Lasses kåserier & berättelser

Ännu återstår det ett antal timmar till att någon skäggig person skall stå där på Skansen likt ett museiföremål och läser en stenåldersdikt av Tennyson om en klocka som skall ringa ut ett gammalt och in ett nytt år, vi kommer bara alla ett steg närmare livets slut.

Innan vi har kommer så långt skall våra gäster hälsas välkomna och maten skall intagas tillsammans med diverse alkoholhaltiga drycker, inte konstigt folk är lite runda under skorna när vi närmar oss det magiska slaget 24.00. Plötsligt så bara sätter hela det stora sällskapet sig i rörelseframåt nästan på ett led, ut mot trädgården. Männen är på fötterna utrustade med lågskor och de änglalika kvinnorna har höga klackskor på sej. Alla kvinnor halkar omkring på isen som bildats på gräsmattan och fnittrande håller de i varandra för att inte dratta om kull.

När alkoholen och kylan möts, skapar fulla människor alltid en speciell atmosfär. Många har klätt sig alldeles för tunt för denna skjutaraket expedition, så nu står vi alla där och huttrar med ett champagneglas i handen. Alla väntar nu bara på att raketerna skall lyfta mot den molnfria skyn. Plötsligt ropar någon, vad är klockan, kan någon ringa fröken ur så vi inte skjuter för tidigt. Med stelfrusna fingrar ringer någon och så börjar nedräkning, TRE TVÅ, ETT, Gott Nytt År. Samtidigt som alla mobiltelefoner börja ringa för alla har fåt ett sms. Sen gäller det för kvinnorna att leta rätt på sin halvfulla karl, så att rätt man får den första kyssen.

Det är inte vågen som sedan går laget runt utan kramen, alla skall nu kramas och nyårslöften skall uttalas. Plötsligt känner man en stor saknad efter att ett gammalt år plötsligt försvunnit och ett nytt orört ligger framför en. Man får lite ångest över detta, man vet ju ingenting om vad som skall hända, året vi just ringt in. Plötsligt inser alla att vi under året kommer att bli ännu äldre och det är ju inte alltid så kul. Stelfrusna går vi så sakta in och fortsätter drick grogg.

Dagen efter ligger man så återigen bakfull där i soffan. ser på musik från Wien, backhoppning från Garmisch och somnar sedan som vanligt till Ivanhoe. The same presidium as last year.

Lasse Jönsson

Finns det nåt mer meningslöst än snö, det är bara fryst vatten som kommer från himmeln, sitter säkert någon förbannad människa där och kastar ut fruset vatten. Tänk bara om flingorna vore större och hårdare, då fick alla ha hjälm. Det kan inte vara normalt, sätta några brädbitar på fötterna och sedan transportera sig nerför en backe med olika färger (så kallade pister) i väldig fart. Man kan slå sig om man ramlar och då är snön väldigt hård, eller försöka staka sig fram på dessa brädlappar, finns till och med de som kör på dessa brädlappar mellan Sälen och Mora, hur ser dessa människors hjärna ut mån tro. Hade gud velat vi skulle åka skidor hade vi fötts med större fötter.

Finns folk som bygger hotell av fruset vatten, finns där någon bastu inne i hotellet så man kan bli varm. Folk betalar pengar för att få sova bland isblock, när man bara kan krypa in en kyl hemma, fast å andra sidan får man nog inte plats i en kyl. .Nej vägra snön, jag vill ha bort den, den är bara i vägen och så är det djädrigt kallt. Mysigt med snö säger folk, stämningsfullt säger folk, hur fan tänker de. Hur mysigt är det att komma in i huset som en snögubbe och blötta ner allt inomhus, var är mysfaktorn i detta. Var finns det stämningsfulla i att det snöar ute och man har tre lager kläder på sig för att överleva ute i fem minuter. Tacka vet jag att få sitta inne i värmen framför brasan, där det ur högtalarna kommer, sötsliskiga julmelodier. Då dricker jag ett glas av en sötaktig julmust som ännu inte hunnit förvandlas till påskmust.

