Lasses kåserier & berättelser

Vi tar en tur till Helsingör, sa hustrun en tidig lördag förmiddag. Det är så mysigt att åka till Helsingör så här innan jul. Tittar ut genom fönstret och undrar i mitt stilla sinne hur mysigt det är att åka denna gråa, mörka kalla så kallad vinterdag. Vi har med oss två "dra maten" sa hustrun. "Dra maten" är en kärra med en väska på som pensionärerna använder när de skall handla mat, praktisk och bra och sedan dra hem maten med, därav namnet. Nu skall jag en ännu icke pensionär släpa på en sådan genom hela Helsingör. Du får väl börja träna säger hustrun när jag lamt protesterar, du får se det som en pensionärsprao. Det var bara att packa in kärrorna i den vita bilen och dra till Helsingborg. När vi sedan fåt en parkering och skulle ta ut kärrorna hade helt plötsligt bilen får en annan färg, den var grå. Då förstår ni alla hur mysigt detta skulle bli.

Nu började den stora golgata vandringen i ett gråt, mörkt duggregnande Helsingör. Detta är ganska mysigt, sa jag till hustrun allt medan vi trängde oss fram genom folkmassorna. Då kom den där blicken som man inte skall utmana för då blir vandringen ännu längre. Det vill jag inte så munnen stängs innan det hoppar konstiga ord från den. Konstiga ord hoppar det ur alla människor vi möter, det är ett annat språk, låter som Danska. Konstigt är det. "Undskyld" säger plötsligt någon, som tränger oss vidare framåt. Hörde du sa jag till hustrun han pratar med oss, vad sa han säger jag. Men min käre Einstein, du sa på båten att du kunde Danska, kan jag också men inte just det ordet, sa jag. Vad kan du frågade hustrun "Hvordan i helvede finder jeg vejen til spiritusen" När jag frågar detta brukar människorna se ut som semaforer för de pekar överallt. På så sett får jag handlat vin, säger jag till hustrun.

Då provar vi säger hustrun, jag kastar ut frågan till den första vi stöter på. Hon säger "vaba". Du säger jag till hustrun de kan "vaba" även i Danmark trodde det bara var ett svensk fenomen. Nu blixtrar det till i blicken hos hustrun och då är det bäst att fly och det snabbt. Du min gode man vad hade du för nytta av dina dansk kunskaper. Nu tycker jag inte det är roligt att prya som pensionär länge, speciellt inte när det var så lång kö för att få en sittplats på fiket, de som satt där var nog alla pensionärer.

Vinet vi handlade var både gott och billigt och han i affären pratade stockholmska och inte var det något bättre. Han fattade heller ingenting, tur engelska finns när ingen begriper värlsdspråket skånskan.

"Walk in my room" säger hustrun när jag närmar mej garderobsdörren, det är ingen vanlig garderob vi har, men så skall där också få plats en massa kläder och skor, Den är så full av kläder och annat "skit" så jag kommer knappt in där. Där hänger nya kläder, gamla kläder och varför gamla kläder hänger där förstår jag inte och fådda kläder och de är ännu äldre och går hos hustrun under benämningen, bra att ha. Har många gånger undrat vad de är bra att ha till.

När vi skall gå bort säger hustrun "jag har inget att ha på mej, märkligt uttalande. För dessa ord kommer alltid fram var gång vi är bortbjudna. Garderoben är så stor att man kan gå in i den och gå flera meter framåt, när jag skall hitta något av mina tre par skor bland hustruns 50 par får jag använda en gps annars hittar jag inte mina skor. Konstigt säger jag till hustrun att mina skor alltid passar till mina byxor. Hustrun hittar nämligen inga kläder som passar till sina 50 skor. Eller så passar inga skor till kläderna. Bara att välja vilket som passar. Passar gör jag var gång. Men det hjälper inte.

Det finns en klänning jag kan tänkas ha på mej, men den funkar nog inte ändå, för jag har inga hela strumpbyxor, berättar hustrun. Vi kan inte gå bort idag, säger hustrun inget som finns i "walk in my room" passar just idag. Vi får åka ner till Center Syd och köpa något, för jag kan inte gå någonstans. Men du har ju en hel garderob med kläder och skor. Fattar du inte säger hustrun och tittar på mej med den där blicken som säger mer än tusen ord. Här gäller det att hålla tyst. JAG HAR INGA KLÄDER ekar det inne i mitt huvud. Men det hänger fullt i garderoben. Blicken igen.

Tur att hustrun redan börjar fundera på kläderna på förmiddagen för inte går det fort i klädesaffärerna. Det är nu det hårda jobbet börjar. Affär ut och in, provrum ut och in. Och det handlar inte om att hitta något som "känns bra" eller "känns rätt" - det handlar om att hitta något överhuvudtaget Tur det finns en massa fika ställen på Center Syd, tror nog jag fikat mej igen allt ätbart mer än en gång. Efter åtskilliga timmar fylls garderoben på med nya kläder och skor. För att få plats med dessa får ett par av mina skor och byxor maka på sej till ett annat ställe. Skjortan får i nödfall hänga kvar.

