Lasses kåserier & berättelser

Helgen var tänkt som en lite slappehelg, men ack vad jag bedrog mej. Hustrun hade under natten invaderats av konstiga idéer som när hon vaknade skulle omsätta i verkligheten. Det började med att jag brutalt väcktes för hustrun var hungrig, det vara bara lyda order, sätta sig i bilen och köra ner till kondiset. Väl framme i kassan hade mitt minne blivit kvarglömt i sängen, tur jag hade mobilen med så jag kunde ringa hem och fråga vad jag skulle handla.

Efter frukosten och en extra lång runda med hunden, kunde hoppats på hustrun glömt vad som skulle göras om jag blev borta länge. Nu var det först dags för projekt slänga saker, vem som var projektledare kan ni säkert själv räkna ut. Det skulle slängas allt som inte behövdes, här uppstod nu första svårigheten för vem skulle bedöma detta. Bokhyllan skall bort, sa hustrun. Tur inte bokhyllan vet om att den just nu framlever sina sista dagar i detta huset. Ta ett foto, sa hustrun så lägger vi ut den på Blocket. Funderade om inte vi vill ha den vem vill ha den då?

Det var tydligen mycket som inte behövdes, för soppsäck efter soppsäck fylldes, det blir en runda till "tippen" tänkte jag. Kan undra om hustrun släppt det där med att hon är en ekorre, som skall spara allt som är bra att ha. Du sa, hustrun plötsligt skall vi köpa en ny soffa så kan det bli en glad överraskning för någon på Blocket att vår soffa kan köpas. Visst var det varmt ute men solsting redan på morgonen, men man vet aldrig.

När jag så trodde att äntligen var det slut, kom nästa chock, gräset och häcken skall klippas, billarna skall tvättas. Redan här började jag ångra jag blev född, nu var plötsligt denna tänkta lugna lördagen överhoppad med jobb och eftersom jag är en normalt tänkande person insåg jag snabbt att även söndagen behövdes tas i anspråk för alla dessa måsten. Hustrun bestämmer att det alltid är några måsten som måste göras. Vem är det som har uppfunnit alla dessa måsten, aldrig någon som nämner något om måsten när det gäller att vila.

Det var något som smekte mitt ansikte det var dagen första solstråle som letade sig in i sovrummet, ännu en härlig dag på stranden tänkte jag. Innan tanken hade slutats tänka om nu tankar har ett slut, ringde det på dörren. Där ute stor Kurt-Orvar och undrade om jag ville följa med till Beachen. Men du, sa jag hinner jag äta frukost först. Åka till beatchen utan ägg och bacon i kroppen är rent förkastligt.

Efter frukosten var de så dags för att packa lilla fikakorgen, när jag öppnar kylen ser jag inte så mycket där, hustrun är på kurs så jag har inte hunnit handla hem så mycket. Det ser lite öde ut, men tittar man noga utan förstoringsglas hittar man ost, korv och smör där. Det är just nu allt som behövs, ja förutom kaffet som måste med, kan inte ta med hela espresso maskinen så jag får brygga lite vanligt kaffe. Nu börjar jakten på melitta filtret, alltid samma problem var är filtret varför kan ingen uppfinna en gps för melittafilter.

Framme vid stranden gäller det hitta en plats som är bra, vad nu en bra plats är. Vi läger ut våra filtar och slår oss ner Kurt-Orvar och jag, vi ligger där och njuter av solen då plötsligt det kommer en boll farande och träffar mej. Det är några ungar som har för sig att fotbollsplanen är just framför min filt. Hunden som strax passera har av någon konstig anledning fåt för sig att den skall tömma lite saker framför mej. Sen sprätter fanskapet sand över mina mackor som jag just plockat fram. Den hunden ska dö tänker jag, men berättar det inte för ägaren.

Platsen som var så lugn när vi kom, börjar nu lika nåt utomhusdisko med bollspel. Musik hörs det överallt ifrån, hade de bara kunnat spela samma låtar kunde det väl blivit uthärdligt men alla dess olika skränande låtar blir outhärdligt. Då blir det bra att ta ett dop, men vägen till det svalkande havet är besvärlig, folk ligger ju i vägen så för att inta trampa på någon eller sätta foten i en leverpastejmacka, får man likt en slalomåkare ta sig framåt till ett svalkande dopp.

Nästa gång stannar jag hemma från havet går till en annan granne knackar på och fråga om jag får ta ett dop i poolen.

