Lasses kåserier & berättelser

Då var den nya husbilen fylld med alla sakerna som tidigare varit i vår husvagn. Vattentanken som rymde 100 liter var också den fylld. Nu skulle jag lära mej lite om husbilen, hur själva bilen fungerade var inte så svårt, den fungerar som alla andra bilar. Det var denna gång dock inte Volvo utan Fiat Ducato en diesel på 130 hästar. Men när jag skulle lära mej hur bodelen fungerar började problemen. Instruktionsboken visade sig vara på Italienska eftersom den är byggd i Italien. Hustrun som kan några språk kan bara enstaka ord på Italienska så hur värme, vatten ja allt övrigt fungerade fick vi ta enligt metoden ”testa sig fram” fast det funkar inte mycket annorlunda än i en husvagn. Dock får vi en instruktionsbok på svenska vad det lider. Bättre det än en kurs i Italienska.

Första stoppet på resan var en Stellplatz i den lilla staden Holzminden vid floden wesser. Holzminden ligger 8 mil sydväst Hannover, vi hade läst om denna i en campingtidning. Vad som där hände ska väl inte hända eller får hända på en ny husbil. Vaknade för att jag behövde gå på toaletten, sätter ner foten på mattan. Hjärnan reagerar något trögt, vad fan är mattan våt, har nu Zack lega och dreglat just här där min fot ska sätta ner. Zack är namnet på vår hund. Tog ett steg till i mörkret våt även där och även på det tredjesteget. Nu var det dags att tända ljuset och väcka hustrun även om klockan var mitt i natten. Du sa jag vi har ett litet problemmattan är vått, vad säger du sa hustrun något halvvaken, hur nu man kan vara halvvaken, antingen är man vaken eller så sover man. Det visade sig vi hade vatten i hela husbilen, var på väg att bli en husbåt. Tacka gode gud för mattan, den hade sugit upp det mesta av de c:a 70 liter som runnit ut. Mitt i natten kastade två tokiga svenska ut en våt matta och låg på golvet och torkade upp vatten med handdukar. Vi frågade oss var kom det ifrån och hur kunde det hända. Klockan 02.00 på natten kan vi ändå inte göra mer än att försöka sova.

Hustrun som är en hajare på tyska tog sig till stellplatzens lilla reception och förklarade att vi hade ett katastrofläger. Tysken verkade inte så bekymrad utan sa åt oss att ta det lugnt så skulle han skicka en kille om en stund, just nu sov han. Det blev till att äta lite frukost innan tysken anlände. Guten tag sa en tysk man plötsligt, hustrun förklarade vad som hänt och han sa bara ta det lugnt detta fixar sig. Felsökningen började med att vi hällde i 10 liter vatten i tanken. Han började sedan skruva i sönder det mesta och kände på slangarna som gick från tanken. Plötsligt gav han till ett utrop och kommenderade mej via hustrun att sätta på vattenpumpen, sedan skrek han att jag skulle stänga pumpen, här behövdes ingen översättning för av rösten att döma förstod jag vad han sa. Han hade hittat felet och du kom det massor med tyska svordomar och Italienarna som byggt bilen stod inte högt i kurs. Husbilen är av Italienskt märke och följaktligen byggd i Italien. I en skarv mellan två slangar hade det inte satt riktiga saker som de gjort överallt annars utan en slangklämma och sedan lite isoleringstejp, tysken förklarade att när där kommer varmt vatten så händer cirkuskonster slangarna blir ovänner och släpper taget om varandra. Sedan hade han en förklaring varför pumpen gåt igång och pumpat ut vattnet under natten.

Snart var en del av stellplatzen engagerade och alla ville hjälpa. Tysken fixade felet så vi kunde fortsätta resan men vi var tvungna vara kvar några dagar längre eftersom vi skulle torka ut så mycket vi kunde. Tur det var sol och 25 grader på dagarna. Servicen och hjälpen vi fick var enorm alla och då menar jag alla ville hjälpa till och gav goda råd om vår fortsatta färd. Tysken som hjälpte oss visade sig vara en kunnig husbils reparatör som låg fast på stellplatzen. Varför händer alltid något oss, tappade vi inte husvagnar så håller vi på att bli med husbåt.