Morgnar
Morgnar kommer alltid för tidigt, och alldeles för ofta.
Jag hatar alla dessa tidiga morgnar, speciellt om de kommer efter den där kvällen man inte kom i säng i tid för att man inte var så trött. Då blir det alla vardagsmorgnar, för på helgen ringer ingen klocka, som tvingar upp en.
Normalt ringer klockan 5.25, brukar ringa då var dag vilket är normalt. Den låter så jag undra om den också väcker granen Kurt-Orvar, för han brukar hämta tidningen när jag är på väg till duschen. Tankarna försöker leta sig ur den mörkaste vrå, utan att först blivit filtrerade.
Innan jag ställer mig i duschen passerar jag vågen, ställer mig på den och försöker genom de stängda ögonlocken se vad den visar. Vågar inte titta. När så blicken ser siffrorna kan jag konstatera att jag har upptäckt två nya kilon. Oj då tänker jag, kan det vara muskler som invaderat min kropp. Träningen de senaste fyra veckorna visar sig kanske nu, inte kan det väl bero på det bakelser jag ätit var dag i fyra veckor. Jag som känner mig så frisk som jag inte gjort tidigare. När jag sist hade influensan gick jag ner tre kilo och då försvann många små muskler. De nya kilona kommer kanske krypande från vristen och klättra sakta uppåt och just nu har de bestämt sig för att hänga kvar vid magen.
Tankarna på morgonen brukar nästan alltid vara så förvirrande, det slog mig när jag stod där på vågen med slutna ögonlock att det var länge sedan jag såg mig i helfigur i en spegel. Tur är kanske det så jag slipper se alla de ovälkomna kilon som invaderat min vackra kropp, märkte jag att jag stod och tänkte för mej själv. Tur hustrun tycker jag är attraktiv. Gäspande och små skrattande för mej själv åt dessa tokiga morgon tankar klev jag in i duschen. Medan de ljumma strålarna smekte min kropp, tänkte jag "skulle vara bra om jag kunde äta hur mycket godis som helt utan att gå upp något kilo". Kanske något år kunde min kropp vara så där kaloritålig.
Dags kliva ur den goa duschen endast invirad i ett badlakan, äntligen kunde jag börja tänka lite bättre och normala tankar. Men, vad var det som bara för några sekunder sedan snurrat runt i min hjärna. Tänk att nu var allt borta och jag väntade på reprisen men den kom inte. Gud vad jag hatar alla dessa tidiga morgnar. Hjärnan hänger aldrig med nuförtiden, kan det vara åldern. Bäst kolla så jag inte lagt tandborsten i kylen, nu när jag inte hittar den. Förvirringsmorgon kanske. Snart skall jag vara på mitt arbete och det är bara måndag, hela veckan kvar till väckarklockan kan spärras för att ringa 5.25. Gäsp. Lite frukost kanske piggar upp.