Lasses kåserier & berättelser

En av OS-historiens värsta bortdömningar kom på simningens 100 meter fritt i Rom 1960. USA:s Lance Lawson och John Devitt från Australien var nästan samtidigt in i kaklet. Av sex domare höll tre på Dewiitt och tre på Lawson. Inofficiell elektronisk tidtagning visade Lawson som vinnare med sex hundradelar men huvuddomaren, svensken Henry Runströmer, höll ändå på Dewitt. Idag skiljer man på tusendelar, vilket man inte kunde 1960. I samma OS sprang Abebe Bikila maraton utan skor, och vann. Idag får löparna miljonkontrakt för att springa i skor. Från barfota till skor vad springer man i om 100 år?

I slutet på sjuttiotalet fick jag min första dator, av min bror som jobbar med datorer han frågade om jag ville ha en. Den hade ett minne på 2 mb (megabyte). Detta var ett himmelrike för en yngling som börjat skriva lite. Nu kunde tippex och skrivmaskinen gå i graven. Skulle man ha två kopior så behövdes inte längre det förhatliga karbonpappret. Några månader senare fick jag 4 mb och lyckan var nu total. Fyra meg var ett himmelrike idag har jag i mitt lilla usb minne 2 gb (gigabyte) och alla vet hur stort ett usb minne är i storlek. Utvecklingen går framåt.

Tänk på mobiltelefoner och vad man kan få plats med i en sådan och vad den kan utföra. Den första bärbara telefonen var stor som en liten dokumentvätska och ganska tung. Den innehöll garanterat ingen musik eller kamera. Vad blir det i framtiden?

Nu säger någon att bensinbilen är död om 15 år. Batteri tekniken går framåt, så elbilen har en framtid när man väl fåt el tankställen i hela Europa. Men här kommer nu politikernas korttänkta politik För att kunna tanka alla el bilar behövs till gång till el. Tillgången till El är inte obegränsad och kolkraftverk är inte miljövänliga.Skall elbilen funka behöver vi mer kärnkraft i världen. För hur skall vi annars få en miljövänlig bil. Fast så lång tanke hade inte politikerna när de la ner Barsebäck. Tänkte de inte på framtiden?

"Du är min man" kom det från min högra jeans ficka, det var min mobil som indikerade att hustrun ville tala med mej, hustrun har nämligen fåt en egen melodi i min mobil. Frågan kom inte jag hunnit säga hej, "kan du vara ledig i morgon". På några mikrosekunder hade min hjärna gåt igenom alla affärer vi kunde tänkas åka till för att shoppa, för det var väl det hon ville. Ja, jag kan ta ledigt i morgon, men varför denna fråga. Du måste passa Jacob, han är 15 månader, för mamman hans har fåt ryggskott och kan inte röra sig. Jag har försökt på alla sätt att bli ledig säger hustrun, men jag kan inte. Men pappan då säger jag, just i morgon kan han inte vara hemma. Då menar du att jag skall passa ett friskt barn för mamman inte kan och samtidigt få betalt från Försäkringskassan för vård av sjukt barn. Ja sa hustrun, Okej då kan du meddela barnet att jag kommer fast han bryr sig väl inte.

På morgonen tog jag cykeln ner till Jacob, på kvällen var jag inne på nätet och för att läsa om hur man passar en 15 månaders, så jag var nu taggad som bara den. När jag kom in genom dörren hemma hos Jacob var han redan i full gång. Han har kommit på sporten springa och hålla en vagn. Krockade visserligen med alla möbler men det är smällar föräldrarna får ta. Nu var det bara att hänga med. Var får han all sin energi ifrån, tänkte jag efter en timme då jag var rent svettig. Har Jacob en inbyggd turbo motor för det var antingen stop eller go.

Det gällde även att hålla efter alla saker han tog och placerade ut lite där han tyckte de skulle vara. Han kan nog bli en bra designer för toaborsten stod i ena fönstret, pappersrullar i ett annat fönster, lite färg på de gråa rullarna så lyser de upp. Nycklar och fjärrkontroller skall flyttas om så att föräldrarna kan vara med i tävlingen "hitta dina saker" Eftersom Jacob ännu inte pratar går det inte att fråga var sakerna blivit placerade. Man får bara ett da da da. Här gällde det nu att hänga med så föräldrarna slapp bli av med olika föremål.

Efter några timmar var det dags att placera Jacob i sittvagnen, gång stod nu på programmet. Turen gick via posten på ICA hem till mej, där vi skulle tillbringa någon timme. Posten var en ny upplevelse där stod en man bakom en lucka och han var kul för Jacob skrattade hela tiden. När vi väl kommit hem till mej var det dags för lite fika och vatten. Trodde det bara var fångar som fick vatten och bröd. Nu fick Jacob inte bröd utan en banan. Små bananbitar las upp på en tallrik, de som påstår att vi härstammar från aporna är nog inte helt fel ute. Jacob vet inte hur man använder bestick men han vet hur man använder händerna. Händerna är ett utmärkt redskap för att kunna stoppa bananbitar in i munnen och gärna två åt gången. Man blir bara lite kladdig om fingrarna och har man otur även på kläderna.

