Lasses kåserier & berättelser

Landade på Kastrup på eftermiddagen, i ett snöblandat regn. Står vid bagagebandet som snurrar och snurrar likt en liggande karusell, ingen väska som är min, till slut stannar bandet och där står jag ensam utan min väska. Till informationen, där en kvinna med en konstig dialekt, som hon hade gröt i munnen, berättar att min väska är i Geneve och de kör hem den när den kommer, vilket kan dröja säger hon med ett stort leende, man skulle kunna stoppa in ett dansk wienerbröd i den stora munnen. Drar igång min mobil och inser att mina mobilbiljetter med tåget från Kastrup inte kommit, Blir inte så nervös, har bokningsnumret och i nödfall kan det fungerar som biljett. Ringer SJ:s växel, så kan de kanske skicka biljetterna igen till mobilen. En röst pratar så trevligt med mej i luren ”Du har plats 147 och den förväntade kötiden är 46 minuter” Nu är min stubintråd väldigt kort och kvinnan i luren får en lur i örat, vilket hon förmodligen ”skiter” i för hon vet det inte.

 

Tåget går om 12 minuter, det blir bara att försöka ta sig ombord på tåget och kommer det en kvinnlig kontrollant får jag väl ta fram min charm alternativt bjuda ut henne. Väl ombord på tåget, delar jag säte med en dam från ett land långt ifrån oss, man ser inget av ansiktet för hennes hår, hon pratar konstant och ljudligt, kan vara en bön för hon vänder sig om hela tiden, som hon letade efter Mecka. Hon behöver nog en GPS. Jag ställer mej upp och sjunger en sång till henne, från spexet Djingis Khan.

 

Tjugo gånger varje vecka

skall en trogen muselman

lägga sig på knä mot Mecka

ner i modden med sin kran.

 

 

Hej!

Nu är jag på G igen och här kommer ganska snart lite nya kåserier och nya bilder på tavlor jag målat, vill någon köpa något. Kontakta mej på [email protected]

 

 

. 

När man är på resa och kommer tillbaka hem, har man alltid något att berätta och det händer alltid något underligt på resan. Plötsligt bara hände det i Frankrike, bara framdörrarna låstes och inte bodelsdörren till husbilen, när jag tryckte på nyklen. Då försökte jag låsa manuellt men låset bara snurrade runt. Bodelsdörren gick låsa inne ifrån så problemet var inte så stort. När vi kom hem så provade jag manuellt med nyklen och se nu fungerade det att låsa uteifrån.

 

Det hände fler underliga saker i Frankrike, fick inte in i stort sett några TV kanaler på Tv:en, bara på ett ställe fick vi bild, jag tror inte det var dålig mottagning på några ställen för vi var i civiliserade trakter. När vi kom till Holland och Tyskland på hemvägen fungerade allt som vanligt, massor med kanaler.

 

GPS:en fungerade inte i stora delar av Frankrike, la man i kordinater pekade de åt helsike fel hela tiden, har svårt tror jag slagit fel så många gånger eller att alla kordinater skulle vara fel., men när vi närmade oss Holland, Tyskland fungerade allt som det skulle. Det var GPS:ens fjärde resa till Frankrike och första gången den strejkade som en fransman.

 

Tur hustrun kan läsa kartor och prata språket för vad fasiken skall vi med GPS till?

 

Äntligen kom den dagen då resan mot landet med fler ostsorter, än svenska landskap, skulle påbörjas. Målet var Cognac och Il d`Oleron, men vilken väg vi tog oss dit och hem fick vädret bestämma. Färden gick via Öresundsbron ner mot båten som låg och väntade i Rödby. Termometern visade på 22 plusgrader. När vi lägger till i Puttgarden och kör av båten är det strålande solsken och värmen har nu även nåt till norra Tyskland 28 grader. När vi så närmar oss Hamburg så tror mina ögon knappt på vad de ser, får titta ordentligt för det kan ju vara fel på bilens temperaturmätare, men vi dubbelkollar med en manuell termometer vid ett stopp när hunden skall rastas. Känns som att komma ut i Sahara öknen, men inte kan de väl flyttat detta område till Hamburg, 36 grader visar två termometrar och detta i mitten av augusti. In i bilen snabbt och på med luftkonditioneringen. Nu dyker Perikles låt upp i huvudet ”Var ska vi sova i natt” Låten förföljde oss hela resan.Vi hamnar på en stellplats som heter Steinhuder am Meer som ligger några mil väster om Hannover. Första gången jag fick sova i något som liknade en bastu, 33 grader klockan 20.00 på kvällen, John Blund kom till slut. Nästa dag var det lika varmt och som en löjtnant i det militära sa, ”Framåt dit näsan pekar” Och den pekade mot Belgien där de gör fantastiskt god choklad. Värme botas med bad så en campingplats i Ardennerna med pool blev anhalten där vi skulle sova. Vem sa föresten att Belgien var platt i så fall vill jag prata med denna person, upp och ned gick färden med husbilen till La Petite Sussie som ligger i södra Belgien inte många mil från Frankrike och badet var i värmen skönt.

