plötsligt såg jag nedersta raden hur skarpt och kristallklart, nu kan jag nog läsa texten i tv:en.

Sista hindret var nu kvar, att välja bågar som passade mej. Där fanns så många och massor med olika modeller. Började nu fundera på vad som kunde passa mej och vilken färg. Högg tag i en kvinna som stod där, tror inte hon jobbade där såg inte så ut, frågade henne, vilken båge passar jag i. Hon tittade på mej som om jag luktade illa ryggade tillbaka men fann sig ganska snabbt och så helt plötsligt hjälpte hon mej, men hon hade nog ingen smak för inget hon föreslog passade mej, tyckte jag. Men till slut hittade jag några som jag gillade. Nu väntar jag bara på att glasögonen skall bli klara så jag ser texten igen. Tur Sverige mot Danmark inte är textad.

kom hem en lapp i brevlådan, vi har bokat tid till din bil för att kolla så den är körduglig. Det är bra med förbokade tider om man kan den tiden man fåt, annars kan det bli problem om man inte kan Internet. Ringa bilprovningen är bara det ett äventyr, kan undra om deras växel gåt igenom en besiktning. På Internet kan man göra allt utom att besiktiga bilen, På väg till besiktningen kom det en otäck text upp "possionsljuset fungerar inte", varför ska detta hända ljust nu på väg till bilbesiktningen. Tur jag är ute i god tid, det blev att stanna bilen, plocka fram instruktionsboken och kolla vad felet var. Ut med hundburen, av med kåpan till lamporna, skruvade lite på lamporna. In i bilen och startade den, som genom ett trollslag var texten borta. Nu gällde det hålla tummarna att texten var borta och lampan hade kontakt till bilen var besiktigad. Jodå det gick riktigt bra, men så är man också en händig man.

Denna kväll sände alla grannar ut röksignaler, det var den stora grillkvällen och nu var det bara att vänta på osen av nygrillat. Smyger man runt bland husen kan man räkna ut vad folk grillar. Kan du tända grillen , sa hustrun. I med kolen men var är tändvätskan, frågade jag hustrun. Inte vet jag kom svaret. Just ett sådant svar hade jag inte väntat mej, visste hustrun inte var tändvätskan var så visste jag det definitivt inte. Nu var goda råd dyra, bilen kunde jag inte ta för första grillwhiskeyn hade redan försvunnit ner i halsen. Punka på cykeln. Då kom jag på det, jag täljer lite träpinnar och så lite tidningar på det längst upp på toppen grillbriketter. Och se det funkade, plötsligt blev briketterna så där vackert röda så man strax kunde lägga på köttet. Är man en händig man är man.

Nypotatis eller färskpotatis, ja vad heter det egentligen, men "skit" i vad det heter nu skulle 60 pers utfodras med dessa godsaker och lite sill till. Hur skalar man 32 kg potatis snabbast. Man införskaffar en potatisskalare med vev, sedan går man runt bland alla husvagnarna, de som skall vara med att äta och frågar om de också har potatisskalare med vev. Och det hade många så då organiserade jag upp det hela. Såg till så att alla kastruller fördelades ut på alla husvagnarna för nu skulle potatisen kokas. Såg sedan till så det dukades långbord så vi kunde äta och dricka av alla godsaker, men så är jag också händig.

Alla på jobbet har drivit hejdlöst med mej ett bra tag nu, var dag kommer det alltid någon kommentar som att, stavar du dej fram genom livet. Det beror på stavarna. Och min tränigsoverall, de matchar för de har samma färg. Vi tar det från början. Jag är ingen träningsnarkoman jag är nog för lat helt enkelt. Men att röra på sig är ju himla bra, och förra våren hittade hustrun en utmärkt lösning till mej, hon sa du som stavar så illa när du skriver borde prova på stavgång.

Jag vet, det är inte direkt någon fräsig träningsmetod, och visst har jag noterat att stavgångskollegorna jag möter på min runda ibland villorna sällan tycks vara under pensionsåldern. Ungdomar håller nog till på gymmet. Det bästa med stavgång är att man slipper mecka sig iväg till en träningslokal och dessutom är man snabbt hemma igen. Man kan kanske ta en runda om kiosken när man ändå är ute och går

Vad man har på sig spelar kanske ingen roll, för jag går ändå ut om kvällarna när det är mörkt och då ser ju ingen hur jag ser ut. Men en kväll hjälpte det inte att gå när det var mörkt jag blev upptäckt ändå. Jag möte ett par riktiga töntar, ja det gick inte utan stod där de stod

Jag hade precis varit ute på en runda i Lödde där jag bor; gick mot gamla centrum lagom diskret och längs denna väg möter jag inte så många så overallerna och stavarna tycks inte vara iögonfallande på någon. Utanför den lokala krogen som ligger vid centrat stod det två överförfriskade herrar, som lyfte på huvudena när jag stavade förbi. Med simmig blick granskade de mej uppifrån och ned och för ett ögonblick såg det faktiskt ut som om de nyktrade till. Sen tittade de på varandra och brast ut i gapskratt.