Efter fickan vidtog leken plocka böcker ur bokhyllan och sätta tillbaka dem på annan plats eftersom vi har fyra fem hundra böcker i bokhyllan, var denna lek en höjdpunkt på dagen. Tur han ännu inte är så lång bara hoppas denna lek försvinner med att längden tilltar. Sladd i kruka var det sedan, denna lek fattar jag inte och det är nog ingen annan än Jacob om gör det. Nu var det dags att dra hemåt för lunch och middagssömnen. Jag tror inte jag gåt mer än 200 meter förrän Jacob somnade. När vi kom hem till Jacobs hus fick jag bära upp honom till andra våningen så han kunde fortsätta sova i sin säng. Kläderna fick han behålla på.

Tre timmar senare får jag återkomma och lyfta upp Jacob ur sängen, sätta honom i vagnen och dra hem till mej. Där leken plocka böcker ur bokhyllan fortsatte samt sporten klänga överallt tog vid. Det var skönt när hustrun kom hem från jobb och kunde leverera honom till dess rätta ägare. Jobbet dagen efter var rena semestern. Nog lugnare att passa ett sjukt barn.

Kritik, detta ord som är så laddat, alla säger de tåler kritik men då ljuger de flesta. Bättre vore om vi tränade på att kunna ta kritik för alla blir kritiserade för någonting. Zlatan blev sågad av Ralf Edström för sin insats mot Ungern. En fullt befogad kritik, men Zlatan tålde inte det utan blev lite arg. Han var helt outstanding i CL nu i veckan, så är livet. Livet är som börsen det går upp och det går ner.

Några tycker inte om det jag skriver den kritiken får man tåla och inte sluta skriva för det. Den världen finns inte där man kan tillfredställa alla. Vi är individer som uppfattar saker och ord olika. Sparbanken Synd skrev i en menin ordet VI, när man menade BANKEN och genast misstolkades det av några. Inte lätt det där med ord, den som skriver har en tolkning och den som läser har en annan också uppstår en konflikt.

Politiker tåler överhuvudtaget ingen kritik, undrar ibland om det hört ordet. Får de kritik så är det alltid någon annans fel eller så har hela svenska folket missuppfattat svaret eller så är frågan fel ställd eller så är vi odugliga och fattar ingenting. Finns två yrken som alltid kan slira på sanningen politiker och metreologer.

Kränkt är ett annat modeord som vi inte kände till för 20 år sedan. Idag blir alla kränkta av något. Får man inte prata i mobil under lektionen, tar kanske läraren mobilen och då är eleven kränkt. Tydligen går alla i Sverige omkring och känner sig kränkta. Uttalar man ett utlandskt namn fel känner sig personen kränkt. Så kan det hålla på ibland undrar jag vad vi egentligen sysslar med. Vilket I-landsproblem. Go midda

Nu tror jag det blir en röd seger i nästa val, tror inte blålaget klarar av detta, trots att man bara gör vad man sa. Det verkar som om folk tror att gräset är grönare hos rödalaget, att de har en trädgårdsmästare som vet allt om ogräs. Tyvärr är det inte så utan folk vill nog bara ha något nytt med nästan samma innehåll. Lite justeringar kommer det att bli av det röda laget men inte för drastiska för verkligheten talar om för dem hur det skall vara.Man kan inte höja skatter hela tiden, man måste kolla de som fuskar, man måste dra in på alla bidrag, man måste ha ordning och reda i skolan osv. Känns allt igen från blålaget. Snart har vi hamnat där, att det snart spelar ingen roll på vem vi röstar, fast det visste vi kanske redan.

Hur skapas en lågkonjunktur??????? och vem skapar den när man vet det så blir det aldrig lågkonjuktur

Då var det dags att köpa en rakapparat, ja inte en rak-apparat utan en sådan där som tar bor skägget som växer som ogräs i huvudet. Färden för detta inköp gick till en av de stora kedjorna. I normalfallet skickar jag efter rakapparaten på nätet, men just nu var det akut. Genom min lätta glömska låg apparaten kvar i husvagnen. Istället för att köra 20 mil och hämta den så köper jag en ny. Skulle ändå köpa en ny men inte just nu, därför fick någon affärskedja besök av mej.

