Det omöjliga tog lite tid
Lådorna fick precis plats i bilen, i dem låg ett helt nytt förtält och gosade sig i väntan på att få slå ut i full blom. Våren är här och då brukar olika saker slå ut i full blom så också förtälten. Lådorna togs ur bilen, tältet plus övriga saker, speciellt de för hustrun så viktiga gardinerna låg där i en låda och väntade bara på att få hängas upp. I den andra lådan låg allt med stängerna som behövs för att få ett utslaget tält. Stängerna hälldes ut på marken som ett stort plockepinn. Detta var andra gången hustrun och jag skulle sätta upp ett förtält, denna gång hade vi gemensamt bestämt att vi själva skulle försöka, trots att vi visste det kunde orsaka gräl, men vi chansade. Innan uppsättningen av det som kallas förtält var vi tvungna att denna underbart soliga aprilmorgon, äta en stabil frukost. Kändes som om våren stod och knackade på dörren och ville in. Har vi någon ritning, frågade hustrun. Finns ett papper här men det liknar mest en teckning gjord av en femåring, sa jag. Hustrun tittade en lång stund på ritningen, för det var nog en sådan. Finns det nåt lexikon med så vi kan översätta ritningen till något vi fattar, frågade hon. Nä, sa jag. Då satte vi oss på var sin stol och glode på pappret med en massa rör som någon femåring ritat och kallat ritning.
Det står en massa siffror vid de olika rören undrar vad de kan betyda, sa jag. Hustrun var nu tyst en lång stund, innan det kom något ur gapet där man också stoppar in mat, kan det vara någon slags mått. Kanske, sa jag men då har alla rör fyra olika mått. Jakten på att mätta rören hade nu inletts och vi kom fram till att det ena måttet var tjockleken på röret. Nu hade det gåt en timme och hunden låg i bilen och glode på oss, han undrade nog vad vi höll på med. En timme senare hade vi kommit fram till att en av de andra siffrorna var längden på röret. Här har han som skapade detta rörverk varit fiffig. Ibland mätte man längden på hela röret och ibland mätte man längden när det mindre röret var instucket i det något större, ja jösses. Vad de andra siffrorna betyder har ingen ännu lyckats komma på.
Efter ytterligare en timme hade vi lyckats para ihop alla stängerna och listat ut var de skulle sitta, trodde vi då. Nu skulle tältet dras på vagnen, på tredje försöket fick vi det på rätt håll. Nu började hunden vilja gå en runda och våra magar trånade efter mat, lunchtime. Efter lunchen gick det ganska bra med uppsättningen, men vi fick liksom inte taket att bli utsträckt i sidled. Vi har ju sex stänger kvar på marken, sa hustrun. Nu tittade jag först på hustrun för att kunna förstå vad hon sa, sedan på marken. Kunde då konstatera, hustrun hade rätt. Nu kom en hjälpsam granne förbi och undrade snällt om vi behövde hjälp. En fråga i rättan tid. Ritningen var även för de hjälpsamma grannarna obegriplig, men någonstans i deras hjärna fanns en lösning. Vi hade glömt två stänger. Det var bara att riva lite av tältet och börja om från början. Kunde höra Sven-Ingvars dra den låten på radion ett öde eller, men just du var den låten inte så bra, tyckte jag. Men med alla stänger på rätt plats fem timmar senare, såg tältet riktigt snyggt ut där det stod mot husvagnen. Nu återstod bara alla pinnar som skulle i marken och gardinerna som hustrun tvunget ville ha upp. Ungefär sex och en halvtimme efter starten var allt klart. Världsrekord. Nu somnade hunden och jag en stund i förtältet. Efter förslag från många snälla människor skall vi nu införskaffa tejp i olika färger, så vi kan får upp förtältet något snabbare. Tur det var en solig aprildag, vill inte tänka på om det hade börjat regna under tiden. Inget är omöjligt vilket två helt otekniska människor bevisade utan att gräla. Whiskeyn på kvällen var underbar efter den ljuvligt varma duschen. Det blev fyra stänger över vilket inte var ovanligt då leverantören skickar med för många, hur fan skulle vi veta detta.