Jag gick den sista biten hem i tystnad. Stavarna stod orörda i hallen i över ett halvår. Hustrun mumlade något men jag sa det var för ljust ute för att använda dem., trots att mörkret kommit Nyligen tog jag mod till mej och plockade fram dem igen. Det kändes jättebra, tills jag mötte grannen Kort-Orvar längs Löddeå. Han låtsades inte se mej. Sålde stavarna på blocket , min karriär som stavgångare blev väldigt kort..

Min gamla Nissan har nu rullat problemfritt i många år. Inte illa för en bil där det ofta sitter en hund i backluckan. Men så en dag började den med lite nya tricks ja inte hunden utan bilen. Det började när jag bytte lite glödlampor här och där som gått sönder. Att bara byta glödlampor är en konst på bilar idag. När alla lampor var utbytta vägrade varningslampan för trasiga glödlampor att slockna. Inte förrän jag sprungit runt ett varv till och plockat ur lampor och satt dit dem igen behagade den inse att alla lampor faktiskt var hela.

Larmet om att man har ljuset på, nyckeln i och dörren öppen har sedan en tid fungerat sporadiskt. Nu har det slutat fungera helt på förarsidan. Antar att jag åker bil för mycket så den stackars dörren är utsliten. Innerbelysningen fungerar endast om man öppnar bakdörrarna kan vara besvärligt på kvällen så jag har en ficklampa i beredskap. Helt plötsligt började bältesvarningslampan fungera lite när den hade lust. Inte för att jag saknade det eländiga tickandet och blinkandet. Jag har bilbälte på mig när jag kör, men mina matkassar behöver inte ha det tycker jag. Men helt plötsligt blev det som sagt tyst för det mesta. Ibland kunde det dock blinka till fastän ingen satt bredvid mig, inte ens en matkasse. Sen började varningslampan för trasiga glödlampor blinka till varje gång man bländade ner från helljus Eller ibland när man tände halvljuset. Eller när man trampade på bromspedalen...

Efter ytterligare ett par dagar började blinkersen också fungera sporadiskt. Naturligtvis började den bråka just den dagen jag skulle köra före och vara vägvisare. En timme innan dess hade allt fungerat hur bra som helst. Jag hoppades nu att det var något enkelt fel som skulle gå lätt att laga och som inte skulle kosta så mycket.....(samma önskedröm man alltid har när något går sönder på bilen). Jag kan definitivt leva utan bälteslarm och automatisk innerbelysning, men blinkers vill jag faktiskt ha. Dessutom är det ju nödvändigt om bilen ska gå igenom besiktningen i år igen, och det hoppas jag att den gör

Tack och lov slutade det hela lyckligt. Bilen är nu frisk och kry igen efter besöket på verkstan. Och inte blev det dyrt heller som tur var. Nu kan jag pusta ut ett tag till tills nästa fel uppenbarar sig. För det gör det så klart. Har man en gammal bil så har man

Hustrun lätt meddela att hon och några andra "tanter" eller lite yngre damer, skulle åka en vecka till Frankrike för att lära sig mer om detta landets språk. Hur nu någon frivilligt vill prata detta underliga språk som förmodligen endast fransmän begriper. Vin och ost från Frankrike går väl an men språket är för mej obegripligt.

Då kom jag på den briljanta idén att åka till vår husvagn några dagar och se hur det gick att klara sig själv, nu när mat tanten var borta. Jag och hunden började den långa färden till vagnen på Ivön och med oss hade vi lite mat med betoning på lite, några korvar ett par köttbitar och lite köpt potatissallad. Eftersom jag själv fick bestämma så glömde jag frivilligt grönsakerna kvar i affären. Vilket gjorde att jag hade lite pengar över att köpa några coca-cola extra.

Väl framme skulle markisen ut, hustrun hade sagt mej att det klarar du aldrig själv. Då fick jag väl motbevisa detta tänkte jag. För alla som inte vet hur en markis på en husvagn ser ut så är den inrullad i en påse som hänger på ena sidan av vagnen. Den var enkel att rulla ut, men nu skulle stödbenen till markisen ut. en på varje sida i marken och ett i vagnen. Det var nu problemen började, men en kreativ hjärna överlistar hustruns tankar. Efter ett tag så var allt på plats och det var kanske inte så enkelt som jag trodde men det fungerade.

