Lasses kåserier & berättelser

Landade på Kastrup på eftermiddagen, i ett snöblandat regn. Står vid bagagebandet som snurrar och snurrar likt en liggande karusell, ingen väska som är min, till slut stannar bandet och där står jag ensam utan min väska. Till informationen, där en kvinna med en konstig dialekt, som hon hade gröt i munnen, berättar att min väska är i Geneve och de kör hem den när den kommer, vilket kan dröja säger hon med ett stort leende, man skulle kunna stoppa in ett dansk wienerbröd i den stora munnen. Drar igång min mobil och inser att mina mobilbiljetter med tåget från Kastrup inte kommit, Blir inte så nervös, har bokningsnumret och i nödfall kan det fungerar som biljett. Ringer SJ:s växel, så kan de kanske skicka biljetterna igen till mobilen. En röst pratar så trevligt med mej i luren ”Du har plats 147 och den förväntade kötiden är 46 minuter” Nu är min stubintråd väldigt kort och kvinnan i luren får en lur i örat, vilket hon förmodligen ”skiter” i för hon vet det inte.

Tåget går om 12 minuter, det blir bara att försöka ta sig ombord på tåget och kommer det en kvinnlig kontrollant får jag väl ta fram min charm alternativt bjuda ut henne. Väl ombord på tåget, delar jag säte med en dam från ett land långt ifrån oss, man ser inget av ansiktet för hennes hår, hon pratar konstant och ljudligt, kan vara en bön för hon vänder sig om hela tiden, som hon letade efter Mecka. Hon behöver nog en GPS. Jag ställer mej upp och sjunger en sång till henne, från spexet Djingis Khan.

Tjugo gånger varje vecka

skall en trogen muselman

lägga sig på knä mot Mecka

ner i modden med sin kran.

Hej!

Lycka

mopeden var Zündapp lite brun grå
25 öre för fulltank, drog sedan iväg

håret fladdrade för vinden
brylkräm kunde klstrat det på plats

satt där och tänkte på
snart så stannade moppen

ställde den mot väggen
gick in och hälsade

där satt du som vanligt
och snörade dina skor

du skulle spela center
jag högerytter

vi var lyckliga
där på fotbollsplanen.

Då satt man där i sin favis stol framför den ny inköpta braskaminen och tittade på OS. Inte blev det bättre att de svenska skidskyttekvinnorna hade klister under skidorna och bokstavligt halkade efter eller så var det någon hastighetsbegränsning enbart för svenskarna. Det kunde väl inte vara så illa att man måste ha  speciella dubbar under skidorna när det är vinterföre. Då var det betydligt mer lugnande att titta på elden i braskaminen än titta på OS.

Nu mera kommer det rök ur vår skorsten, det innebär inte att vi valt en ny påve hemma om röken är vit utan det innebär bara att det är något fel på veden eller vad det nu kan vara. Efter installation kom så sotaren och skulle kolla att vi kunde börja skicka röksignaler  till omvärlden, dessutom tog sotaren bra betalt. För att få eld i kaminen behöver man ved och här hittade vi i Borgeby en vedförsäljare där vi inhandlade ved som sedan stoppas i kaminen, mysfaktorn blev hög, värmefaktorn blev hög och inga grannar luktade någon os, så nu kan man fortsätta elda till OS och hoppas medaljerna kommer annars har vi förmodligen bara OSis

Har alla det som jag så är det illa för oss mannliga varelser. Aldrig får jag ha något framme, huset skall se ut som ingen bor där. Hustrun förväntar nog kungligt besök var dag. Kläder skall hängas in och inte slängas i någon soffa, då det inte sitter någon i soffan som kan få det i knäet, spelar det väl ingen roll om jag kastar lite strumpor, kallingar, byxor samt en och annan skjorta där. Skall ändå använda det nästa dag. Jag tillhör dem som aldrig förstått eller snarare begripet varför man skall bädda sängen. Hustrun vill ha något ”klatschigt” täcke som skall ligga där på parad i sängen, sträckt som täcken var i lumpen skall det också vara. Varför.  Ser snyggt ut, säger hustrun. Och vem tittar i vårt sovrum medan vi jobbar, Kalle Anka och han vänner kanske. Varför lägga ner jobb på onödiga saker, bara dumt ödsla energi på sådant.

