Lasses kåserier & berättelser

. 

När man är på resa och kommer tillbaka hem, har man alltid något att berätta och det händer alltid något underligt på resan. Plötsligt bara hände det i Frankrike, bara framdörrarna låstes och inte bodelsdörren till husbilen, när jag tryckte på nyklen. Då försökte jag låsa manuellt men låset bara snurrade runt. Bodelsdörren gick låsa inne ifrån så problemet var inte så stort. När vi kom hem så provade jag manuellt med nyklen och se nu fungerade det att låsa uteifrån.

 

Det hände fler underliga saker i Frankrike, fick inte in i stort sett några TV kanaler på Tv:en, bara på ett ställe fick vi bild, jag tror inte det var dålig mottagning på några ställen för vi var i civiliserade trakter. När vi kom till Holland och Tyskland på hemvägen fungerade allt som vanligt, massor med kanaler.

 

GPS:en fungerade inte i stora delar av Frankrike, la man i kordinater pekade de åt helsike fel hela tiden, har svårt tror jag slagit fel så många gånger eller att alla kordinater skulle vara fel., men när vi närmade oss Holland, Tyskland fungerade allt som det skulle. Det var GPS:ens fjärde resa till Frankrike och första gången den strejkade som en fransman.

 

Tur hustrun kan läsa kartor och prata språket för vad fasiken skall vi med GPS till?

 

Äntligen kom den dagen då resan mot landet med fler ostsorter, än svenska landskap, skulle påbörjas. Målet var Cognac och Il d`Oleron, men vilken väg vi tog oss dit och hem fick vädret bestämma. Färden gick via Öresundsbron ner mot båten som låg och väntade i Rödby. Termometern visade på 22 plusgrader. När vi lägger till i Puttgarden och kör av båten är det strålande solsken och värmen har nu även nåt till norra Tyskland 28 grader. När vi så närmar oss Hamburg så tror mina ögon knappt på vad de ser, får titta ordentligt för det kan ju vara fel på bilens temperaturmätare, men vi dubbelkollar med en manuell termometer vid ett stopp när hunden skall rastas. Känns som att komma ut i Sahara öknen, men inte kan de väl flyttat detta område till Hamburg, 36 grader visar två termometrar och detta i mitten av augusti. In i bilen snabbt och på med luftkonditioneringen. Nu dyker Perikles låt upp i huvudet ”Var ska vi sova i natt” Låten förföljde oss hela resan.Vi hamnar på en stellplats som heter Steinhuder am Meer som ligger några mil väster om Hannover. Första gången jag fick sova i något som liknade en bastu, 33 grader klockan 20.00 på kvällen, John Blund kom till slut. Nästa dag var det lika varmt och som en löjtnant i det militära sa, ”Framåt dit näsan pekar” Och den pekade mot Belgien där de gör fantastiskt god choklad. Värme botas med bad så en campingplats i Ardennerna med pool blev anhalten där vi skulle sova. Vem sa föresten att Belgien var platt i så fall vill jag prata med denna person, upp och ned gick färden med husbilen till La Petite Sussie som ligger i södra Belgien inte många mil från Frankrike och badet var i värmen skönt.

Som tur var blev det nu något svalare vi skalade av på termometern ungefär 8 grader. Äntligen passerade vi gränsen till Frankrike landet som producerar vin, cognac, Pineau des Charentes, mat och alla dessa goda ostar. Värmen gjorde att vi tog in på en camping för att kunna bada i poolen. Några mil utanför Tours ligger La Grande Tortue som också fick se två skåningar besöka poolen. Campingen ligger i det som kallas Loiredalen och utanför flyter Loire som är Frankrikes längsta flod, den är 1 012 km lång. Den rinner upp i Centralmassivet, har kanalförbindelse med Saône och Seine, och mynnar ut i Biscayabukten. Ungefär 800 km av den är segelbar. Flera berömda slott ligger längs med floden, liksom de druvfält som ger upphov till de berömda Loirevinerna. Några sådana vinflaskor följde med till Sverige.

