Lasses kåserier & berättelser

kom hem en lapp i brevlådan, vi har bokat tid till din bil för att kolla så den är körduglig. Det är bra med förbokade tider om man kan den tiden man fåt, annars kan det bli problem om man inte kan Internet. Ringa bilprovningen är bara det ett äventyr, kan undra om deras växel gåt igenom en besiktning. På Internet kan man göra allt utom att besiktiga bilen, På väg till besiktningen kom det en otäck text upp "possionsljuset fungerar inte", varför ska detta hända ljust nu på väg till bilbesiktningen. Tur jag är ute i god tid, det blev att stanna bilen, plocka fram instruktionsboken och kolla vad felet var. Ut med hundburen, av med kåpan till lamporna, skruvade lite på lamporna. In i bilen och startade den, som genom ett trollslag var texten borta. Nu gällde det hålla tummarna att texten var borta och lampan hade kontakt till bilen var besiktigad. Jodå det gick riktigt bra, men så är man också en händig man.

Denna kväll sände alla grannar ut röksignaler, det var den stora grillkvällen och nu var det bara att vänta på osen av nygrillat. Smyger man runt bland husen kan man räkna ut vad folk grillar. Kan du tända grillen , sa hustrun. I med kolen men var är tändvätskan, frågade jag hustrun. Inte vet jag kom svaret. Just ett sådant svar hade jag inte väntat mej, visste hustrun inte var tändvätskan var så visste jag det definitivt inte. Nu var goda råd dyra, bilen kunde jag inte ta för första grillwhiskeyn hade redan försvunnit ner i halsen. Punka på cykeln. Då kom jag på det, jag täljer lite träpinnar och så lite tidningar på det längst upp på toppen grillbriketter. Och se det funkade, plötsligt blev briketterna så där vackert röda så man strax kunde lägga på köttet. Är man en händig man är man.

Nypotatis eller färskpotatis, ja vad heter det egentligen, men "skit" i vad det heter nu skulle 60 pers utfodras med dessa godsaker och lite sill till. Hur skalar man 32 kg potatis snabbast. Man införskaffar en potatisskalare med vev, sedan går man runt bland alla husvagnarna, de som skall vara med att äta och frågar om de också har potatisskalare med vev. Och det hade många så då organiserade jag upp det hela. Såg till så att alla kastruller fördelades ut på alla husvagnarna för nu skulle potatisen kokas. Såg sedan till så det dukades långbord så vi kunde äta och dricka av alla godsaker, men så är jag också händig.

Alla på jobbet har drivit hejdlöst med mej ett bra tag nu, var dag kommer det alltid någon kommentar som att, stavar du dej fram genom livet. Det beror på stavarna. Och min tränigsoverall, de matchar för de har samma färg. Vi tar det från början. Jag är ingen träningsnarkoman jag är nog för lat helt enkelt. Men att röra på sig är ju himla bra, och förra våren hittade hustrun en utmärkt lösning till mej, hon sa du som stavar så illa när du skriver borde prova på stavgång.

Jag vet, det är inte direkt någon fräsig träningsmetod, och visst har jag noterat att stavgångskollegorna jag möter på min runda ibland villorna sällan tycks vara under pensionsåldern. Ungdomar håller nog till på gymmet. Det bästa med stavgång är att man slipper mecka sig iväg till en träningslokal och dessutom är man snabbt hemma igen. Man kan kanske ta en runda om kiosken när man ändå är ute och går

Vad man har på sig spelar kanske ingen roll, för jag går ändå ut om kvällarna när det är mörkt och då ser ju ingen hur jag ser ut. Men en kväll hjälpte det inte att gå när det var mörkt jag blev upptäckt ändå. Jag möte ett par riktiga töntar, ja det gick inte utan stod där de stod

Jag hade precis varit ute på en runda i Lödde där jag bor; gick mot gamla centrum lagom diskret och längs denna väg möter jag inte så många så overallerna och stavarna tycks inte vara iögonfallande på någon. Utanför den lokala krogen som ligger vid centrat stod det två överförfriskade herrar, som lyfte på huvudena när jag stavade förbi. Med simmig blick granskade de mej uppifrån och ned och för ett ögonblick såg det faktiskt ut som om de nyktrade till. Sen tittade de på varandra och brast ut i gapskratt.

