Lasses kåserier & berättelser

Plötsligt stod min granne Kurt-Orvar utanför mitt fönster och hoppade och skrek, inne i huset skällde hunden. Han trodde säkert Kurt-Orvar var en fågelskrämma med armar och ben som rörde sig som en semafor. Jag var tvungen att resa mej från min sköna position halvliggandes i stolen framför dumburken. Varför står du där och viftar och skriker frågade jag Kurt-Orvar. Något andfådd, fast det var nog mer än något andfådd, skrek Kurt-Orvar så det förmodligen hördes i några kvarter. Jag har fåt en bonus. Va sa du, sa jag. Jag har fåt en bonus, vrålade Kurt-Orvar. Nu började jag blev nyfiken för Kurt-Orvar tillhör inte finanssektorn där man får bonus för att misslyckas.

Greta har get mej 100 spänn extra i veckopeng, Greta är alltså Kurt-Orvars hustru. Varför denna gentila gärning av Greta, frågade jag. Jag har klipp häcken, sa Kurt-Orvar. Jaha sa jag och därför får du en bonus. Ja jag har ju gjort ett klipp, sa Kurt-Orvar. Va bra sa jag. Den enda bonus jag får är mossa i gräsmattan och då slipper man klippa gräset, för där finns inget gräs. Hustrun tycker det är en bra bonus att inte behöva köpa en gräsklippare.

Är du inte en liten dyslektiker, frågade Kurt-Orvar mej. Det kan man nog säga, sa jag men en dyslektiker är en normalbegåvad person, sa jag.  Måste vara skönt att veta att du är normalbegåvad, sa Kurt-Orvar. Du Kurt-Orvar jag undrar om de tjänstemän som jobbar på Försäkringskassan är normalbegåvade och fattar vad jag säger eller är de dyslektiker hela högen. Eller kanske är det ett krav att vara lite koko att jobba där. Var hemma och vabade en dag och passade barnbarnet. Några veckor senare ringer kassan till mej en torsdag klockan ett. Fattar de inte att folk jobbar i detta landet. Hustrun var sjuk och tog samtalet. Damen på kassan undrade var intyget från dagis var. Lilla barnbarnet är väl inte på dagis, sa Kurt-Orvar. Kan inte du ta jobb där och få en bonus för du fattar. Trots många samtal fick vi förra veckan brev från kassan där de ville ha intyg att barnbarnet var på dagis.

Blir nog inga bonusar där inte sa Kurt-Orvar. När du de borde köpa hjärnor som fungerar så att någon fattar att i Sverige går alla barn inte på dagis alltid. Barn kan faktiskt vara hemma. Du tog i varje fall ditt ansvar och passade barnbarnet, sa Kurt-Orvar. Ja det gjorde jag det är mer än man kan säga om alla som fåt höga bonusar, de tar inget ansvar. Det är alltid någon annans fel att det gåt åt helskotta, var nu det kan ligga. Ansvar är Sverige sämst i klassen på, bäst är vi på att låta nån annan ta ansvar. Bara jag själv slipper. Kan undra sa jag till Kurt-Orvar om man kan betala tillbaka bonusar. Det borde väl vara någons ansvar.

Plötsligt vaknar jag ur min ljuvliga sömn när min hund Zack hoppar upp till mig där jag ligger i hängmattan, denna underbara dag. Jag ligger med Zack vid min sida och tittar på de vita molntussarna som glider förbi över den klarblåa himlen. Jag låter mina tankar vandra fritt i min konstiga hjärna, ibland undrar jag hur den ser ut på insidan. I två säsonger har jag och hustrun nu provat på att vara säsongare, det vill säga ha husvagnen på samma plats hela säsongen, men passar detta oss nu, skall vi fortsätta eller skall vi ut och titta oss omkring i världen.

Finanskrisen finns inte i min hängmatta, ingen lågkonjunktur heller här finns bara min hund och jag som ligger och vaggar fram och tillbaka i ett sövande tempo. Ingen mobiltelefon som ringer och jagar mej detta måste vara början på en bra dag. Behöver inte ta ställning till om räntan skall bindas eller vara rörlig, förresten var skall jag binda räntan, fast i en stolpe. Tänk att slippa behöva tänka på sådana beslut i min hängmatta. Dammsugaren är landsförvisad från mej och det är en härlig känsla. Idag är jag befriad från städning och bara det gör att det blir en jättebra dag.

Bilen behöver inte användas denna lediga dag med en stor sol som lyser från en molnfri himmel, jag sparar pengar genom att inte behöva tanka. Miljön får också lite mindre koldioxid genom att bilen står stilla. Stilla står just nu också tiden, molntussarna står dock inte stilla utan de flyter fortfarande fram i ett lagom tempo, Där kom England farande. Den vita tussen liknade detta land, där kom hustrun med Skåne. Den snapsen visste var den satt. Timmarna bara flyter iväg.

