Provning är en prövning
Det är inte alltid att det vita vinet är vitt eller det röda rött, det fick jag lära mig på en vinprovning. Det vita kan vara ljusgult, mörkgult och solkigt, det röda kan variera i alla röda färgers tecken. På bordet stod en spottkopp och om vi inte ville svälja vinet kunde vi spotta i den. Men herre gud människa, tänkte jag. Vem betalar dyra pengar för att prova vin och sen spottar ut det. Känner du att det vita, eller vilken färg det nu var, har toner av vanilj i sin doft utropade mannen som hade näsan i glaset och kallades provningsledare. Ingen har väl hört om Mozarts musik att han har vanilj i de toner stråkarna ljuder fram.
Känner du doften av en ”svettig häst” från det röda, sa provningsledaren. Det närmaste en svettig häst jag kommit är när jag går en runda med hunden och passerar en hage med hästar. Inte kunde jag väl tro att man kunde få ner denna doft i ett vinglas. Handen på hjärtat vem vill dricka ett vin som doftar som en häst. Tur jag har synen kvar så jag kan se att det vita är vitt och det röda är rött, fast är det i en Bag in Box måste man även kunna läsa.
Whiskey provningar finns också, men här finns ingen spottkopp, ingen normal whiskey drickare spottar ut denna dryck. Skall man prova rökig whiskey är det som att komma in i en sal där de håller på att tjära en båt. Om sedan Whiskeyn kommer från Speyside, Campbeltown eller Ilay spelar ingen roll. Smaken är bättre än lukten.
Någon berättade att det finns olivolje provningar, men vem kan skilja på om olivoljan kommer från Frankrike eller Italien. Vem kan skilja en Carboncella från en Bengt Frithiofsson Limone. Vilken vettig människa dricker olivolja, kan jag få ett glas Carboncella har något hört denna beställning?
Vet någon hur många ostsorter det finns i världen, tänkte jag. Det jag vet är att många är så svåra att uttala, att en kurs i att uttala ostsorter rätt borde också finnas. Framför mig låg tre sorters ost, Double Gloucester, Maytag och Cruyére. Kan i varje fall meddela att de smakade bättre än deras uttal låter. Men själv föredrar jag västerbottenost på en käcke macka med öl och snaps till.
Var en gång på chokladprovning av Valrhona, fick prova några av deras Les Grand Crus som har underliga namn som Guanaja, Carabie och Manjari. Här fick man en liten bit choklad som skulle glida mellan tungan och gommen, man skulle sedan försöka känna den aromatiska upplevelsen av något. Den enda smak jag kände var bitter, tog några minuter innan denna aromatiska upplevelse nådde min hjärna. Det var dyra pengar för lite choklad som jag inte tyckte var så goda. Tacka vet jag Marabou köpt på macken när man tankar, uppätet innan jag hinner få in femmans växel.
Nu väntar Cognacs provning, öl provning, tomatprovning, salladsprovning, snapsprovning det blir en diger provningsvecka. I morgon väntar ytterligare en prövning, nämligen bilprovningen.
Lasse Jönson