Jag ser inte ut skrek Kurt-Orvar hängande med huvudet ut genom sitt fönster, Kurt-Orvar är min granne sedan många år och ibland kan man undra om han har allt hemma norröver. Men Kurt-Orvar sa jag, du har huvudet utanför fönstret då ser du ju. Ja, ja sa Kurt-Orvar jag ser inte ut genom fönstren de är så skitiga, säkert minst 8 månader sedan jag sist fick order av frugan att tvätta dem.

Tittade på våra egna fönster, du Kurt-Orvar jag ser inte in och det innebär också med logikens lagar att jag inte ser ut. Kan finnas en fördel med skitiga fönster grannarna ser inte in, sa jag till Kurt-Orvar. Du sa jag till hustrun som nu anslutet, vi borde kanske skaffa fönster som inte har förmåga att dra till sig all världens skit. Här får vi prata med någon miljökommission så det får stopp på allt nedfallande skit. Du sa, Kurt-Orvar vi kan kanske be till vädertjejerna på TV4 att de skaffar fram mer regn så rutorna ser vatten oftare. Du sa jag till hustrun vilken meningslös uppgift hålla rutorna rena hela tiden, de blir skitiga hela tiden igen, huvudsaken jag ser bra ut i mina glasögon, de håller jag i varje fall rena.

En annan sådan där meningslös uppgift är att diska för hand när man har diskmaskin. Vi ska vara miljövänliga, säger hustrun och inte använda diskmaskinen den drar el och vet du hur el produceras, det är inte miljövänligt. Kärnkraft och utbyggnad av vattenkraft inte bra, sa hustrun. Men om vi diskar för hand, sa jag använder vi ju rinnande vatten, det är väl inte miljövänligt, sa jag. Då kom blicken, den där blicken då det inte är lönt att ifrågasätta hustrun, här gäller det bara att hålla tyst och fortsätta med att diska för hand, trots vi har diskmaskin, helt meningslöst.

Att plocka ogräs i rabatterna är en annan meningslös uppgift och fasiken så tråkig, ju mer ogräs man plockar bort ju mer kommer det några veckor senare. Funderar nu på att starta en ogräsodling, vad jag nu ska med en sådan till, för att slippa detta meningslösa jobb att plocka bort något som återkommer om och om igen. Kan man plocka bort hustruns tjat tro, för det är också något som återkommer med frekventa mellanrun och det hon säger är helt meningslöst.
Go middag.

Vi satt där på campingen och väntade på att klockan skulle bli 18.00 så vi kunde gå till bastun. Nu var det så att bastun var inställd på att sättas igång automatiskt detta klockslag och då var det bara att vänta. Eftersom det var midsommarafton och som vanlig denna dag var det kallt och regnigt. Därför väntade nu alla på campingen att bastun skulle öppna. För det blev nog midsommar firande i bastun detta år om vi skulle få någon värme.

Nu undrar kanske vän av ordning om bastun är för båda könen och det är den men det fodrar att man har badkläder på sig. Det blev ganska trångt i bastun när vi också skall få plats med en midsommarstång, sen skall vi dessutom dansa kring denna stång. Stången var nu inte så stor utan bara en liten prydnads stång. Dansa var inte lätt, dragspelaren fick ställa sig utanför för han fick inte plats i bastun. Han drog i gång med "små grodorna är lustiga" och nog var de lustiga att se. Några svettiga äldre män och kvinnor som dansade i en bastu var en syn som nog ingen i bastun skall glömma.

Sillen dukades sedan upp, potatisen var med automatik varma, sillen var för den delen också lite ljummen. Ljummen var också snapsen men den satt ändå där en satt. Sången ljöd över hela den lilla bastun och ute i kylan och regnet stod fortfarande dragspelaren kvar. Äntligen blev det dags för jordgubbarna och den fisljumma mjölken till. Men vill man så vill man och allt går ner, vi slapp ju i varje fall regnet.

Tisdag morgon och jag sprang där på morgonen och letade efter mina bilnycklar. Tiden den rusade iväg som tiden alltid gör när man har brått och riskerar komma försent. Frågade hustrun om hon sett billnycklarna. Svaret blev jag inte mycket gladare av, snarare med förvirrad, snart var vi två som letade genom huset efter bilnycklarna. För säkerhetsskull kollade jag så bilen stod där och det gjorde den. Då kunde jag konstatera jag hade kört den hem, men var fasiken var bil nycklarna så jag kunde köra iväg och komma i tid till mötet. Hur vi än sökte hittade vi inge bil nycklar och självklart inte heller reserv nycklarna som vi lagt på en plats som vi skulle komma ihåg. Vi kom i varje fall ihåg den när vi la nycklarna där. Fick för mej att jag skulle ut och kolla i bilen, bilen var inte låst när jag tog i dörren, en märklig upplevelse då jag trodde bilen var låst. Det var med skamsen blick jag åter konfronterade hustrun med att berätta att bil nycklarna satt i bilen. Tur ingen satt sig i bilen och kört bort den, lite svårare leta efter en bil än ett par nycklar.