Då var det dags att tända grillen, nu började den stora jakten på grillkol, tändpåsar, det är några påsar man lägger under kolen och tänder på, samt tändaren. Efter lite letande hittade jag vad jag sökte och gillen tändes. Korven är väl ingen konst att grilla, bara lägga på och vänta, väntar man för länge vilket jag gjorde blir det en kolbit utanpå och varmkorv innanför skinnet. Nu var den färdiglagade potatissalladen bra att ha till. Där satt så hunden och jag och åt vår egen händigt tillagade mat, hur svårt kan det bli.

Frukosten bestod av bakeoffbröd det var bara klippa upp plasten och så in med det i ugnen, tydligen skall man inte gå på toaletten under tiden, för först på andra försöket blev det bra, undras om fåglar gillar svartbröd från ugnen. Korv och ost och lite tee så var frukosten klar, detta fixade jag elegant.

Dagarna gick och det gjorde jag också med hunden i sällskap eller så var det tvärtom, solen var uppe och strålade från en molnfri himmel, sommaren var kommen och månaden var april, alla vet hur april väder brukar vara. Kanske detta var det riktiga aprilvädret. Snart var det så dags att dra hemåt och då upptäckte jag att det gick bra att vara själv i en husvagn, det bästa med allt var att jag slapp grönsakerna. Undras vad de heter på franska.

Nu när våren här, då skall hustrun kommendera ut mej i trädgården för det sedvanliga vårbruket. I mitt fall är det inte att gå ut i trädgården och påta utan att sitta och titta på när andra jobbar i trädgården. Jag brukar varje år frivilligt ta på mej den rollen vilket alltid innebär att jag blir arbetsledare, vilket kan vara praktisk ur den synpunkten att jag får dela ut order. Ordern efterlevs nu inte då jag överhuvudtaget inte vet något om blommorr mer än att de växer i jorden och har olika färger. Hur man planterar dessa växter har jag aldrig lyckats lära mej.

I år har också hustrun fåt för sig att vi skall måla om huset, ja inte så vi skall ha ny färg utan vi skall måla med samma färg vi redan har. Det är nu svårigheterna börjar, hur vet vi vilken kulört vi har på den röda färgen, de gamla burkarna är förpassade till återvinningscentralen. Nu börjar jakten på lappen. Den lapp där vi skrev upp hur färgen var sammansatt. Låda efter låda genomsöks och det är nu vi inser att allt som vi inte behöver spara är sparat. .Till slut hittas en lapp med konstiga siffror, den måste det vara säger hustrun. Kanske säger jag, det liknar kemiska formler säger jag,

Det blir till att åka ner till färgaffären och mycket riktigt det är rätt det som står på lappen.. Hur mycket färg skall ni ha frågar innehavaren. Det är ett stort hus säger jag. Nu tittar färgblandaren på mej och undrar om jag är riktigt klok i huvudet. Han kan ju inte vet hur stort huset är och hur mycket färg jag behövde. Sen var det bara att gå hem sätta färgburken i garaget. Eftersom det var vår drog vi sedan iväg med husvagnen för att koppla av, i mitt fal innebär det att göra så lite som möjligt som att läsa och skriva lite, samt hämta vatten till vagnen då och då, man kan behöva sådana dagar oxå bara de inte infaller var dag.

Det kom ett mail från den Gladhe redaktören att nu var det tomt i lagret med mina bokstäver. Nu har dock min glömska slagit till. När vi lämnade vår husvagn på den underbara ön Ivön, där den står parkerad utan att få parkeringsböter under delar av säsongen. I denna husvagn ligger min dator, där veckans text låg färdig och klar. Hustrun som alltid kommer med goda råd sa, varför skickade du inte texten innan, du skall alltid skjuta upp allting till sista stund. I detta fallet hade hustrun så klart rätt, men det kan ju vara bra att ibland skjuta upp saker till sista stund, döden kan vara något man kanske vill skjuta på.

Då gäller det bara att sätta sig vid datorn, har nämligen en gammal hemma som funkar i nödfall, då detta är en nödfallsituation så får den duga. Sitter där och stirra på skärmen och tror texten kommer fram när jag bara tänker, det gör den nu inte utan jag får fundera en stund på vad jag skall skriva om denna gång Socialdemokraterna är kanske något att skriva om, nu när den röda kjesarrinan förlora fler och fler friare. Men hur kul är det att läsa om sådant skit, hur kul är det förresten att läsa om politik överhuvudtaget. Men då slår det ner en snilleblixt

Spårläggarekursen jag gick för några år sedan kan ju vara något att skriva om.

