Lasses kåserier & berättelser

Det är telefon till dej sa hustrun. Till mej, vem fan är det som ringer och frågar efter mej, du är ju hemma, sa jag. Det var någon från Caravan Club viskade hustrun så att den i andra ändan av luren inte skulle höra något. Satte luren till mitt höra och sa, hallå. Är det Lasse hörde jag en röst fråga, ja sa jag. Bra då har jag kommit rätt, jag heter Nisse och är campingvärdsansvarig på Ivön. Har du lust att bli campingvärd, frågan kom oerhört snabbt. Det tog nu säkert tio minuter innan jag kunde svara på frågan, för Nisse i andra ändan av tråden var nog född med en tvål i munnen. Tur han inte befann sig under vatten för då hade det löddrat. Han kunde snacka han. När så Nisse behövde hämta luft svarade jag snabbt, ja. Sen tog det tid innan jag fick säga nästa ord och Nisse behövde mer luft. Efter 30 minuter avslutade vi samtalet och jag hade ungefär sagt 25 ord var tionde minut. Vem var det frågade hustrun, du sa ju inget. Det var Nisse, sa jag.

Nu får man säkert gå igenom en massa prov för att bli campingvärd. Krävs säkert licens på det, någon dåre till politiker har säkert tänkt ut detta. Någon licens behövdes inte men jag fick däremot en cd som hete handbok för campingvärd. Pluggade in den på kvällarna men kom snart på att där saknades något, man nämnde inget om sunt förnuft i handboken. Fick ett schema av Nisse och lite kläder, vi campingvärdar skulle ha röda tröjor och röda jackor. När vi kommer cyklande på våra gula postcyklar som vi har på Söndremark, kan folk tro vi kommer med posten från Danmark.

Det tjuter i din walkie talkie, sa hustrun. Jaha, sa jag, jag somnade visst. Det var signalen till att det stod en gäst och tryckte på knappen för att få kontakt med campingvärden. Det är numera inte lönt att prata i radion för de hör ändå inte vad jag säger. Att gästen inte hör har inte med dialekten att göra eller att gästen har dålig hörsel, utan det beror på utrustningen som är närmare 1900 än 2008. Kastade mej på cykeln och trampade på, högsta tillåtna hastighet är 10 km inom området med motdrivna fordon, en cykel drivs av muskelkraft så det är bara trampa på. På avstånd ser jag en husbil som står och väntar.

Snygg tröja säger gästen, men vem är du blir nästa fråga. Den tanke som då far genom min hjärna är inget som lämpar sig i ord, framförda av min mun. På min tröja står funktionär. Är gästen blind, men hur har han då kommit hit, tänker jag. Jag hälsar välkommen och svarar artigt på hans fråga om vem jag är, för tydligen kan han inte läsa heller. Hur skall detta sluta en gäst som inte ser och inte kan läsa. Nu ser jag vem du är säger gästen, du är funktionär. Det var ju det jag precis sa, tänker jag. Har du någon bra plats blir nästa fråga. "Vad fan är en bra plats tänkte jag men sa inget". Det beror på om du vill ha sol eller skugga. Nu börjar en riksdagsdebatt med hustrun om solen eller skuggan är bäst. Efter en evighet kommer paret på att en plats i skuggan vore bra. Nu hade jag tur för jag hade faktiskt en skuggig plats att erbjuda.

Nu börjar det roliga backa husbil var nog inte gästens bästa skolämne. Tillslut, det vill säga 20 minuter senare står han på plats. Frågar så försiktigt om han har rätt elkabel. Då slänger han fram 4 olika modeller, men säger jag då vänligt, tyvärr är inga av dessa godkända här. Du jag har kört runt hela Europa flera varv och det har aldrig varit problem med elkablar. Nu är detta inte Europa utan Ivön, svarar jag och här tillåter vi inte dina kablar. Du får låna en godkänd av mej, gratis. Fyra par ögon stirrade nu på mej, sa han gratis tänker de. Var i världen för man något gratis, säger hustrun. En kabel på Ivön, svarar jag. Kommer strax skall hämta en kabel till er. När jag kommer tillbaka har gästen förmodligen tagit fram hela sitt bohag och alla grillar han haft med, för plötsligt liknar ytan utanför husbilen ett vardagsrum, var blommorna kom ifrån funderar jag än idag på. Lämnar över kabeln och önskar en bra helg. Nu börjar hustrun ställa en massa frågor, men just då sprakar det till i radion. Ursäkta mej men en ny gäst väntar.