Köket håller jag mej ifrån det är hustruns domäner, skulle jag någon gång förvirra mej dit så är jag bara i vägen. I köket har jag alltid bara varit i vägen, skall jag bre en macka så går det för långsamt, jag är bara i vägen, säger hustrun. Ibland får jag öppna en vinflaska men jag tar in den i ett annat rum där öppningen sker, annars är jag bara i vägen. Jag är aldrig i vägen när något tungt skall lyftas.

Zappa får jag absolut inte göra, man skall enligt kommandon från hustrun ställa in en kanal och sedan titta på den. Hoppa där mellan kanalerna går då rakt inte. Ibland brukar fjärrkontrollen vara svår att hitta, det är inte barnbarnet som gömt den utan hustrun. Zappa är ju livet tänk så många bra snuttar av bra program man missar om man inte får zappa. Nu blir det att sitta och titta på ett dåligt program hela tiden, hur kul är det på en skalla 1-100. Tisdag och onsdagskvällar är mina zapparkvällar, vi har numera gjort den kompromissen jag måste kunna hålla koll på alla fyra champions league matcherna. För en dag blev jag arg det var när hustrun putsat fjärkontrollen med vinylrengöring. Var dag var den som en oljad gris och flög iväg så fort jag försökte byta kanal.

Frågade i en affär som jag hade förvirrat mej till av någon anledning, finns det GPS till dammsugare. Expediten såg konstigt på mej och det kan jag förstå, för hon har väl aldrig fåt en sådan fråga tidigare. Men tyvärr finns det igen sådan, sa hon. Du behöver inte säga tyvärr tänkte jag, säg det bara lite högre så hustrun hör det. JAG VILL INTE HITTA DAMMSUGAREN. Konstigt jag alltid får ont i ryggen när den kommer fram och jag håller i rören. Någon där uppe i himlen måste gilla mej, ja jag slipper dammsuga. Hustrun vill inte höra allt gnäll. Gröna små marsipan dammsugare med mörk choklad i båda ändarna är ljuvliga. De hittar jag och de får jag absolut inte ont i ryggen av.

Gåsabord

Nu verkar fågelinfluensan lämnat landet för nu är det dags för gåsamiddan. Den återkommer vid samma tidpunkt vart år och den har inga utländska influenser lyckats förstöra. Nu börjar det största problemet om man vill laga gåsen hemma och det är att få tag i en färsk gås, de börjar numera bli sällsynta i den skånska myllan. Däremot finns det gott om djupfrysta polska gäss, nog tur man inte skall prata med dem.

Efter mycket letande bland annat på blocket fick hustrun tag i en färsk gås. Nu börjar den trevliga tillagningen av en hel gåsamidda. Förrätten är svartsoppa, som jag trots min höga ålder aldrig ätit och inte heller kommer att äta, den serveras med krås (gåsens innanmäte)

Gåsen tillagas knaperstekt och till det har man stekt eller kokt potatis samt en härlig sås. Några tillbehör som man inte kan va utan (jag kan) är sviskon, brysselkål. (skall inte förväxlas med de kålhuvuden som sitter i något parlament i Bryssel) rödkål och äpplen.

Röd bourgogne och gås är en fantastisk kombination ett utmärkt vin som inte kostar mer än 129 är Bourgogne Cuvée Margot.

Sedan avslutar man med en skånsk äpplekaka med äkta vaniljsås.