En annan morgon en annan månad sprang jag där och letade efter mina glasögon. Utan dessa "brillor" är jag handicapad ser inget. Hur letar man då efter glasögon när man bara ser allt som i en billig fylla. Man tar hustrun till hjälp, fast först gäller det att hitta henne. Hör hur vattnet strilar från duschen, drar då slutsatsen att hon står där. Då blir det att sätta sig och vänta på henne i denna suddiga värld. När hon stiger ut från badrummet hugger jag henne direkt och frågar om hon sett mina glasögon. Ja, säger hon du har dem på huvudet. Tack och hej nu kör jag till jobb.

Har du sett tandkrämstuben frågar hustrun något irriterat från badrummet, nej säger jag inte sett den, har ännu inte kommit så långt i förberedelserna denna morgon, säger jag Hur skall jag nu kunna borsta tänderna, skriker hustrun. Du får väl ta en annan tub bara, vi har ingen annan tub säger hustrun, du glömde ju handla en i går. Jaja får väl handla en i dag i stället, men säger hustrun jag behöver tandkrämen NU. Ska bara äta en macka säger jag så kan jag åka ner till ICA och se om de har öppet. Öppnar kylskåpet och tar en tub räkost på mackan allt medan jag hör hur hustrun skriker om tandkrämen. Tar en tugga på mackan och stannar upp i alla rörelser, räkosten smakar som pepsodent, kollar tuben det är pepsodent. Du säger jag till hustrun jag har hittat tandkrämen, den låg i kylen den kanske håller längre där, säger jag. Undrar om räkosten ligger i badrummet.

Jag ser inte texten på tv:en, sa jag till hustrun. Då får du väl gå till en optiker och få utprovat nya. Får nog det tänkte jag, hunden jag har är ju ingen ledarhund. Så vill jag i fortsättningen läsa texten i rutan får jag ta ett snack med glasögonfolket. Men sa hustrun, eftersom du har progressiva glasögon måste du ha ett par till då du kan ligga och se tv. Tänk så rätt hustrun kan ha ibland.

Vill du vi skall göra en synundersökning frågade en yngre gentleman, ja det tycker jag absolut sa jag. Hur skall du annars veta vilka glasögon jag ska ha tänkte jag, vilken fråga. Du kan då följa med mej sa den unge mannen. Blev placerad i en stol och fick titta i något som liknade en kikare, såg dock inget mer än den unge mannen i bilden och för det hade jag inte behövt denna kikare. Vänligen titta rakt fram, sa han och så mätte han något som jag ännu inte vet vad det var, men det blev nog bra för snart satt jag i en annan stol, med en ny apparat i huvudet. Mina egna glasögon hade han tagit av mej.

Du ser nu allt suddigt sa han, ja det var som en bättre fylla i 19 årsåldern, var det så här man såg då, minnen väcktes nu till liv om de var bra eller dåliga vet jag inte för jag såg inget. Nu sätter jag i glas och när du ser den översta raden läser du vad där står Träff med en gång översta raden gick galant medan sista inte gick alls, så där höll vi på en god stund med båda ögonen. Nu helt plötsligt såg jag nedersta raden hur skarpt och kristallklart, nu kan jag nog läsa texten i tv:en.

Sista hindret var nu kvar, att välja bågar som passade mej. Där fanns så många och massor med olika modeller. Började nu fundera på vad som kunde passa mej och vilken färg. Högg tag i en kvinna som stod där, tror inte hon jobbade där såg inte så ut, frågade henne, vilken båge passar jag i. Hon tittade på mej som om jag luktade illa ryggade tillbaka men fann sig ganska snabbt och så helt plötsligt hjälpte hon mej, men hon hade nog ingen smak för inget hon föreslog passade mej, tyckte jag. Men till slut hittade jag några som jag gillade. Nu väntar jag bara på att glasögonen skall bli klara så jag ser texten igen. Tur Sverige mot Danmark inte är textad.