Lasses kåserier & berättelser

Du är lat sa hustrun när jag inte hittade dammsugaren. Nej sa jag, jag är inte lat men du vet väl kära hustru att jag och dammsugaren inte drar jämt, det har vi aldrig gjort. Den enda dammsugare jag gillar är den med grön marsipan och choklad i ändarna, fast å andra sidan så suger den damm djädrigt dåligt.

Du sa jag till hustrun, vet du varför det heter städare, jo helt enkelt för att denna människa städar och varför ska jag då göra detta när det finns proffs på sådant. Vi har ju diskmaskin till disken och tvättmaskin till tvätten, på utmärkta apparater som sköter om detta så att jag kan vara lat utan att känna samvetskval.

Lat är en mycket svår konst som uppfanns av en latmask, han var så lat att latheten nästan inte kunde uppfinnas. Hustrun förfasar sig över min lathet när jag inte gör något, att inte göra något är också en svår konst. För mej finns ingen lathet utan bara smarthet. Gäller att göra så lite som möjligt och få det att se ut att göra så mycket som möjligt. Tränar på detta var dag, för konsten måste underhållas annars försvinner den. Det är precis som med vilken idrottsman som helst, träning ger färdighet.

Funderar på att starta kurser i lathet för det borde vara många som är intresserade av detta, ta bara politiker, de är så lata att de inte orka ta ett vanligt jobb men uttala sig om dessa är de inte för lata för. Ikväll kommer jag sätta personligt rekord i lathet. Tre handbolls matcher på TV, så där kommer jag att sitta i min favis stol, med ett glas whiskey. Har jag sedan riktigt tur så somnar jag till en stund framför tv:en och när jag vaknar känner jag mej nöjd. Denna dagen blev också en lat dag. Hurra

Jag är ingen komplicerad människa trots att hustrun påstår detta. Jag är däremot väldigt motsägelsefull som man, då jag ibland klär mej i kostym, går i svarta lackskor och har fluga, jag bryr mig om mitt yttre och har fler plånböcker än vad jag har fickor att stoppa dem i. Om ni bara visste hur mycket jag avskyr rosa, fluff och glitter, men jag är inte rädd för att ta i och bli smutsig. Jag har även något konstigt inne i hjärnan som säger till mej att jag skall ogilla allt som andra gillar, därmed inte sagt att jag influeras av andras val här i livet.

Vid de tillfällen jag använder strumpor vilket inträffar var dag är de oftast olikfärgade beroende på att jag kanske är färgblind. Vilken vettig människa orkar egentligen leta runt i lådan efter två som ser likadana ut när det går lika bra med ett ihopsatt par. Jag har räknat ut hur mycket tid jag sparar på att bara sticka ner handen och vara nöjd med vad jag får tag i, istället för att som många strumpletande kålhuvuden till människor fiska runt i lådan  När jag sitter i min husbil och kör runt med olikfärgade strumpor på fötterna, ligger ni andra med huvudet i en strumplåda och gormar och skäller för att ni inte hittar ett par av samma sort, hur normala är ni egentligen.

Detta leder till den lilla funderingen varför det alltid saknas en strumpa till paret. När jag tömmer tvättmaskinen är det alltid ojämt antal strumpor som fiskas upp nytvättade, var har en tagit vägen. Äter tvättmaskinen strumpor kanske eller var blir den av. När hustrun ber mej stortera mina strumpor från tvättlådan för nytvättat, blir det alltid 2-3 udda över, var fasiken kommer de ifrån. Kan man kanske köpa udda strumpor, ja vem vet.