Det är väl bara att gå en sträcka, kasta ut lite föremål sätta sig efter avverkad gång och ta en fika. När fikan är slut sätter man ett långt koppel på hunden och bara hänger med. Plockar sedan upp föremålen från marken när hunden hittar dem. Behöver man gå en kurs för att lära sig detta, tänkte jag. Varför anmälde jag mej till kursen om det är så enkelt. På den första kursdagen samlades vi några förväntansfulla hundägare för att lära oss det som jag i varje fall visste. Kasta ut föremålen och häng med hunden, tänk att så många måste gå en kurs för att lära sig detta

Det var inte så enkelt som jag först trott, 7 små träpinnar skulle placeras ut i spåret helst jämnt fördelade och en ”jättepinne” till sist som markerade slutet. Det pratades också om olika vinklar och avstånd. Pinnarna kunde man inte lägga vart man ville det skulle vara olika avstånd mellan vinklar och pinnar som om hunden skulle fatta detta, suck, va jobbigt.

Några dagar senare skulle vi praktisera vad vi lärt och lägga ett spår och rita en spårskiss. De hundar som sedan skulle gå spåret var ganska rutinerade för de hittade pinnarna, hur de gjorde vet jag inte. Gladast var nog föraren för detta. Och alla vi som lagt spår och ritat skisser och gåt banan några gånger var nog ganska stolta för vi fick godkänt.

Nu har som tur inte hustrun lärt sig lägga spår till någon affär från hemmet, fast även om hon hade kunnat detta hade jag aldrig hittat dessa affärer.

Nu när våren här, då skall hustrun kommendera ut mej i trädgården för det sedvanliga vårbruket. I mitt fall är det inte att gå ut i trädgården och påta utan att sitta och titta på när andra jobbar i trädgården. Jag brukar varje år frivilligt ta på mej den rollen vilket alltid innebär att jag blir arbetsledare, vilket kan vara praktisk ur den synpunkten att jag får dela ut order. Ordern efterlevs nu inte då jag överhuvudtaget inte vet något om blommorr mer än att de växer i jorden och har olika färger. Hur man planterar dessa växter har jag aldrig lyckats lära mej.

I år har också hustrun fåt för sig att vi skall måla om huset, ja inte så vi skall ha ny färg utan vi skall måla med samma färg vi redan har. Det är nu svårigheterna börjar, hur vet vi vilken kulört vi har på den röda färgen, de gamla burkarna är förpassade till återvinningscentralen. Nu börjar jakten på lappen. Den lapp där vi skrev upp hur färgen var sammansatt. Låda efter låda genomsöks och det är nu vi inser att allt som vi inte behöver spara är sparat. .Till slut hittas en lapp med konstiga siffror, den måste det vara säger hustrun. Kanske säger jag, det liknar kemiska formler säger jag,

Det blir till att åka ner till färgaffären och mycket riktigt det är rätt det som står på lappen.. Hur mycket färg skall ni ha frågar innehavaren. Det är ett stort hus säger jag. Nu tittar färgblandaren på mej och undrar om jag är riktigt klok i huvudet. Han kan ju inte vet hur stort huset är och hur mycket färg jag behövde. Sen var det bara att gå hem sätta färgburken i garaget. Eftersom det var vår drog vi sedan iväg med husvagnen för att koppla av, i mitt fal innebär det att göra så lite som möjligt som att läsa och skriva lite, samt hämta vatten till vagnen då och då, man kan behöva sådana dagar oxå bara de inte infaller var dag.

Då var det dags att sätta in husvagnen för vintern. Kontakt togs med en bonde som hade en plats över i sin lada. Efter äventyret där vagnen lossnade från kroken, var det med spänning jag kopplade på vagnen och drog i väg. Nu satt vagnen där för den var med hela vägen till vinterförvaringen. Bonden kunde snacka han innan vi visste ordet av det hade vi fåt en lektion i hur jordbruk fungerar och vad regeringen gjorde för fel. Orden bara forsade ut ur munnen, han andades knappt för orden skulle ut helst innan de tillverkats.

