Fredag 21/12
Så var den glada julen här! Plötsligt fyller den gammal som ung med den varma känslan av djupsvart panikångest. Vid denna tid på året finner jag mig köandes vid bankomater oftare än någonsin annars, det är ju trots allt det julen handlar om. Och det är just vid denna tid som jag lyckas ställa mig bakom julhandlandets eviga bromsklossar, damerna över 65. Deras idé verkar vara att alltid ta sin tid och aldrig någonsin skynda sig i onödan, vilket naturligtvis känns logiskt för någon som snart skall dö. Följaktligen har de också egna rutiner vid bankomaterna. I dessa ingår bland annat att alltid läsa all information på skärmen noggrannt, åtminstone en gång. De kan ju ha ändrat något sen förra gången, de hittar ju på så mycket nytt.
Sveriges första bankomat kom 1967, men efter 40 år tycks det ändå vara en mysterium hur man skall lyckas få ut pengar ur den. Om de slutligen lyckas få ut sina pengar följer det verkliga tålamodsprovet för de övriga i kön. Nu är det dags att rensa plånboken från gamla apotekskvitton och plåster, fästa sedlarna i buntar om 300 kronor med ett gem om varje bunt, med tillhörande lapp som visar vad just den bunten är avsedd för. Därefter skall kontoutdraget läsas i sin helhet och kontrollräknas.
Han som körde bussen i dag kallade jag Egon han var större än två renar tillsammans, saknade en tand, han trodde han satt i en tvådimensionell släde och piskar renarna med...ett spö? När han si själva verket skulle köra en automatisk växlad buss. Han skulle likna den figur som vi kallar Tomten borde han väl ha röd dräkt och ett vit skägg, Tomten har väl för fan ingen buss chaffis? Hur som helst är det tydligen jul med Egon, för han bjöd på feta hits som strömmade ut ur hans medhavda radio låtar som Bjällerklang och Nu tändas tusen juleljus
.