Jag gick den sista biten hem i tystnad. Stavarna stod orörda i hallen i över ett halvår. Hustrun mumlade något men jag sa det var för ljust ute för att använda dem., trots att mörkret kommit Nyligen tog jag mod till mej och plockade fram dem igen. Det kändes jättebra, tills jag mötte grannen Kort-Orvar längs Löddeå. Han låtsades inte se mej. Sålde stavarna på blocket , min karriär som stavgångare blev väldigt kort..

Min gamla Nissan har nu rullat problemfritt i många år. Inte illa för en bil där det ofta sitter en hund i backluckan. Men så en dag började den med lite nya tricks ja inte hunden utan bilen. Det började när jag bytte lite glödlampor här och där som gått sönder. Att bara byta glödlampor är en konst på bilar idag. När alla lampor var utbytta vägrade varningslampan för trasiga glödlampor att slockna. Inte förrän jag sprungit runt ett varv till och plockat ur lampor och satt dit dem igen behagade den inse att alla lampor faktiskt var hela.

Larmet om att man har ljuset på, nyckeln i och dörren öppen har sedan en tid fungerat sporadiskt. Nu har det slutat fungera helt på förarsidan. Antar att jag åker bil för mycket så den stackars dörren är utsliten. Innerbelysningen fungerar endast om man öppnar bakdörrarna kan vara besvärligt på kvällen så jag har en ficklampa i beredskap. Helt plötsligt började bältesvarningslampan fungera lite när den hade lust. Inte för att jag saknade det eländiga tickandet och blinkandet. Jag har bilbälte på mig när jag kör, men mina matkassar behöver inte ha det tycker jag. Men helt plötsligt blev det som sagt tyst för det mesta. Ibland kunde det dock blinka till fastän ingen satt bredvid mig, inte ens en matkasse. Sen började varningslampan för trasiga glödlampor blinka till varje gång man bländade ner från helljus Eller ibland när man tände halvljuset. Eller när man trampade på bromspedalen...

Efter ytterligare ett par dagar började blinkersen också fungera sporadiskt. Naturligtvis började den bråka just den dagen jag skulle köra före och vara vägvisare. En timme innan dess hade allt fungerat hur bra som helst. Jag hoppades nu att det var något enkelt fel som skulle gå lätt att laga och som inte skulle kosta så mycket.....(samma önskedröm man alltid har när något går sönder på bilen). Jag kan definitivt leva utan bälteslarm och automatisk innerbelysning, men blinkers vill jag faktiskt ha. Dessutom är det ju nödvändigt om bilen ska gå igenom besiktningen i år igen, och det hoppas jag att den gör

Tack och lov slutade det hela lyckligt. Bilen är nu frisk och kry igen efter besöket på verkstan. Och inte blev det dyrt heller som tur var. Nu kan jag pusta ut ett tag till tills nästa fel uppenbarar sig. För det gör det så klart. Har man en gammal bil så har man

Hustrun lätt meddela att hon och några andra "tanter" eller lite yngre damer, skulle åka en vecka till Frankrike för att lära sig mer om detta landets språk. Hur nu någon frivilligt vill prata detta underliga språk som förmodligen endast fransmän begriper. Vin och ost från Frankrike går väl an men språket är för mej obegripligt.

Då kom jag på den briljanta idén att åka till vår husvagn några dagar och se hur det gick att klara sig själv, nu när mat tanten var borta. Jag och hunden började den långa färden till vagnen på Ivön och med oss hade vi lite mat med betoning på lite, några korvar ett par köttbitar och lite köpt potatissallad. Eftersom jag själv fick bestämma så glömde jag frivilligt grönsakerna kvar i affären. Vilket gjorde att jag hade lite pengar över att köpa några coca-cola extra.