En doft av nygrillade revben börja smyga in i min näsa där jag ligger och funderar och då blir det till att lämna hängmattan för att äta lite av de goda nygrillade revbenen, allt medan tankarna får hänga kvar i luften, precis som hängmattan. Detta var bara början på en bra dag

Plötsligt vaknar jag ur min ljuvliga sömn när min hund Zack hoppar upp till mig där jag ligger i hängmattan, denna underbara dag. Jag ligger med Zack vid min sida och tittar på de vita molntussarna som glider förbi över den klarblåa himlen. Jag låter mina tankar vandra fritt i min konstiga hjärna, ibland undrar jag hur den ser ut på insidan. I två säsonger har jag och hustrun nu provat på att vara säsongare, men passar detta oss nu, skall vi fortsätta eller skall vi ut och titta oss omkring i världen.

För en barnfamilj är det utmärkt att ha en säsongsplats och fira sin semester här på denna underbara ö, men passar detta oss. Vi vill ut och åka på vår semester och nu när barnbarnet Jacob gjort entré i våra liv, så är det roligt att få fara runt med honom till alla barnställen som finns i Sverige och Danmark. Jag har inga egna barn så jag har inte gjort detta tidigare och får väl ta igen allt nu. Skall vi då stå med vagnen på samma plats hela säsongen. Många frågor som söker svar. Zack bryr sig nog inte bara han får ligga och mysa i hängmattan med mej.

Klarar vi av att åka till samma ställe och träffa samma människor hela tiden, eller är reslusten så stark att vi vill åka runt, vilket var en av anledningarna till att vi skaffade husvagn. Resandet lockade. När vi snart lämnar ön med vagnen blir det nog för sista gången som säsongare på ett tag.

Det var en sådan där underbar höstdag, husvagnen skulle transporteras hem för vinterförvaring. Den hade under säsongen stått uppställd på Söndremark camping på Ivön. Det var nästan så hjulen blivit fyrkantiga för det kan de lätt bli när man bara står stilla. Vi hade några gånger tagit den ifrån ön och kört runt lite, så än var hjulen runda. När allt så var inpackat i vagnen och den var nu klar för att kopplas på bilen.

Det är nu cirkusen för många tar sin början och man och hustru brukar bli ovänner, ett i mångt och mycket fascinerande skådespel. Eftersom vi är så dåliga skådespelare och inte gärna vill bli ovänner om sådana triviala saker som att backa bilen till en husvagn. Införskaffade vi en mover till husvagnen, nu kör man till husvagnen till bilen i stället. Man styr hela ekipaget med en fjärrkontroll, grymt roligt. Alla backproblem med eller utan husvagn har trollats bort.

Jag drar upp det lilla svarta handtaget på kopplingen, handtaget skall egentligen bli uppe tills vagnen är på plats och då falla ner för att markera att husvagnen sitter på kroken. Vårt lilla svarta handtag blir inte automatiskt uppe utan hustrun håller det upp, allt medan jag kör husvagnen mot kroken. Nu verkar du vara precis över kroken säger hustrun och jag vevar då ner stödhjulet, blev nog någon millimeter fel sa jag, den går inte på. Trycker då fram husvagnen något och plötsligt knäpper det till, där satt han säger jag.

Då var det bara att köra så sakta framåt på tvättbrädevägen, hade vi haft en Dry Martini stående i vagnen hade den blivit både rörd och skakad, James Bond hade blivit grön av avund. Nu närmade vi oss den miljövänliga vajerfärjan , bilarna står stilla på vägbanan allt medan färjan rör sig framåt, det miljöpartiet vore nåt för er. Gör hela E 4 till väggrullband, miljövänligt och olycksfritt. Först skulle hela raden av bilar av innan vi fick köra av färjan. Efter några turer vet jag att man får ta det försiktigt över kanten för ibland kan stödhjulet skrapa i marken. Då plötsligt brakar det vara till och i backspegeln ser jag en husvagn som rullar bakåt. Skriker till hustrun spring ut ur bilen och bromsa vagnen.

Det ser nästan ut som Kalle Anka på julafton, tar några mikrosekunder innan jag fattar att husvagnen lämnat kroken på bilen och vill tillbaka till båten, den har en egen vilja. Efter några sekunder som är lika långa som ett helt år, står plötsligt husvagnen stilla på båten. Man kan höra tystnaden. I kön till att köra på båten står en husvagn och många bilar, igen av dem reagerar eller lämnar sina bilar för att hjälpa till. En äldre herre och dam står på parkeringen. Den äldre herren är något snabbare än hustrun och når husvagnen just som den stannat. Vi kan snabbt konstatera att inget var skadat mer än säkerhetsvajern. Plötsligt kommer skepparen på färjan och han utbrister på en äkta göingedialekt  "Det här har jag aldrig varit med om" sen återvände han till sin båtbrygga.