Framåt tvåtiden är det dags för toabesök för nu verkar det lugnat ner sig. Men vad tror ni händer, ja just det just när jag satt mej till rätta så sprakar det i radion. Tur man inte är campingvärd var helg, men ett roligt jobb är det man träffar både blinda, döva och folk som snackar att de tror de har betalt per ord. Återkommer nästa år så du som är gäst uppför dej väl vid ankomsten, det kan vara jag som tar emot dej.

Nu är det snart tid att genomlida den svenska midsommaren. Vädret är förutsägbart det blir kallt så man tror att det är höst. Kan ingen berätta för midsommar att den inte får flytta till hösten. Regnet kommer som ett brev på posten, synd det inte kommer med City Mail för de delar bara ut post var tredje dag. "Raindrops keep falling on my head" den goda gamla sången från 69 borde vara midsommarens nationalsång.

På morgonen skall alla ut och plocka blommor i dikeskanten, förstår inte varför man inte kan göra ett storköp, för i dikeskanten hamnar man ändå farmemot elva på kvällen, fast då är inte anledningen att plocka blommor. Blommorna skall användas till någon stång som skall resas, denna stång behöver inte viagra för att stå upp. Stången lindas in med blommor och två stora ringar med blommor i sitter högst upp, tur man klär stången med blommor annars hade det liknat ett kors. Det krävs många män för att resa stången, men till slut står den där så grann på ängen. Nu börjar lekarna och dansen runt denna blomsterpryda stång. Musiken står någon för som spelar fiol och dragspel, helst utklädda i någon folkdräkt. Varför kallas det folkdräkt folket har inga sådana. Politikerna borde vara utklädda i folkdräkt de är ju valda av folket. Nu börjar en lustiger syn. Vuxna mån börjar hoppa runt stången, värre än ett gympapass, sjungandes "Små grodorna, små grodorna är lustiga att se".  Hur lustigt är det att se en groda, tycker nog det är lustigare att se vuxna män hoppa omkring, tur inte folk från andra länder ser detta spektakel. Vad hade de trott om Sverige. "Ej öron, ej öron, ej svansar hava de" .Här viftar man med händerna vid öronen och i baken, vilken syn för gudarna. Nu kommer den textrad som är helt obegriplig, möjligen blir den begriplig längre farm på kvällen, för då talar alla likadant. "Kou ack ack ack, kou ack ack ack"

På kvällen dukas det långbord för det krävs ett långbord för att kunna äta sillen och nypotatis, var har de gjort av den gamla potatisen? Eftersom sillen inte är så god måste man skölja ner den med snaps, då slipper man smaka vad sillen smakar. När så snapsen är tagen måste alla skölja ner snapsen med öl. Sen dricker man vatten för att bli av med den djära smaken. Ja jisses vilket drickande. Nu kommer vi till det mest svenska som finn, allsång. Nu kommer de där ihop klippta sånghäften fram med massor av sånger och lustiga färggranna bilder. När några snapsar runnit ner är det svårt att läsa vad som står i sånghäftet, för den som gjorde det använde "Times New Roman 10" för att få plats med så många sånger som möjligt. Då börjar spontan allsången, "Calle Schewen", har varit i "Samboronbon en liten by förutan gata", på vägen dit passerade han "Lyckliga gatan". "Engelska Flottan har siktas vid Vinga" med "Tio tusen röda rosor" kanske skall de vara till stången. Denna del av spontan allsångavslutas alltid med "När man söker stunden sorger glömma, är det skönt vaken gå och drömma .Glömma att lyckan flugit har sin kos, så att du ej fick min söta ros"

Jordgubbar med glas, kaffe och diverse tillbehör avslutar nu måltiden vid långbordet och nu låter nästan alla som texten i små grodorna, "Kou ack ack ack, kou ack ack ack"

Hälften kommer aldrig till dansen, för vägen dit är inte så rak. Trevlig midsommar.