Julbord

Dessa bord har blivit ganska dyra, för vem vill betala för en massa mat som man inte äter, för så är det idag, vem orkar kränga alla rätterna. Varför har inte hittat på ett julbord där du betalat för vikten. Det du lägger upp på tallriken vägs på en våg och sedan betalar du ett pris per hekto. Kanske nåt för IKEA att fundera på, fast de har å andra sidan andra hjulbord.

Sedan kommer julbordet i repris till påsk endast julskinkan är borta. Till julbord dricker man snabbs och öl. Hur fasiken smakar vin och ättikssil ihop?

Whisky bord

Just nu står en Japansk whisky på detta bord Yamasaki, som kommer från Japans första destilleri, Yamazaki Distillery.

Jag har numera fåt en ny granne och igår presenterade han sig. Han heter Svante Djävlar Egon Lexusen. Men du sa jag hur kan du heta ”djävlar”, jo sa han när prästen skulle döpa mej hände en olycka tydligen. Prästen skulle skvätta lite vatten på huvudet och sa, jag döper dej härmed till Svante, och just då snubblade han och slog hakan i dopskålen med vatten, han så då ”djävlar” Egon. Därav namnet. Jaså, sa jag, men hur gick det med prästen?

Kurt-Orvar kom en dag inrusande som han alltid gör, ibland är det tur dörren är öppen för han hade väl annars sprungit igenom den. Du sa ha, den där nya granen Svante Djävlar, han är en knepig typ. På vad sätt då, frågade jag. Jo sa Kurt-Orvar, han frågade om jag chattade. Ja du, sa jag du tjattar som bara den ibland. Men du jag sa chattade, sa Kurt-Orvar. Du sa jag, vi går hem till honom och frågar.

Då avståndet inte vars så långt till Svante, gick vi dit med en gång, ringde på dörren och en dansmelodi spelades upp. ”Du är min man” Svante öppnade dörren efter som det kändes halva låten. Hej grabbar sa han, kom in mina grannar. Vad har ni på hjärtat sa han, jo sa jag Kurt-Orvar sa du chattade och vi undrar nu vad det är för något. Kom sa Svante så skall jag visa er. Med raska steg gick han mot sin dator och där på skärmen flög texterna fram som om ett forsande vatten. Jag pratade idag men en tjej sa Svante och titta här vad vi skrev till varandra. Men du Svante sa jag hur vet du det är en tjej, fast hon heter Silvia, kan ju lika bra va en man. Svante blev lite röd i ansiktet, vi hade nog avslöjat en hemlighet verkade det som.

Silvia: Hej läget min pussgurka

Svante: Jodå jag har överlevt

Silvia: Gjort idag

Svante: Varit med hustrun och shoppat men shopping är inte min grej.

Silvia: Jaså gillar du inte shopping, har du msn

Svante: Har msn vill du ha dressen

Silvia. Ja, så kan jag se i min mob när du messat

Svante: Fattar inte hur msn funkar i mobilen, jag är inte teknisk av mej

Silvia: Vad är du då, busiga kanske här är min msn adress

Svante: Har nu addat dej.

Silvia: Gillar du…….vänta, tfn, snart tbx

Svante: Oki

Silvia: Tbx

Svante : Ok

Silvia: Ska vi gå över till privaten

Den 10 juni 1944, invaderade nazisterna den franska staden Oradur sur Glane som ligger två och en halv mil från Limoges. Staden kallas i Frankrike för matyrstaden då praktiskt taget hela befolkningen 642 invånare mördades och staden brändes ner. Oradour återuppbyggdes aldrig utan står kvar som ett monument över krigets vansinne. Massakern genomfördes av delar av den tyska SS-pansardivisonen Das Reich. Den nya staden har man byggt upp intill den ”gamla”. Det är med en mäktig tystnad som följeslagare jag vandrar runt i staden och ser vad som blivit kvar efter nazisternas härjningar. Staden är kanske inte så känd utanför Frankrike men hit vallfärdar fransmännen för att med egna ögon se en ”spökstad”