Hustrun backade till och vi fick hjälp att koppla på husvagnen som nu säkert blev förankrad på kroken och denna gång följde den med av båten. Tankar och chock fick vi lägga åt sidan för vi skulle köra de 11 milen hem. Men väl hemma kom alla tankarna.

Vad hade hänt om vi kört först av båten.

Vad hade hänt om jag tagit sats och kört fort av båten

Tänk om den släppt lite längre upp i backen, man kör nämligen uppför en backe när man kör av båten hade vi haft en husvagn på Ivösjöns botten

Tänk om den rullat fortare när den hoppade av kroken och vält på båten

Tänk om den släppt i 80 på vägen hem.

Äventyret slutade denna gång lyckligt, men nu skall vi kolla kopplingen på husvagnen så där inte är något fel. Nästa gång jag kopplar på husvagnen kommer jag att kolla några gånger att den verkligen sitter på. Hur kunde det hända:

Invasionen av baciller eller om det nu var något fientligt virus, kom helt utan förvarning. Jag hade inte haft någon chans att bygga upp något försvar. Ingen varningsklocka hade ringt, möjligen var det glapp i min hjärna. Igen berättade för mej att något som kallas hosta skulle ta min kropp i besittning och stanna där några dagar. Speciellt när jag låg ner startade hostattackerna och de varade länge. Tror nog varenda muskel i kroppen blev påverkad av dessa attacker, Det gick i varje fall inte att smyga in i sängen. Till och med hunden såg förvånat på mej och undrade vad det var för språk jag pratade.

Försökte få tid hos min egen läkare han jag har registrerat mej hos. För i denna lilla världen skall man registrera sig hos en läkare. Han hade inte tid när jag ville komma, så då fick jag bli min egen läkare och där behövs ingen registrering. Bara skicka hustrun till apoteket och inhandla tabletter och hostmedicin som jag sedan proppade i mej massor av. Eftersom systemet ligger mitt emot, köpte hon en flaska whiskey där, nu blev sjukdomen lite roligare att ha placerad i kroppen.

Vad gör man när man är för sjuk för att ta sig till jobb, ligga kunde jag inte för då hostade jag sönder min kropp. TV kan vara ett alternativ. Reklam TV har ju get oss många kanaler och TV-Net har gett mej cirka 40. TV-Net är det lokala företaget som skickar ut sina program i en kabel, till en burk som jag har ståenden, där förvandlas det sedan om till TV bilder, vet i fan hur det funkar. Men efter en dags tittande undrar jag om det var värt priset att få många kanaler. Det tog mej bara en dag att utveckla någon allergiskt reaktion mot all reklam. Det var avbrott i alla kanaler för att visa någon fåning reklam. De som tittar behöver inte många hjärnceller för att fatta. Jag har blivit av med några, när jag hostade jag fattade ändå inte.

Kan man vaccinera sig mot reklamavbrott, eller måste man genomlida dessa pilsneraktiga filmer mellan det man vill titta på. På TV 3 visar man vecka efter vecka dessa otaliga dokusåpor, program med andeutrotning, spiritism, kostprogram samt andra medeltida fenomen, flummigt dravel som borde ha varit utrotningshotat för länge sedan. Möjligen skulle det kastas på en sopptipp.

Tur då jag har inspelade filmer från alla kanaler, men där jag klippt bort alla reklam så jag kan se filmen utan avbrott, enda avbrottet är hostattackerna. Somna framför TV har nu blivit ett begrepp hemma hos oss, det är numera inte bara hustrun som prenumerera på detta om fredagskvällen, utan även jag sitter gott och sover i stolen, enda stället att just nu slippa hostattackerna. När väl alla de elaka bacillerna lämnar min kropp för att invadera hos andra så sover jag gott om natten för utan mitt eget reklamavbrott, natt kissning och den filmen vill ingen se, tro mej.