Tanken var nu att hitta en stellplats på Il d´Oleron men värmen gjorde att vi tog in på en camping med pool La Brande där vi stannade i två dagar. Île d’Oléron eller bara Oléron som fransmännen säger, är en ö belägen strax utanför kusten i Charente-Maritime i Frankrike. Oleront är den största ön längs franska atlantkusten, och den näst största i Frankrike efter Korsika. Ön är sedan 1966 ansluten till fastlandet via en stor vägbro, vilket har gjort att den blivit en stor semesterort. Nordöst om Oléron ligger Fort Boyard, där man spelar in fångarna på fortet. Vägarna är inte lämpade för husbilar ändå finns där massor av dem, cykel är ett bra sätt ta sig runt på ön. Ostron finns i massor och den som gillar denna läckerhet kan stanna på ön i månader och njuta. När vi skall åka därifrån upptäcker vi en stor ställplats på ön, nästa gång vi kommer dit stannar vi nog där. På en toalett kan man få många idéer och nu dök det upp en i mitt huvud, eftersom vi var så nära Brest och vädret skulle bli bra så ställde vi färden mot denna del av Frankrike. ”Var skall vi sova i natt”

Efter vi besökt några cognacs bönder där vi handlar den i Sverige sällsynta aperitifen Pineau des Charentes som är en fransk specialitet som sällan gör något väsen av sig i Sverige. Drycken -som är en blandning av druvmust och cognac- sägs ha uppkommit av en slump 1589 när en vinbonde av misstag hällde druvmust i ett fat med cognac. Den finns i rött, vitt och rose och framställs bara i Cognac distriktet. Eftersom vi älskar denna dryck blir det att resa till Frankrike varje år. Även lite Cognac kom med hem. Dricker man fär mycket av denna ädla dryck, dyker nog låten upp igen ” Var skall vi sova i natt”

Sakta tog vi oss upp till en ställplats vid havet som heter La Aiguillon-sur Mer, en liten trevlig by där ställplatsen var beläggen vid båthamnen, vi fick en av de sista platserna, fast vi kom vid 15-tiden. Det vi lärt oss under våra resor med husbil är att om du kommer försent till platser vid havet så blir de ofta fulla vid 16-17 tiden vid högsäsong. Nu kom det lite regn så det blev att sitta i bilen och läsa. Ställplatsen låg några mil norr om La Rochelle. Nästa stopp på färden mot Brest blev en ställplats 200 m från havet i Piriac-sur-Mer. Rakt västerut från Nantes. I Piriac-sur-Mer åt vi crepes vilket man är berömda för i Bretange..

Nu närmade vi oss staden Brest. Brest ligger i departementet Finistère i Bretagne i nordvästra Frankrike med cirka 145.000 invånare. Staden ligger vid en bred och djup vik av Atlanten och har en av Europas förnämsta naturhamnar. Sedan 1600-talet finns här en viktig flottbas, numera använd av NATO. Vi letade oss längre västerut och hittade en ställplats i den lilla orten Plougonvelin som kunde ta 100 husbilar. Från vår plats hade man utsikt över havet.
Här fanns inte mycket att göra så det blev Nespresso, cognac och en god bok utanför husbilen innan John Blund hälsade på en liten stund. Hack i låten blev det ”Var skall vi sova i eftermiddag”

Nu började den långa färden mot hemmet. Denna gång körde vi förbi Le Mont St-Michele och deras stora ställplats, denna turistfälla har vi tidigare besökt. Bara några kilometer därifrån i orten Pontroson, ligger nästan mitt i byn vår lilla favorit camping Halloitis, där vi stannade två dygn för vädret var varmt och soligt, det blev många bad i poolen hit återvänder vi gärna vart år om resan går mot denna del av Frankrike. Hustrun kunde gå och shoppa i den lilla byn och så var hon nöjd.

Nästa stopp blev den lilla familjecampingen Les Puits Tourmants som ligger några mil utanför Amiens i norra Frankrike inte långt från Belgien. En mil från campingen i byn Villers-Bretonneux som ligger 16 kilometer öster om Amiens, blev känd 1918 under första världskriget eftersom här stod ett stort slag. Hela byn som tyskarna tagit återtogs i början av augusti 1918 av australiensiska divisioner.10.700 australiska militärer, dog på slagfältet vid Somme och Arras. Strax utanför byn Villers-Bretonne , anlade man ett Australian National Memorial till minne av alla australiska soldater som stred i Frankrike och Belgien under första världskriget. Minnesmärket invigdes 1938. Det var väldigt mäktigt att se och man fick sig en funderare när man läste på gravstenarna att de stupade var runt 19-20 år.

Mot Holland gick färden, natten tillbringade vi på en camping De Schatberg nära Venlo för att därefter göra en liten mellanlandning i byn Winterwijk där förmodligen Europas största campingvaruhus Obelink ligger, ytan är på 65.000 m2. Stoppet blev längre än väntat och plånboken tunnare än väntat. Winterswijk ligger väldigt nära den tyska gränsen närmaste större tyska stad är Bocholt.