Det är här ni skall stå med vagnen, sa han och pekade på ett ställe mellan två husvagnar som redan stod på plats. Du kan inte backa in den så jag får hjälpa till att föra, sa bonden. Det var snällt tänkte jag, han kan väl använda lite av orden han tillverkat att föra med så går det som en dans. Har du fällt ner antennen på husvagnen, frågade bonden. Ja sa hustrun. Okej då för vi in den i sin fålla. Ljudet som då hördes var inte kul, hade du inte fällt ner antennen, sa bonden. Jo den är nere men nu är den sönder, sa jag. Då tittade vi oss omkring och upptäcker att den tvärgående bommen i taket är högre på min sida än på andra sidan. Och det var på andra sidan vi kollat att husvagnen gick under. Då säger bonden, ja visst vi höjde bommen i taket på ena sidan i fjol. Tack för passningen tänkte jag, och så blev det att köpa en ny TV-antenn.

När vi kom fram med husvagnen till campingen där den skall ha sin plats under säsongen och fåt den på plats gick sambon för att hämta vatten, för att hälla i vattentanken så vi har vatten i vagnen. Campare använder vattenkannor som rymmer 10 liter, lättare hälla i då. Sambon hämtade två fulla kannor alltså 20 liter och hällde i tanken. När vi sedan började tappa vatten från kranen för att se att allt funkade, kom där bara några droppar i taget. Vattenpumpen lät som om den fungerade. Tog bort alla dynor och skruvade av sittbrädan för att lättare kunna tittade i vattentanken den var tom, upptäcker då att proppen i botten inte sitter helt i, vattnet hade runnit ut.

Skruvade så i brädan igen och på med dynorna, Sambon hämtade två nya kannor, nu kom det lite mer vatten ur kranen men inte som det brukar. Vad är fel. Bort med dynorna igen och skruvade av brädan, tanken var tom, vattnet borta och proppen satt i. Var, var vattnet nu då, vem trollade med mej såg dock ingen trollkarl. Frågade hustrun om hon sett något vatten, nej det har jag inte säger hon. Då tog hustrun en ny tur till vattenpåfyllningen, nu började några grannar undra vad vi höll på med, vi hämtade vatten hela tiden. Nu hade hustrun transporterat 60 liter vatten till husvagnen.

Vad ni använder mycket vatten sa en av grannarna, ja det försvinner hela tiden. Då får jag väl försöka hjälpa dej, sa han. Ja gör det, sa hustrun annars får vi ta hem vagnen igen och åka till verkstan. Tur det finns hjälpsamma tekniska människor, tänkte jag. Första frågan var, har du haft den till vinterförvaring, ja sa jag. Har du då slagit till kranarna man slår ifrån när man ställer den till vinterförvaring, vilka kranar sa jag. Har du inte haft de öppna sa han. Vet jag inte vi hade den inne på verkstan innan vi satte in den för vintern och jag bad de göra i ordning vagnen för vinter.

Då tittar vi först där kranarna sitter, han visade mej var de satt och det visade sig att de var öppna så vi stängde dessa och se vattnet kom som vanligt och stannade kvar. Men kul hade alla vi kände på campingen. Och hustrun hade fåt dagen styrketräningspass alldeles gratis.

Det kom en inbjudan i ett sådant där tjusigt kuvert, som säkert någon designer gjort och tagit mycket bra betalt, det var i varje fall inte gjort i Power Point. Ni vet ett sådant glatt färggrann inbjudan man brukar få till nyår, där man ibland undrar om den som tillverkat inbjudan varit nykter. Öppnade det tjusiga kuvertet och ut trillade en personlig inbjudan till en möbelmässa. Första tanken var att bara låta papperskorgen ta del av det vackra kuvertet, men så såg jag att där stod det skulle bjudas på mat. Gratis mat är alltid gott.

Först gäller det att smyga för alla dessa munväder till försäljare. Jag tror man måste vara född till detta yrke, för som de kan snacka. De kan nästan snack omkull vem som helst och vips så kanske man har bestämt träff med dem fast man egentligen inte ville. På något sätt vill man bli av med dem bara och då är detta den enklaste utvägen. Passar på där jag går och myser bland dessa snacksaliga försäljare av båda könen, att plocka lite godis från alla de skållar som står utplacerade. En godis skål måste man ha, fruktskål passar inte för det tar ingen normal människa. Vem fasiken vill ha kladdiga fingrar på en möbelmässa, man skall känna på tycker överallt de får inte bli kladdiga. Godis passar då bättre i våran gröna värld.

Äntligen var det dags för mat och det är nu den obligatoriska cirkusen börjar. På en tallrik ligger det lite ris uppblandat med något som ser ut att komma från en gräsmatta, grönt är det. En liten kyckling bit med ben och förhoppningsvis utan glasbitar i, en bil lax och en brödbit som man knappt ser. Kniv och gaffel och glas i andra handen, nu börjar balansakten, hur skall man nu äta om det inte går att sätta ner tallriken någonstans och det gör det självklart inte. Kan man ta fingrarna till hjälp eller hur gör man, kanske kan balansera glaset med vattnet på huvudet, men då är risken att man blir våt i håret. Så där står man med något i varje hand och är djädrigt hungrig, Funderar ett tag på att ta med det ut i bilen men det är nog inte så bra, vad skall de som serverar säga.