Har alla det som jag så är det illa för oss mannliga varelser. Aldrig får jag ha något framme, huset skall se ut som ingen bor där. Hustrun förväntar nog kungligt besök var dag. Kläder skall hängas in och inte slängas i någon soffa, då det inte sitter någon i soffan som kan få det i knäet, spelar det väl ingen roll om jag kastar lite strumpor, kallingar, byxor samt en och annan skjorta där. Skall ändå använda det nästa dag. Jag tillhör dem som aldrig förstått eller snarare begripet varför man skall bädda sängen. Hustrun vill ha något "klatschigt" täcke som skall ligga där på parad i sängen, sträckt som täcken var i lumpen skall det också vara. Varför. Ser snyggt ut, säger hustrun. Och vem tittar i vårt sovrum medan vi jobbar, Kalle Anka och han vänner kanske. Varför lägga ner jobb på onödiga saker, bara dumt ödsla energi på sådant. Köket håller jag mej ifrån det är hustruns domäner, skulle jag någon gång förvirra mej dit så är jag bara i vägen. I köket har jag alltid bara varit i vägen, skall jag bre en macka så går det för långsamt, jag är bara i vägen, säger hustrun. Ibland får jag öppna en vinflaska men jag tar in den i ett annat rum där öppningen sker, annars är jag bara i vägen. Jag är aldrig i vägen när något tungt skall lyftas.

Zappa får jag absolut inte göra, man skall enligt kommandon från hustrun ställa in en kanal och sedan titta på den. Hoppa där mellan kanalerna går då rakt inte. Ibland brukar fjärrkontrollen vara svår att hitta, det är inte barnbarnet som gömt den utan hustrun. Zappa är ju livet tänk så många bra snuttar av bra program man missar om man inte får zappa. Nu blir det att sitta och titta på ett dåligt program hela tiden, hur kul är det på en skalla 1-100. Tisdag och onsdagskvällar är mina zapparkvällar vi har gjort den kompromissen, man måste hålla koll på alla fyra champions league matcherna. Lite jobbigt men det går.

Frågade i en affär som jag hade förvirrat mej till av någon anledning, finns det GPS till dammsugare. Expediten såg konstigt på mej och det kan jag förstå, för hon har väl aldrig fåt en sådan fråga tidigare. Men tyvärr finns det igen sådan, sa hon. Du behöver inte säga tyvärr tänkte jag, säg det bara lite högre så hustrun hör det. JAG VILL INTE HITTA DAMMSUGAREN. Konstigt jag alltid får ont i ryggen när den kommer fram och jag håller i rören. Någon där uppe i himlen måste gilla mej, ja jag slipper dammsuga. Hustrun vill inte höra allt gnäll. Gröna små marsipan dammsugare med mörk choklad i båda ändarna är ljuvliga. De hittar jag och de får jag absolut inte ont i ryggen av.

Ibland undrar jag varför vi har ett fast telefon abonnemang, när 90% ändå ringer eller skickar sms med mobilen, sa jag till hustrun när det plötsligt denna lördag morgon kom ett sms från sonen. Vad ville han frågade jag, något nyfiket, han undrade om vi var hemma under dagen och kunde passa Jacob. Du får passa honom sa hustru jag har redan bokat upp mej på två saker denna förmiddag. Tur jag pryade som barnpassare till Jacob 15 månader för några veckor sedan, då hans mamma var sjuk. Nu var det gång med hund och barnvagn som stod för dörren. Det tog föräldrarna inte många minuter att ta sig genom Lödde med Jacob. Några minuter senare var jag ute med vagn och hund. Jacob hängde halvvägs ut från vagnen eftersom hunden nu var det mest intressanta.

Färden gick till en av mataffärerna och här inne var plocka saker det som var roligast. Jacob plockade i vagnen och jag plockade ur vagnen. Vem som vann denna tävling vet jag inte men roligt hade Jacob. Det blev en grundlig kontroll av vagnen innan kassorna passerades så jag inte skulle bli tagen med obetalda varor. Man kände sig som när man passerade tullen, efter en semestertripp till Mallis på åttiotalet. Färden fortsatte sedan till det stora centrat som ligger söder om något, varför heter det annars Center Syd?

Hungern och törsten slår till gammal som ung när man minst anar det. Efter äventyret i livsmedelsaffären var kursen mot foodcourten. Har aldrig förstått varför vi skall ha engelska namn förstår vi inte svenska? Där fanns inget mat torg, var fanns alla, såg rent bedrövligt ut. Här skulle finnas många olika matställen och massor med människor. Vad har hänt får vi ingen mat Jacob och jag. Här var tomt så det ekade. Aha tänkte jag de har inte fåt mat tillstånd. Frågade en äldre herre i min egen ålder om han visste något. Han berättade då att kanske kommer matleveransen till torget till jul. JULBORDEN kanske då rullar in. Ett centra utan mat torg är väl inget att ha. Eftersom Jacob inte pratar så jag förstår, blev det att antingen dra till McDonalds, Burger King eller Max, singlade slant och vilken tur jag hade det blev Max.

Och tänk där står allt på svenska så man fattar vad man beställer alltid en fördel i Sverige där vi förstår svenska.