Bremen blev sista stellplatsen på resan, där stannade vi i två dygn. Vi fick en av de sista platserna. Lördag morgon tog vi cyklarna in till Bremens centrum ungefär 2 km, det visade sig att det var vinfestival samt att affärerna just denna lördag hade öppet till 24.00. En bra och centrumnära stellplats. Här träffade vi de första svenskarna under resan Olle och Marita från Värmland och det blev en trevlig eftermiddag och kväll som avslutning på denna korta färd i utlandet.

I flera hundra år har Nodkap klippan varit ett resmål för turister. 1664 kom den första turisten till Nordkap och det var italienaren Francesco Negri. Denna klippa som ligger 307 meter över havet, är den sista utposten i Europa, längre än så här kommer man inte. Dit måste jag åka och hustrun höll med mig, så vi kopplade på husvagnen och började den långa färden mot Nordkap via Kirkenes. Från Lödde till Nordkap är det cirka 250 mil.

 

Färden gick via Örebro och Umeå upp till Haparanda där vi stannade några dagar på campingen Kukkolaforsen som låg utmed Torneälv. Ett ställe som jag varmt kan rekommendera om någon är i dessa trakter. Om du är intresserad av mat åk då till Kattilakoski Gastronomi. Nära polcirkeln väntar norrbottnisk gastronomi på hög nivå. Med ren, sik, röding, lax, lokala ostar och rom skapar de forna göteborgskockarna fräscha och sprakande smakupplevelser. Matsalen med sin rymd och känslan av att man så gott som sitter i älven känns folklig på ett skönt sätt. Ett besök är i sanning värt resan. De blev utnämnda till årets krog 2006.

 

Färden fortsatte sedan genom Finland via tomtens egen by Rovanniemi mot Kirkenes. Kirkenes är kommuncentret i Sör-Varnger och fick 1998 rätt att kalla sig stad. Det bor c:a 6.000 i Kirkenes området. Staden är ganska influerat av Ryssland. Gatunamn och många skyltar i affärerna står på båda språken-Norges enda officiela gränsövergång till Ryssland ligger i Storskog c:a 12 km från Kirkenes. Ett utflyktsmål man inte skall missa är Grense Jakobselv, som ligger ute vid Ishavet. Det man skall komma ihåg när man är i dessa trakter, att det var på hösten 1944 som Ryssland fritog Sör-Varanger som då hade varit okuperade av Tyskarna i fyra år. Det är kanske därför som mycket är influerat av Ryssland.

 

Vi parkerade husvagnen på en campingplats i orten Russenes för att sedan köra de sista 12 milen till slutmålet Nordkap. Nordkap ligger på ön Mageröja och först 1999 fick man fast förbindelse genom Nordkapstunneln som går 240 meter under havet och är 6,8 km lång. Det kostade oss att köra genom tunneln och betala entréavgift för att komma in på området vid klippan 1.000 svenska kronor. Vädret kan vara förrädiskt och skifta ganska snabbt, när vi var där hade vi sol när vi kom och 45 minuter senare välde dimman in över klippan och sikten var endast 20-30 meter.

 

Via riksgränsen körde vi genom Kiruna, Gällivari ner till Jokkmokk där vi stannade några dagar Här finns en väldigt vacker träkyrka som är väl värd ett besök. Längtan från inlandet blev större och större för vägen vi körde var bara kantad av träd och på 20 mil mötte vi kanske ett tiotal bilar. Vi drog oss mot kusten och hamnade på Piteå havsbad som är den klart största campingplatsen i norra Sverige med 1 200 husvagnsplatser, 150 stugor och 100 bungalows. Dessutom har hotellet 500 rum. Den stora attraktionen för många är badstranden som är ett par kilometer lång och kallas Norrlands och Nordens riviera Under en säsong är nästan hälften av gästerna från Norge. Ett fantastiskt ställe speciellt för barnfamiljer.

 

Nästa stopp blev fem mil söder om Örnsköldsvik mitt i höga kusten. Den sista veckan tillbringade vi sedan på en camping i Stockholms skärgård nära Vaxholm. Härifrån körde vi hem via en övernattning i Gränna till Lödde. Vi hade kört 670 mil på denna resa till ett av mina drömmars mål. Vi hade förmodligen inte gjort denna resa om vi inte haft husvagn. På vår resa hade vi också vår hund Zack med, och det gick hur bra som helst.

 Den som gjort en rasa har alltid något att berätta 

Lars Jönsson