Som tur var blev det nu något svalare vi skalade av på termometern ungefär 8 grader. Äntligen passerade vi gränsen till Frankrike landet som producerar vin, cognac, Pineau des Charentes, mat och alla dessa goda ostar. Värmen gjorde att vi tog in på en camping för att kunna bada i poolen. Några mil utanför Tours ligger La Grande Tortue som också fick se två skåningar besöka poolen. Campingen ligger i det som kallas Loiredalen och utanför flyter Loire som är Frankrikes längsta flod, den är 1 012 km lång. Den rinner upp i Centralmassivet, har kanalförbindelse med Saône och Seine, och mynnar ut i Biscayabukten. Ungefär 800 km av den är segelbar. Flera berömda slott ligger längs med floden, liksom de druvfält som ger upphov till de berömda Loirevinerna. Några sådana vinflaskor följde med till Sverige.

Tanken var nu att hitta en stellplats på Il d´Oleron men värmen gjorde att vi tog in på en camping med pool La Brande där vi stannade i två dagar. Île d’Oléron eller bara Oléron som fransmännen säger, är en ö belägen strax utanför kusten i Charente-Maritime i Frankrike. Oleront är den största ön längs franska atlantkusten, och den näst största i Frankrike efter Korsika. Ön är sedan 1966 ansluten till fastlandet via en stor vägbro, vilket har gjort att den blivit en stor semesterort. Nordöst om Oléron ligger Fort Boyard, där man spelar in fångarna på fortet. Vägarna är inte lämpade för husbilar ändå finns där massor av dem, cykel är ett bra sätt ta sig runt på ön. Ostron finns i massor och den som gillar denna läckerhet kan stanna på ön i månader och njuta. När vi skall åka därifrån upptäcker vi en stor ställplats på ön, nästa gång vi kommer dit stannar vi nog där. På en toalett kan man få många idéer och nu dök det upp en i mitt huvud, eftersom vi var så nära Brest och vädret skulle bli bra så ställde vi färden mot denna del av Frankrike. ”Var skall vi sova i natt”

Efter vi besökt några cognacs bönder där vi handlar den i Sverige sällsynta aperitifen Pineau des Charentes som är en fransk specialitet som sällan gör något väsen av sig i Sverige. Drycken -som är en blandning av druvmust och cognac- sägs ha uppkommit av en slump 1589 när en vinbonde av misstag hällde druvmust i ett fat med cognac. Den finns i rött, vitt och rose och framställs bara i Cognac distriktet. Eftersom vi älskar denna dryck blir det att resa till Frankrike varje år. Även lite Cognac kom med hem. Dricker man fär mycket av denna ädla dryck, dyker nog låten upp igen ” Var skall vi sova i natt”

Sakta tog vi oss upp till en ställplats vid havet som heter La Aiguillon-sur Mer, en liten trevlig by där ställplatsen var beläggen vid båthamnen, vi fick en av de sista platserna, fast vi kom vid 15-tiden. Det vi lärt oss under våra resor med husbil är att om du kommer försent till platser vid havet så blir de ofta fulla vid 16-17 tiden vid högsäsong. Nu kom det lite regn så det blev att sitta i bilen och läsa. Ställplatsen låg några mil norr om La Rochelle. Nästa stopp på färden mot Brest blev en ställplats 200 m från havet i Piriac-sur-Mer. Rakt västerut från Nantes. I Piriac-sur-Mer åt vi crepes vilket man är berömda för i Bretange..

Nu närmade vi oss staden Brest. Brest ligger i departementet Finistère i Bretagne i nordvästra Frankrike med cirka 145.000 invånare. Staden ligger vid en bred och djup vik av Atlanten och har en av Europas förnämsta naturhamnar. Sedan 1600-talet finns här en viktig flottbas, numera använd av NATO. Vi letade oss längre västerut och hittade en ställplats i den lilla orten Plougonvelin som kunde ta 100 husbilar. Från vår plats hade man utsikt över havet.
Här fanns inte mycket att göra så det blev Nespresso, cognac och en god bok utanför husbilen innan John Blund hälsade på en liten stund. Hack i låten blev det ”Var skall vi sova i eftermiddag”

Nu började den långa färden mot hemmet. Denna gång körde vi förbi Le Mont St-Michele och deras stora ställplats, denna turistfälla har vi tidigare besökt. Bara några kilometer därifrån i orten Pontroson, ligger nästan mitt i byn vår lilla favorit camping Halloitis, där vi stannade två dygn för vädret var varmt och soligt, det blev många bad i poolen hit återvänder vi gärna vart år om resan går mot denna del av Frankrike. Hustrun kunde gå och shoppa i den lilla byn och så var hon nöjd.