Jag visste vad jag ville ha, det vet jag oftast när jag anländer till en affär. Sporten att gå i affärer är inte min gren. Jag vill in och ta det jag vill ha, sedan snabbt ut annars får jag affärsångest. Jag stegade snabbt, vill inte stanna i affären mer än nödvändigt, till hyllan där apparaterna hängde. Då kom en ung tjej fram och frågade om hon kunde hjälpa till. Ja, tänkte jag hjälp mej komma ut så fort som möjligt. Förklarade vilken apparat jag ville ha, gjort undersökning på nätet innan, och frågade vad den kostade. Tydligen hörde denna unga tjej dåligt, för hon satte på någon inre dvd och började prata om alla apparaternas för och nackdel. Han hon kunnat läsa mina tankar hade den unga tjejen blivit rädd och stängt av den inre dvd:en

När jag så äntligen fick tyst på henne var det dags att betala rakapparaten, då kommer den obligatoriska frågan, vill du teckna en försäkring, jag svarar alltid vänligt fast inombords kokar det, nej. Sedan kommer tusen argument om vad jag missar om jag inte tar denna försäkring. Då berättar jag snällt för henne att jag aldrig under min livstid tagit en enda försäkring på varor som jag köpt, förutom bilarna och husvagnen. Det finns nämligen något som heter, Konsumentköplagen säger jag. Nu tittar tjejen på mej och undrar vad det är jag säger, tydligen har hon heller aldrig hört om denna lag, för den kan affären inte tjäna pengar på.

Lånar hustruns rabattkort för att åka med den gula bussen till jobb. Hade glömt lösa månadskort, alltid denna glömska. Månadskortet fick jag lösa i Lund då vi inte hade så mycket pengar hemma. Framme i Lund stegar jag in på Skånetrafiken, eftersom detta enligt min definition inte är en affär gör det inget att kön är lång till att bli expedierad.

I luckan sitter en trevlig tjej som vet hur man tar emot en kund, med ett glatt leende säger hon hej och frågar vad hon kan hjälpa mej med. Fantastiskt tänker jag hon vill hjälpa mej inte ofta någon vill det förutom hustrun. Jag vill ladda mitt månadskort, säger jag. Det fixar jag, säger hon glatt. Hon kom du till Lund, löste du en enkelt biljett. Blev lite överraskad av frågan och tänkte vad har hon med det att göra. Då säger jag till henne att jag betalade med mitt rabattkort, som jag visar henne. Då säger hon, eftersom månadskortet gäller från och med idag, sätter jag in pengarna för resan till Lund på ditt rabattkort. Det är de små detaljerna....................

Då satt man där på ön, i Ivösjön efter det man tagit vajerfärjan från fastlandet, som är gratis. Någon hade glömt bygga en bro så man fick sätta in en vägfärja. Den enda väg jag vet som rör sig framåt och där bilarna står stilla. Detta måste vara det mest optimala sättet att färdas miljövänligt med bil.

Veckans motion var när jag med hunden på morgonen gick till brevlådan för att hämta sydsvenskan en färd på cirka 1.4 km tur och retur. Numera är det så fint ordnat att man kan få sin tidning till campingen på ön. Det kallar jag service. Tyvärr så kom regnet ibland uppe ifrån och när det blåste kom det från sidan. När jag skulle starta grillningen i regnet, slog jag först upp parasollen och någon minut därefter slog jag upp min första grogg.

Vissa dagar hade vi baksken, då var solen dold bakom några förskräckliga moln. Och då när regnet upphört började folk ta ner sina förtält, vilket innebar att de nu inte kunde ha förfest. Jag tittade vilket datum det var och upptäcker att augusti ännu inte är slut som månad. Vi har precis satt upp vårt förtält. Det är så härligt att sitta där på kvällen med kaminen på.

Tydligen gäller en annan ordning på campingen. Förtälten sätts upp på våren, då kan man vara där några helger, när sedan sommaren kommer kan man inte vara där, tältet blir som en bastu. När hösten är på ingång och man kan sitta i förtältet och mysa med kaminen på, då tar folk ner det, sätter upp vintertältet och vi har i almanackan ännu inte kommit förbi augusti. Hur ser dessa hjärnor ut inne ifrån.

Tur det på campingen inte finns några bilgrimer, det vill säga motorburen Meckaresenär, utan bara campare, hur skulle det sett ut om dessa bilgrimer, skulle haft en massa bönestunder var dag, kanske hade det vänt sig mot Barum och önskat bättre väder. I Sverige har vi liksom på ön trosfrihet och det är ett underbart tillstånd. Var dag vände jag mej mot vinter tälten och bad en bön om att vintern skulle vänta, jag blev bönhörd för isen blev till vatten, att på lördagen kom det 37 mm regn och på onsdagen 22 mm regn. Våt var det i varje fall och då var det tur vi kunde sitta i vårt förtält och mysa. Vilket var lika underbart som trosfrihet.