Rudolf med röda mulen hette en helt vanlig ren

som blivit kall om mulen, därav kom dess röda sken.

Rudolf fick alltid höra "Se, han har sitt dimmljus på",

att han blev led på detta, det är sånt man kan förstå.

Men en mörk julaftonskväll Tomtefar han sa:

"Vill du inte Rudolf säg, med din mule lysa mig."

Allt se'n den da'n den renen  tomtens egen släde drar.

Rudolf med röda mulen lyser väg för tomtefar.

Idag har jag lyckats med vad jag inte gjort tidigare under min levnad, vet i fasiken hur det gåt till, men lyckats med konststycket att göra precis INGENTING. Nåt gjorde jag fick sätta på cd med en härlig låt av Lasse Stefanz, ”sju av himlens änglar” och jag som egentligen inte gillar dansbandsmusik, men låten är för böveln bra. Hua.

Konsten att göra ingenting är en svårkonst, som jag ärligt talat tror att vissa människor har en naturlig talang för, men jag tillhör tyvärr inte de människorna. Det är så djäkla tradigt och det krävs nog en hel del träning för att klara av det på elitnivå, jag klarar inte ens av det utan träning. Den yngre sms och mobil generationen kallar det ”softa” Har på den senare tiden studerat denna generation mycket ingående och sett hur de sjunker ner på en fläck, man ska för böveln dega till kroppen ordentligt och inta ett apatiskt uttryck i ögonen. Blir man tillfrågad vad man gör skall man grymta knappt hörbart soooffftar, för att sen inta det där apatiska uttrycket.

Men jag sitter där och softar, undrar jag varför ingen kommit på att starta kurser i softning. Man skulle kunna samlas i en lokal tillsammans, massaapati, men självklart under övervakning av en observant kursledare, vars främsta uppgift är att se till så ingen vaknar till och ser pigg ut. Jag tror faktiskt jag har hittat en guldgruva i det är, men nu hinner jag inte skriva mer, måste utgå för att åter göra ingenting och softa!

Lucia denna utspökade människa i något vitt lakan och ljus i håret, fast lakanet påminner om ett nattlinne för det är ju i den tidiga morgontimman hon går där i täten på sitt löjliga följe. Hon skrider sa sakta fram i vita tubsockar och sjunger sånger med konstiga texter. Följet efter henne är också klädda i lakansvitt och har ljus i handen. Sist i följet går några fjuniga tonåringar i grådassiga lakan med en dumstrut på huvudet, de kallas stjärngossar. Texterna som kommer ur deras munnar är så ålderdomliga att ingen nu levande människa fattar vad de säger. ”Natten går tunga fjät, runt gård och stuva” Vad är tunga fjät? Och hur går man runt en gård och stuva?

Tomten vem fasiken är det är det egentligen? Är han riktigt normal? Jag tror inte det, jag tror om man nu får tro, att det är en kraftigt överviktig karl. Han har alltid fruktansvärt konstigt röda kläder på sig och vitt långt skägg!. Alla har väl märkt att tomten har en ganska svår talstörning han säger ideligen Hohohoho. Vilken normal vuxen människa går runt i vardagen och utstöter dessa läten, möjligen en full människa som varit på firmans julfest. Sen kan man också undra varför det från varje familj går ut minst en vuxen man och köper tidningen, just när tomten är på ingång. Förmodligen har tomten sms:at med mannen som just gick för att köpa tidningen. ”Du nu är jag på G”

Tomten har bra arbetstider han jobbar bara en dag om året och det är den 24 december. Möjligen är det därför han är så djädra glad och hela tiden säger hohoho, vem skulle inte göra det med endast en hård arbetsdag och 364 semesterdagar. Varje jul kommer han med sin tomtesäck, rakt in i våra hem, snor en halvflaska glögg, klappar barnen på huvudet och frun på häcken, sen vidare ut till nästa familj, där en stackars man till är utkörd för att köpa en tidning!