Nu kom jag på den fiffiga lösningen att jag frågade en tjej med ett väldigt vackert dekolltage, och när man ser ett sådant bör man titta kvinnan i ögonen, vilket jag gjorde och förslog att hon höll min tallrik och jag hennes. Hon tittade på mej som om jag kom någonstans ifrån där man möjligen behövde hjälp av något slag. Herren till höger hörde vad jag sa och tyckte idén var lysande så vi skiftade tallrikar, han höll min och jag hans, äntligen kunde jag börja äta. Snart nog så gjorde alla likadant och folk fick i sig maten från tallriken utom kvinnan med dekolltaget, hon höll hårt i sin tallrik och den fick ingen komma nära. Hurvida hon åt något vet jag inte för när jag gick 30 minuter senare stod hon fortfarande med tallriken i handen, tur all mat var kall.

Hustrun kom viftande med några biljetter, du vi skall gå och se en fars i Malmö på någon teater. Jaså, a jag något förvånat och du sa hustrun Albertina skall också med. Vad som nu rörde sig i mitt huvud passade nog inte att berätta i ord just nu, får vänta till ett ögonblick då det kan passa bättre, jaha vad trevligt sa jag. Då skall ni veta att hustruns väninna Albertina, kan snacka hon. Det är omöjligt att få stopp på denna dam, inte ens ordböter hjälper.

Nu är hon på väg, sa hustrun. Tittade ut genom fönster och där kommer det "skuttande" en grön bil. Ja "skuttande" är rätta ordet, bilen hoppade fram, Tror hon bromsade och gasade samtidigt eller nästan i varje fall eller hur hon nu fick bilen att "skutta" fram. Tur hon slipper fickparkera hos oss, bara ställa bilen utanför huset. Nä men hej på er säger hon när hon kommer in genom dörren, Välkommen säger hustrun jag har lite mat vi kan äta innan vi åker. Nä men inte skall du väl bjuda på någon mat, säger Albertina, hon brukar säga så var gång och sedan glufsar hon i sig allt. Innan hon hinner sätta sig ner börjar hon prata, orden bara flödar ut mellan läpparna och ingen annan får en chans att säga nått, för än hon måste ta en tugga och tugga maten. Då hörs bara ett mumlande. Tur förresten maten är kall för annars hade den blivit kall.

Hustrun försökte på alla sätt få Albertina att låta mej köra, men ack nej, nu kan ni får åka mina vänner och så bjuder jag på ett glas vin på teatern. Tänkte för mej själv, jag skulle nog behövt en flaska vin för att våga åka med Albertina. Ut på motorvägen mot Malmö, jag brukar titta rakt fram när jag gör och ha båda händerna på ratten, Albertina tittade åt sidan för när hon pratade med hustrun måste hon tydligen se på henne, händer är för det mesta i luften för man måste tydligen vifta med dessa som semaforer. Där sitter jag skräckslagen i baksätet och undrar varför jag inte kör. Hastigheten är också varierande ibland 70 ibland 130 fast vi skuttar inte framåt. Varför köpte hustrun biljetter denna bilfärd är ju en fars i sig.

Nu skall bilen fickparkeras, det skulle man spelat in på film. Snart är halva bilen uppe på trottoaren. Det tar åtskilliga minuter innan bilen står där den står och en klunga människor börja nu gå framåt, tidigare stod de och tittade på fickparkeringen. Nu har de sett något som liknade en fickparkering. Tar mej för huvudet, vi skall hem igen också och hur skall det gå.

Under hela föreställningen sitter Albertina och skrattar, även när vi andra inte tycker det är roligt. Äntligen paus, nu får man gå på toa. Innan nästan ljuset tänts börjar Albertina prata igen, hon håller på tills pausen är slut. Hon hade säkert sett att pausen var längre. När så föreställningen är slu, öppnas minnen igen och den stängs inte förrän hon lämnat av oss för då har hon ingen att parat med. Då säger hustrun, såg du hon tog upp mobilen.