Väl framme skulle markisen ut, hustrun hade sagt mej att det klarar du aldrig själv. Då fick jag väl motbevisa detta tänkte jag. För alla som inte vet hur en markis på en husvagn ser ut så är den inrullad i en påse som hänger på ena sidan av vagnen. Den var enkel att rulla ut, men nu skulle stödbenen till markisen ut. en på varje sida i marken och ett i vagnen. Det var nu problemen började, men en kreativ hjärna överlistar hustruns tankar. Efter ett tag så var allt på plats och det var kanske inte så enkelt som jag trodde men det fungerade.

Då var det dags att tända grillen, nu började den stora jakten på grillkol, tändpåsar, det är några påsar man lägger under kolen och tänder på, samt tändaren. Efter lite letande hittade jag vad jag sökte och gillen tändes. Korven är väl ingen konst att grilla, bara lägga på och vänta, väntar man för länge vilket jag gjorde blir det en kolbit utanpå och varmkorv innanför skinnet. Nu var den färdiglagade potatissalladen bra att ha till. Där satt så hunden och jag och åt vår egen händigt tillagade mat, hur svårt kan det bli.

Frukosten bestod av bakeoffbröd det var bara klippa upp plasten och så in med det i ugnen, tydligen skall man inte gå på toaletten under tiden, för först på andra försöket blev det bra, undras om fåglar gillar svartbröd från ugnen. Korv och ost och lite tee så var frukosten klar, detta fixade jag elegant.

Dagarna gick och det gjorde jag också med hunden i sällskap eller så var det tvärtom, solen var uppe och strålade från en molnfri himmel, sommaren var kommen och månaden var april, alla vet hur april väder brukar vara. Kanske detta var det riktiga aprilvädret. Snart var det så dags att dra hemåt och då upptäckte jag att det gick bra att vara själv i en husvagn, det bästa med allt var att jag slapp grönsakerna. Undras vad de heter på franska.

Nu när våren här, då skall hustrun kommendera ut mej i trädgården för det sedvanliga vårbruket. I mitt fall är det inte att gå ut i trädgården och påta utan att sitta och titta på när andra jobbar i trädgården. Jag brukar varje år frivilligt ta på mej den rollen vilket alltid innebär att jag blir arbetsledare, vilket kan vara praktisk ur den synpunkten att jag får dela ut order. Ordern efterlevs nu inte då jag överhuvudtaget inte vet något om blommorr mer än att de växer i jorden och har olika färger. Hur man planterar dessa växter har jag aldrig lyckats lära mej.

I år har också hustrun fåt för sig att vi skall måla om huset, ja inte så vi skall ha ny färg utan vi skall måla med samma färg vi redan har. Det är nu svårigheterna börjar, hur vet vi vilken kulört vi har på den röda färgen, de gamla burkarna är förpassade till återvinningscentralen. Nu börjar jakten på lappen. Den lapp där vi skrev upp hur färgen var sammansatt. Låda efter låda genomsöks och det är nu vi inser att allt som vi inte behöver spara är sparat. .Till slut hittas en lapp med konstiga siffror, den måste det vara säger hustrun. Kanske säger jag, det liknar kemiska formler säger jag,

Det blir till att åka ner till färgaffären och mycket riktigt det är rätt det som står på lappen.. Hur mycket färg skall ni ha frågar innehavaren. Det är ett stort hus säger jag. Nu tittar färgblandaren på mej och undrar om jag är riktigt klok i huvudet. Han kan ju inte vet hur stort huset är och hur mycket färg jag behövde. Sen var det bara att gå hem sätta färgburken i garaget. Eftersom det var vår drog vi sedan iväg med husvagnen för att koppla av, i mitt fal innebär det att göra så lite som möjligt som att läsa och skriva lite, samt hämta vatten till vagnen då och då, man kan behöva sådana dagar oxå bara de inte infaller var dag.