Allt har en början
Min kropp är programmerad till en viss form. Min programmering skedde när jag skapades. Tanken ifrån vår skapare var nog att jag skulle fatta en del med tiden. Tyvärr är det så att vissa saker i min hjärna inte fungerat som de skulle och låst sig. Vilket gör att normal drift inte finns längre. Jag gör numera tvärtom mot vad min skapare hade tänkt sig. Det vet vi väl, säger alla till mej. Men sen då. Har något i hjärnan låst sig och blivit felinställt för mat och godisbegäret är större än andra begär. Visst vet jag att jag skall äta mindre.
Åter tillbaka där det började när jag började min vandring på moder jord. Maten låg inte på stora fat den låg inte heller i kylskåp. Maten låg i påsar på fönsterbläcket om vintern på sommaren hyrde vi köldfack. Jag var med andra ord tvungen att börja leta upp mat när hungern satte in. Plötsligt kom också köttet in i mitt liv och det gällde att springa ifatt det så man fick något. Nu började det bli mängder med mat. Det gällde nu att äta hela tiden och mest i onödan för man visste aldrig när det blev mat nästa gång. In i vårt hus kom sedan även salt, socker, mjöl och alkohol. Det var nu skiten började för det var väl skit som kom in och ner.
Överviktens mysterium börjar vi nu närma oss. Det är så ordnat att kroppen styr när det är dags att stoppa in i foderluckan inte klockan som någon tror, den går förresten redan fel. När hungerskänslorna tar kroppen i besittning och ett sug uppstår som gör det ont i hela vägen ner till magen. Det är nu magen börjar suga upp det överskott som finns av fett. Det jag skulle ha ätit var den mat som min kropp var avsedd för, den innehåller nämligen inga fettmassor. Nu är man ganska mätt till suget säter igång om några timmar. Felet jag gör att jag äter mej jättemätt hela tiden och det är kanske inte alltid bra. Men jag sa ju att jag hade fel i hjärnan.
Nu efter maten kommer suget efter kaffe, konjak och en go kaka och kanske någon bit godis. Eftersom klockan går fel så äter jag fyra gånger om dagen, tänk vilket sug jag får efter söt var gång. Det är nu jag börjar få köpa lite större storlekar. Jag har ingen koll på mängden mat och hur förbränningstakten är. Jag får väl börja räkna ut förbränningstakten och kanske ställa om klockan så den går rätt. Hungerskänslorna kanske skall få mala lite längre var gång och så får jag skippa det som suget vill att jag skall stoppa in, kanske kan jag slippa sjukvård. Kanske skall jag skippa ordet "bara en bit till" det är bara jag som blir lurad av mej själv. Jag vet så väl att utan mat blir jag inte större. Utan förstånd blir jag fet. Nu får jag försöka rätta till felet i hjärnan. Nu börjar mysteriet med att jag inte hittar dammsugaren i huset få en förklaring, det finns ingen. Alla saker har en början.