Jag har fåt hem årets julklapp för renhållningsarbetare en "kiss och bajsmaskin". Den åtta veckor gamla hundvalpen är som ett yrväder, och hade jag vetat vad som var att vänta, skulle jag ha investerat i aktier. Har nog redan använt papper från 2 stora träd och ICA Maxi har nog aldrig sålt så mycket hushållsrullar. Har någon sett en hund med blöjor så tar jag tacksamt emot tips om var sådana finns att köpa eller hyra. Kommunal gillar nog inte mina dygnet runt tider för att torka upp allt som kommer från  "kiss och bajsmaskinen" . Alla ni som inte har hundar, vet ni hur erat köksbord ser ut underifrån, nä kunde tänka det, jag vet hur vårt ser ut och inte är det lika snyggt som från ovan. Varför bygger de så hårda köksgolv man kan ju inte ligga och sova där någon längre tid och tänk om de målat en snygg bild under köksbordet, då gjorde det ingenting att man tillbringar det mesta av dagen på köksgolvet.

Trodde inte hundar var vegetarianer utan det vara bara tvåbenta varelser som gillade denna "religion". Zack som yrvädret heter äter allt som den kan få in i munnen, det gäller att vara på sin vakt, till och med min fingrar är en attraktiv måltid. Gräsmattan har mist många grässtrån och löv genom yrvädrets framfart i trädgården. Han har redan ätit upp stora delar av våra stolsben på våra köksstolar. Vi kommer snart att ha ett Japanskt köksbord utan stolar om han fortsätter i denna takt. Det finns många likheter mellan valpen och ett litet barn, den enda nackdel jag kommer på är att hunden är mycket snabbare. Nu åter till jobbet som vikarierande renhållningsarbetare och jag som trodde jag skulle ha semester. Var skall vi ha hunden när vi arbetar, han kan ju inte springa här hemma och "skita" ner, sa jag till hustrun. Vi kan lämna honom på ett dagis, sa hustrun. Finns det dagis för hundar undrade jag.

När barnen äntligen lämnat dagisåldern och passerat tonåren in i vuxen världen, så blir det vår hund som hamnar på ett dagis. Frågade på jobb om det fanns något hete "hemma för sjuk hund" än har ingen hittat någon paragraf som passar in på sjuk hund, så det blir att ta tjänstledigt. På försäkringskassan skrattade de bara när jag frågade hur jag gjorde med sjukpenning när hunden var sjuk. Kurt-Orvar ni vet han grannen tyckte att det bara var att skaffa en frisk hund. Han har sina ljusa idéer den där människan, fast ibland är det bar att tänka efter före, dock inte hans starka sida. Numera hämtas och lämnas hunden på dagis var dag, för vi måste jobba ihop pengar för att kunna beta dagiset. Hunden är inte bara människans bästa vän, utan också den dyraste. Vov vov.

Jag trodde Kurt-Orvar skulle bli lite bättre, nu när han get ett nyårslöfte, att ringa på dörren innan han stormade in. Löftet bröts ganska snabbt för bara några dagar in på januari rusar han in utan att knacka. Får nu börja fundera på att låsa dörren efter utfärden med hunden om morgonen. Du skriker Kurt-Orvar igår vaknade jag och hustrun inte när vi skulle, så vi missade bussen till jobb. Då får du väl skaffa en väckarklocka, sa jag. Hustrun fick en ny modern i julklapp. En sån där -wake up light - de sa i affären att den skulle vara hur bra som helst.

Meningen är att man skall vakna upp behagligt, men Kurt-Orvar man kan aldrig vakna upp behagligt. Men de sa så i affären. Ställ bara in den efter dagsljuset så sätter den igång när det blir tillräckligt ljust och en massa ljud kommer ut ur högtalaren. Fågelvitter, grodor, ja grodorna kommer inte ut ur högtalaren och invaderar rummet utan bara deras ljud. Vill man vakna till havsbrus med fönstret stängt går det också. Men i går morse fungerade inte åbäket, hustrun ställde in den att låta när mörkret infaller.

När så äntligen Kurt-Orvar gåt kommer hustrun inrusande med två små badkar, nu ska vi ta varsitt fotbad säger hon. Fågelbad har man väl hört talas om men fotbad låter skumt. Vad har du i väskan frågar jag hustrun, då kommet det en massa konstiga uttryck från hålet där hustrun i vanliga fall stoppar in maten, fotfil, fotcreme, fotpeeling, fotscrub, fothandduk, aceton, bomullstussar, nagellack, nagelfil, nagelklippare. Har du hela verkstan med dej undrade jag. Då kom den där blicken som betyder "karlskrälle fattar du inget"

Nu börjar det mest underliga jag sett, det lilla karet fylls med vatten och hustrun tar noga tempen på vattnet för det skall vara exakt 48,3 grader. Nu kommer det fram olika slags burkar, som hon häller i vattnet, vars innehåll ingen vet vad det är, för det står på kinesiska, men hustrun har läst i en veckotidning att det ska va bra, vad det är bra för kan vi inte fatta då vi inte förstår kinesiska. Vi kan inte heller googla fram det på nätet. När fötterna så har varit under vattnet en tid, finns en viss risk att de kan krympa, innan detta tillstånd infaller så börja bearbetningen av fötterna.

