Det är tuffa tider...
Plötsligt vrålar det från radion, Viktigt meddelande från Radio Malmöhus, klockan är 05.32 och RDS radion går i gång. Jag lyfter säkert några centimeter från sängen, hunden börjar skälla och hustrun tittar förvånat fram under täcket och undrar vad som står på. Ljudvolymen är så hög att man förmodligen hör meddelandet även om man skulle stå utanför huset. Vintern har slagit till, vattnet har på sin väg ner till marken frusit till is och bildat snö. Tittar ut genom fönstret och visst snöar det men inte horisontalt utan vertikalt. Mannen i radion meddelar att del blåser 15m per sekund. Allmänheten varnas för att överhuvudtaget gå ut och än mindre sätta sig i en bil. Det är kaos i Skåne bussar och tåg är inställda, norrlänningen som bor granne med oss fattar ingenting men så har de också skog i norrland som hindrar snöns framfart.
Nu börjar det roliga att först försöka komma ut ur huset. tyvärr ligger vår dörr i fel väderstreck så det går inte att inte öppna dörren för att det har blivit en isvall framför på c:a 1 meter. Fönstret blir räddningen och väl ute framför huset, blir det till att skotta undan allt vitt avfall från himlen som ligger i vägen i form av förstört vatten. Jag vet i och för sig inte om det förstörda vattnet är så dyrbart sett ur marknadssynpunkt, det är väl för få köpare som skulle anmäla sig om jag skulle försöka sälja det förstörda vattnet på Blocket.
Nästa uppdrag blir att leta fram bilen bland alla snöhögar, efter ett par misslyckade försök att skotta fram rätt bil hittar jag vår bil. Eftersom jag är en gammal man och lider av någon form av light varianten på glömska, tycker ni säkert att jag borde veta var jag ställt bilen, men åldern kan man inte göra något åt. Just nu är jag så trött på vintern fast den bara har varat i några timmar. Jag är helt enkelt trött på snö, blåst och minusgrader att jag börjar befara att min snöskyffel snart går i strejk. Mitt i snöskottningen när jag pratat väl med min strejkande snöskyffel, ropar hustrun på mig. Din frisyr påminner om Einsteins. Just nu är jag kanske inte mottaglig för denna sortens skämt. Men vid första eftertanke, kanske jag inte ska vara ledsen för denna frisyr. För mitt enda sätt att få någon likhet med den mannen, är väl att ha samma frisyr.
Lars Jönsson