Jag är trött men samlad, säger hustrun när jobbet är klart. För som alla vet finns det bara ett botemedel mot en havererad garderob. Shopping är ett hårt jobb, men någon måste göra det!

Det var en gång ett rödgrönt miljövänligt tåg som på sin resa till stationen regeringsmakten när som helst kunde spåra ur, trots att det gick på räls. I den sista vagnen satt den röda kejsarinnan samt två gröna flummiga personer de såg ut som de kommit direkt från grönsakslandet. Den röda konduktören försöker förgäves komma in i vagnen, ibland får han komma in i värmen ibland inte. Verkar som den röda kejsarinnan och de gröna inte vill ha med honom. Kan man lita på en konduktör som hela tiden vill klippa biljetter.

På sin resa passerar man först stationen välfärden och där finns inga människor som skall gå på tåget. Ingen har nämligen hittat till denna station eftersom man måste betala extra skatt för att få komma dit. Människorna i landet där tåget går betalar redan så mycket skatt att det finns inga pengar över för att betala resan till stationen. Allt medan den röda konduktören försöker förklara för den röda kejsarinnan och människorna från grönsakslandet, vad välfärden är för något, varför skall vi som har i bland världens högsta skattetryck betala mer skatt, vem får pengarna, den frågan få alla ringa en vän för att få svar på.

Under den fortsatta resan får den röda konduktören ömsom sitta i den fina vagnen ömsom sitta i boskapsvagnen allt beroende på humöret hos kejsarinnan. När man passerar allians stationen sår där fyra mystiska personer, där den ena håller upp ett plakat där det står förbjud bilen. Nu vaknar de gröna till och håller nästan på att ta sig ut ur vagnen för att ansluta sig till de fyra. Men den röda kejsarinnan vägrar öppna dörrarna så människorna från grönsasklandet kan inte ta sig ut och den röda konduktören kan inte ta sig in. Facket måste tillkallas och så får de bestämma hur kejsarinnan skall göra.

Tåget börjar nu närmar sig slutstationen och än hänger den röda konduktören med, men han orkar nog inte hålla fat i stången utanför vagnen längre, kanske en tidsfråga innan han släpper taget och ramlar i marken. De andra gör inget för att rädda honom, han få skylla sig själva eftersom han ville återinföra vagnsskatten och skatt på folks pengar. Gäller att få stopp på tåget innan det spårar ur, om det inte redan håller på att göra det.

Vi får inte stå i vägen för utvecklingen, vi måste titta framåt och vara med på det nya tänket, sa Kurt-Orvar. Nu undrade jag så smått på vilket maranata möte han varit för han brukar inte vara den som står i första förändringsledet. Kurt-Orvar tillhör den konservativa grenen där allt var bättre förr och man skall alltid göra som man gjort. Varje förändring mottogs med "det går inte".

Numera tillhör jag "det var bättre förr klubben" och det med rätta. Klart det var bättre förr, 1968 då jag fick min första bil kostade bensinen runt 88 öre litern, kom sen inte och säg att det är bättre nu. Mjölkpriset var cirka 50 öre litern och visa mej den barnfamilj som inte tycker det var bättre förr. Tv fanns inte och vi barn fick hitta på olika saker, vi fick använda våra hjärnor för att leka olika lekar, fanns ingen TV och data att går och sätta sig framför. Ordet data var knappast uppfunnit än mindre datorerna.

Idag sitter nästan alla ungar framför TV:en eller datorn och spelar spel och blir fördummade. Fantasi är en bristvara idag. Hur skulle dagens unga klarat sig om de var tvungna att vara kreativa och hitta på allt själv. Kom sen inte och säg det var bättre för. Inga dammsugare fanns utan man fick använda soppkvast och skyffel för att hålla rent. Vi slapp stå i kö på Ullared för att handla billigt man stickade kläderna själv eller så bytte man kläder med andra. Sverige spelade VM final i fotboll 1958, vad har man gjort resten av åren? Med andra ord det var bättre förr.

Idag tar det flera dagar att komma iform efter en festkväll som innehållit en del sprit, dagen efter varar alldeles för länge numera. När kroppen var lite yngre fanns inte dagen efter utan festandet kunde fortgå över flera dagar. Tjejerna vände sig också om efter en idag får man vara glad om någon tjej överhuvudtaget tittar efter en, skulle väl vara om man höll på att köra över någon, då hade man säkert fåt en blick.

Jag brukar alltid berätta för hustrun att det var bättre förr, hon brukar då titta på mej som om jag kom från en planet utanför jorden. Nej du min gode man det var inte bättre förr, DU var bättre förr.