Lasses kåserier & berättelser

Det är telefon till dej sa hustrun. Till mej, vem fan är det som ringer och frågar efter mej, du är ju hemma, sa jag. Det var någon från Caravan Club viskade hustrun så att den i andra ändan av luren inte skulle höra något. Satte luren till mitt höra och sa, hallå. Är det Lasse hörde jag en röst fråga, ja sa jag. Bra då har jag kommit rätt, jag heter Nisse och är campingvärdsansvarig på Ivön. Har du lust att bli campingvärd, frågan kom oerhört snabbt. Det tog nu säkert tio minuter innan jag kunde svara på frågan, för Nisse i andra ändan av tråden var nog född med en tvål i munnen. Tur han inte befann sig under vatten för då hade det löddrat. Han kunde snacka han. När så Nisse behövde hämta luft svarade jag snabbt, ja. Sen tog det tid innan jag fick säga nästa ord och Nisse behövde mer luft. Efter 30 minuter avslutade vi samtalet och jag hade ungefär sagt 25 ord var tionde minut. Vem var det frågade hustrun, du sa ju inget. Det var Nisse, sa jag.

Nu får man säkert gå igenom en massa prov för att bli campingvärd. Krävs säkert licens på det, någon dåre till politiker har säkert tänkt ut detta. Någon licens behövdes inte men jag fick däremot en cd som hete handbok för campingvärd. Pluggade in den på kvällarna men kom snart på att där saknades något, man nämnde inget om sunt förnuft i handboken. Fick ett schema av Nisse och lite kläder, vi campingvärdar skulle ha röda tröjor och röda jackor. När vi kommer cyklande på våra gula postcyklar som vi har på Söndremark, kan folk tro vi kommer med posten från Danmark.

Det tjuter i din walkie talkie, sa hustrun. Jaha, sa jag, jag somnade visst. Det var signalen till att det stod en gäst och tryckte på knappen för att få kontakt med campingvärden. Det är numera inte lönt att prata i radion för de hör ändå inte vad jag säger. Att gästen inte hör har inte med dialekten att göra eller att gästen har dålig hörsel, utan det beror på utrustningen som är närmare 1900 än 2008. Kastade mej på cykeln och trampade på, högsta tillåtna hastighet är 10 km inom området med motdrivna fordon, en cykel drivs av muskelkraft så det är bara trampa på. På avstånd ser jag en husbil som står och väntar.

Snygg tröja säger gästen, men vem är du blir nästa fråga. Den tanke som då far genom min hjärna är inget som lämpar sig i ord, framförda av min mun. På min tröja står funktionär. Är gästen blind, men hur har han då kommit hit, tänker jag. Jag hälsar välkommen och svarar artigt på hans fråga om vem jag är, för tydligen kan han inte läsa heller. Hur skall detta sluta en gäst som inte ser och inte kan läsa. Nu ser jag vem du är säger gästen, du är funktionär. Det var ju det jag precis sa, tänker jag. Har du någon bra plats blir nästa fråga. "Vad fan är en bra plats tänkte jag men sa inget". Det beror på om du vill ha sol eller skugga. Nu börjar en riksdagsdebatt med hustrun om solen eller skuggan är bäst. Efter en evighet kommer paret på att en plats i skuggan vore bra. Nu hade jag tur för jag hade faktiskt en skuggig plats att erbjuda.

Nu börjar det roliga backa husbil var nog inte gästens bästa skolämne. Tillslut, det vill säga 20 minuter senare står han på plats. Frågar så försiktigt om han har rätt elkabel. Då slänger han fram 4 olika modeller, men säger jag då vänligt, tyvärr är inga av dessa godkända här. Du jag har kört runt hela Europa flera varv och det har aldrig varit problem med elkablar. Nu är detta inte Europa utan Ivön, svarar jag och här tillåter vi inte dina kablar. Du får låna en godkänd av mej, gratis. Fyra par ögon stirrade nu på mej, sa han gratis tänker de. Var i världen för man något gratis, säger hustrun. En kabel på Ivön, svarar jag. Kommer strax skall hämta en kabel till er. När jag kommer tillbaka har gästen förmodligen tagit fram hela sitt bohag och alla grillar han haft med, för plötsligt liknar ytan utanför husbilen ett vardagsrum, var blommorna kom ifrån funderar jag än idag på. Lämnar över kabeln och önskar en bra helg. Nu börjar hustrun ställa en massa frågor, men just då sprakar det till i radion. Ursäkta mej men en ny gäst väntar.

Framåt tvåtiden är det dags för toabesök för nu verkar det lugnat ner sig. Men vad tror ni händer, ja just det just när jag satt mej till rätta så sprakar det i radion. Tur man inte är campingvärd var helg, men ett roligt jobb är det man träffar både blinda, döva och folk som snackar att de tror de har betalt per ord. Återkommer nästa år så du som är gäst uppför dej väl vid ankomsten, det kan vara jag som tar emot dej.