Fotfil, fotcreme, fotpeeling, fotscrub, fothandduk, aceton, bomullstussar, nagellack, nagelfil, nagelklippare, allt detta skräp plockas fram bara för att göra rent några fötter. Bara hustrun som använder aceton eftersom jag inte använder nagellack. Kan berätta att det är ett hårt jobb att skrapa med fotfilen på fötterna. Nog tur ingen ser vilka konstiga ställningar man intar för att komma åt överallt. Efter en stund som verkar mycket lång, har ibland undrat över hur lång en stund är. Då sitter vi där med klara fötter och beundrar våra alldeles nya fötter. Hustrun riktigt myser över sina nya fötter, jag märker ingen större skillnad. De är precis som de gamla verken större eller mindre men lite renare.

Kurt-Orvar stod plötsligt i vårt kök denna lördag morgon, långt innan melodikrysset börjat. Skall du med och bada, sa han. Nu började min nymornade hjärna öka farten, vad f-n menade han tänkte jag. Inte skall vi väl åka till havet och kasta oss i böljan den grå, för vattnet är inte blått utan grått. Dessutom är det djädrigt kallt. Orden sprutade nu ur Kurt-Orvars foderlucka, jag trodde han gåt med i någon rörelse, för det var som en predikan. Vinterbada är livet sa, Kurt-Orvar. Det måste du prova på, skall du följa med till Bjärred. Hjärnan hade nu börjar uppträda som en karusell, den gick runt och runt, kalkylatorn  var också påslagen. Hur kallt är det, när domnar kroppen, kan man överleva ett vinterbad. Ni förstår det var mycket som roterade i min hjärna.

På väg i Kurt-Orvars bil satt jag och nästan ångrade mej att jag tackat ja till ett bad i havet, när man istället kan sitta i lugn och ro med en whiskey i ett varmt bad i karet hemma. Framme vid kusten var det en bitande vind som kom från Danmark där för övrigt mycket onödigt kommer ifrån. Det bästa som kommer från detta land är väl ölen och den visade det sig att Kurt-Orvar hade i sin bagagelucka för att hustrun hans inte skulle hitta den. Den långa vandringen på en hal brygga i motvind tog sin början. Förbarmade mej själv att jag inte hört på hustrun när hon sa att jag skulle ha vinterkläder på och inte en tun sommarjacka. Bryggan som ledde rakt ut havet verkade aldrig ta slut, men slut var jag när vi äntligen kom fram till bastun som låg där ute i Öresund halvvägs mot Danmark.

Det var attans vad det var varmt i bastun. Tydligen var det obligatoriskt att ta en öl eller två med sig in i bastun, fast det stod ingenting om att det var obligatoriskt. Alla fattade det utom jag som hade en coca-cola med mej, inte konstigt folk såg ner på mej där jag satt och svettades.  Att de såg ner på mej var inte så konstigt, jag satt på nedersta raden. Efter en stund som var så lång att den nog var en 15 minuter. Hjärnan höll på att smälta och jag svettades nog bort en massa kilon. Kunde detta vara en bra bantningsmetod, tänkte jag. Nu är det dags sa Kurt-Orvar.

Nu var vi väl grillade och heta för ett bad i Öresund, sa Kurt-Orvar. Bara tanken att lämna bastun fick mej att rysa och även frysa. Min kropp skall normalt ha minst ett 18 gradigt vatten för att överhuvudtaget börjar göra sig redo för ett bad. Vattnet i Öresund var förutom grått bara 5 grader varmt. Min hjärna signalerade nu att detta är farligt för dej, hitta snabbt på en ursäkt för att slippa frysa ihjäl på en badbrygga halvvägs mot det röd-vita landet. Gick ut på bryggan och det var så lång jag kom i min debut som vinterbadare, var kallt bara att komma ut i vinden. Där stod jag och huttrade medan Kurt-Orvar och en massa andra liksinade hoppade i vattnet och dessutom sa att det både var skönt och man blev euforiskt av badet.

Jag blev också euforisk när vi lämnade bastun och i medvinden började den långa färden mot bilen som skulle ta mej hem till det varma badet, som jag bett hustrun tappa upp i badkaret. Kallt vatten skall man dricka och inte bada i.