Melodifestivalen
Likt influensaepidemin som varje vinter drar in över landet Sverige, drabbas vi också årligen av det som kallas melodifestivalen. Förr vissa personer är festivalen nästan ett öde värre än influensan, för några har det blivit en livsstil. Ett är då säkert den lämnar ingen oberörd.
Så sitter vi där igen denna lördagskväll framför tv-en, hustrun och jag. Sveper ner de sista dropparna av rödvinet och lyssnar på Lacky Luuk. Jag undrar om årets melodifestival förvandlats till någon slags stå-upp-festival. Nu fattar jag varför denna Luuk hade ett program som gick under det fyndiga namnet ”Sen kväll med Luuk”. Förmodligen för att vi inte skulle se programmet om vi inte var med i Lycky Luuk fanclub. Att genomlida en melodifestival är ungefär för mig lika lustigt som att ramla av cykeln. Melodifestivalen är ganska hemsk, torra dåliga skämt av Lacky Luuk, en massa löjligt utklädda människor som oftast sjunger andras låtar, löjliga danser nästan så att Lasse Brandeby framstår som en riktig Fred Astaire i ”Let´s Dance”
Men just denna lördag inträffa återigen ett jordskred i Munkedal. Denna gången försvinner inte vägen utan tjejen med gitarren försvinner till Globen. Hur stor var sannolikheten att två jordskred skulle inträffa i Munkedal med några månaders mellanrum, förmodligen noll. Om det var av inverkan av det goda vinet vet jag inte, men jag gillade den sången, det var nästan så jag plockade upp min mobil innehållande en symfoniorkester, så jag hör när det ringer, för att ringa och rösta på lärarinnan.
Plötsligt dyker sedan Noaks Ark upp, där sångaren är lika sminkad som en tjej, varmt måste det också ha varit för han har bar överkropp. Sångaren har det fyndiga namnet Ola Salo. Det spelar ingen roll från vilken ända man börja skriva hans namn det blir samma hela tiden. För väl fundera ut ett sådant namn nu när ålderdomen snart kommer smygande och minnet börjar svikta.
Funderar på en sak hur många hade tittat på melodifestivalen om Sverige spelat en kvalmatch i fotboll på en annan kanal? ”Sen kväll med Luuk” gick på fredagskvällar så nu får de döpa om melodifestivalen till ”Fel kväll med Luuk”
Lars Jönsson
Så sitter vi där igen denna lördagskväll framför tv-en, hustrun och jag. Sveper ner de sista dropparna av rödvinet och lyssnar på Lacky Luuk. Jag undrar om årets melodifestival förvandlats till någon slags stå-upp-festival. Nu fattar jag varför denna Luuk hade ett program som gick under det fyndiga namnet ”Sen kväll med Luuk”. Förmodligen för att vi inte skulle se programmet om vi inte var med i Lycky Luuk fanclub. Att genomlida en melodifestival är ungefär för mig lika lustigt som att ramla av cykeln. Melodifestivalen är ganska hemsk, torra dåliga skämt av Lacky Luuk, en massa löjligt utklädda människor som oftast sjunger andras låtar, löjliga danser nästan så att Lasse Brandeby framstår som en riktig Fred Astaire i ”Let´s Dance”
Men just denna lördag inträffa återigen ett jordskred i Munkedal. Denna gången försvinner inte vägen utan tjejen med gitarren försvinner till Globen. Hur stor var sannolikheten att två jordskred skulle inträffa i Munkedal med några månaders mellanrum, förmodligen noll. Om det var av inverkan av det goda vinet vet jag inte, men jag gillade den sången, det var nästan så jag plockade upp min mobil innehållande en symfoniorkester, så jag hör när det ringer, för att ringa och rösta på lärarinnan.
Plötsligt dyker sedan Noaks Ark upp, där sångaren är lika sminkad som en tjej, varmt måste det också ha varit för han har bar överkropp. Sångaren har det fyndiga namnet Ola Salo. Det spelar ingen roll från vilken ända man börja skriva hans namn det blir samma hela tiden. För väl fundera ut ett sådant namn nu när ålderdomen snart kommer smygande och minnet börjar svikta.
Funderar på en sak hur många hade tittat på melodifestivalen om Sverige spelat en kvalmatch i fotboll på en annan kanal? ”Sen kväll med Luuk” gick på fredagskvällar så nu får de döpa om melodifestivalen till ”Fel kväll med Luuk”
Lars Jönsson
Kommentarer
Trackback