Kan det bli bättre?
Plötsligt känner jag att någon, där jag ligger och sover i min husvagn, försöker väcka mej. När jag så småningom vaknar till, märker jag att det är min hund Zack, som står där och "puffar" på mej med sin nos. När jag väl vaknat och inser att han vill gå ut, förbereder vi oss för en morgon promenad denna morgon. Solens strålar smeker sakta min kropp, det är vindstilla och sjön ligger där spegelblank, inte en vindpust känns. Plötsligt bryts tystnaden på vår morgonrunda av fågelsång, tror det är fågelsång men vet inte vilken tonart de sjunger i. Från sjön kommer då och då ett plask, det är fisken som slår. När vi kommit en bit på vår morgonvandring, kommer en liten vindpust som stryker bort lite av solens strålar från min kropp. Både jag och Zack njuter av denna morgon, som verkar något trollsk och när fåglarna slutar sjunga är tystnaden total. Några små vita moln på den blå himlen seglar sakta förbi oss. Zack och jag sätter oss på en sten och tittar ner på det spegelblanka vattnet, däri ser vi oss båda sitta på en sten och bara njuter av vad naturen denna morgon har att erbjuda.
Lars Jönsson.