Nästa stopp blev den lilla familjecampingen Les Puits Tourmants som ligger några mil utanför Amiens i norra Frankrike inte långt från Belgien. En mil från campingen i byn Villers-Bretonneux som ligger 16 kilometer öster om Amiens, blev känd 1918 under första världskriget eftersom här stod ett stort slag. Hela byn som tyskarna tagit återtogs i början av augusti 1918 av australiensiska divisioner.10.700 australiska militärer, dog på slagfältet vid Somme och Arras. Strax utanför byn Villers-Bretonne , anlade man ett Australian National Memorial till minne av alla australiska soldater som stred i Frankrike och Belgien under första världskriget. Minnesmärket invigdes 1938. Det var väldigt mäktigt att se och man fick sig en funderare när man läste på gravstenarna att de stupade var runt 19-20 år.

Mot Holland gick färden, natten tillbringade vi på en camping De Schatberg nära Venlo för att därefter göra en liten mellanlandning i byn Winterwijk där förmodligen Europas största campingvaruhus Obelink ligger, ytan är på 65.000 m2. Stoppet blev längre än väntat och plånboken tunnare än väntat. Winterswijk ligger väldigt nära den tyska gränsen närmaste större tyska stad är Bocholt.

Bremen blev sista stellplatsen på resan, där stannade vi i två dygn. Vi fick en av de sista platserna. Lördag morgon tog vi cyklarna in till Bremens centrum ungefär 2 km, det visade sig att det var vinfestival samt att affärerna just denna lördag hade öppet till 24.00. En bra och centrumnära stellplats. Här träffade vi de första svenskarna under resan Olle och Marita från Värmland och det blev en trevlig eftermiddag och kväll som avslutning på denna korta färd i utlandet.

Mer tomte och var är snön som skall falla ner över oss
” Raindrops Keep Fallin' on My Head”
Burt Bacharach var är du?

Julgröt som klibbar, revben som inte finns
köttbullar, prinskorv, fisk som lutar, IKEAS julbord sätter
man själv ihop.

Julklappar överallt med glittriga papper
mer glitter på husen, lampor som lyser
tomtens släde finns den eller fick den körförbud

Staffan var en stalledräng, vaktade tomten
medan någon glänser över sjö och strand
är det Zlatan?

Det ska va 15 grader kallt, rimfrost på rutan
Jul, Jul strålande Jul
finns det några snälla barn.

”Last Christmas
I gave you my heart
But the very next day you gave it away
This year
To save me from tears
I'll give it to someone special”

Wham, vilken låt

Medelhavet bli bra, sa hustrun, där är lagom varmt. Vad nu lagom är för något tvistar än de lärda om, ordet finns i det svenska språket och då bör det användas om allt och alla. Vi var i Bordeux och det var bara 20 grader varmt, atlantens vatten var som en kall källa med höga vågor. Då ropade hustrun ut som hon var stående i en minaret ” mot medelhavet” därför var vi nu på väg dit i husbilen. Gradantalet ökade ju närmre medelhavet vi kom och halvvägs visade termometern 34 grader ute men i bilen var det endast 20 svalt och skönt.

Ska vi bo mitt i ett tivoli, sa jag. Ja, sa hustrun här blir bra endast 400 meter till havet. Men sa jag nu i något lägre tonart då jag nog låg i ett slags underläge, eftersom tonen hustrun hade var så bestämd att någon parlamentarisk omröstning nog inte var på sin plats då jag skulle förlorat denna. Kiviks marknad och cirkus, allt i ett fick vi. Men nära havet var det och så där lagom varmt var det inte 29 grader klockan sju på kvällen och luftfuktigheten var hög ungefär som en sur disktrasa, ja förutom lukten. Från de två campingarna som låg runt vår fick vi underhållning av c-klass, orkestrarna hade nog passerat bäst före datum och ljudnivån var inte lagom hög utan för hög. Ska vi sitta här i två dagar, sa jag och höra detta i tre kväller i denna värme. Hustrun sa inget för hon svettades och drack som bara den, kanske lite för varmt ändå, kom det över hennes läppar klockan nio på kvällen då det var 28 plus. 

Att sova en dåligt uppvärmd bastu är inte så skönt det blev aldrig under 27 i husbilen den natten. På morgonen var det dags handla de långa bröden som går under namnet pain riche det gäller äta dem omgående annars kan de lämpligast användas till batong. Plötsligt passerar lilla fröken chick i högklackat och en kort kjol förmodligen hade hon gått under en parfymdusch  av alla okända märken, för det luktade som ett sopnedkast, men trippa på högklackat kunde hon, fransyskan. Mot poolen löd ordern och det är då bäst lyda, undras om hela campingens barn var i poolen för det var svårare hitta någon plats att doppa sig, än en ledig solstol att lägga sig i. Till slut hittade jag en lucka och hoppade i. Då gick larmet och samtliga badvakter kom rusande mot mej och sa något jag inte förstod, hustrun fick tolka och jag fick gå upp ur poolen genast, fel badbyxor, badshorts var inte tillåtna utan det skulle vara ”riktiga badbyxor” sådana där elitsimmare har, små fräcka som inte döljer något. Hur jag skulle kunna simma i poolen förklarade inte vakterna. Men nöjda var de av att få upp mej från vattnet.


Cirkusen och orkestrarna var kvar när vi drog i väg från detta ställe och sökte lugnet.