Hemma hos mej
Har alla det som jag så är det illa för oss mannliga varelser. Aldrig får jag ha något framme, huset skall se ut som ingen bor där. Hustrun förväntar nog kungligt besök var dag. Kläder skall hängas in och inte slängas i någon soffa, då det inte sitter någon i soffan som kan få det i knäet, spelar det väl ingen roll om jag kastar lite strumpor, kallingar, byxor samt en och annan skjorta där. Skall ändå använda det nästa dag. Jag tillhör dem som aldrig förstått eller snarare begripet varför man skall bädda sängen. Hustrun vill ha något ”klatschigt” täcke som skall ligga där på parad i sängen, sträckt som täcken var i lumpen skall det också vara. Varför. Ser snyggt ut, säger hustrun. Och vem tittar i vårt sovrum medan vi jobbar, Kalle Anka och han vänner kanske. Varför lägga ner jobb på onödiga saker, bara dumt ödsla energi på sådant.
Köket håller jag mej ifrån det är hustruns domäner, skulle jag någon gång förvirra mej dit så är jag bara i vägen. I köket har jag alltid bara varit i vägen, skall jag bre en macka så går det för långsamt, jag är bara i vägen, säger hustrun. Ibland får jag öppna en vinflaska men jag tar in den i ett annat rum där öppningen sker, annars är jag bara i vägen. Jag är aldrig i vägen när något tungt skall lyftas.
Zappa får jag absolut inte göra, man skall enligt kommandon från hustrun ställa in en kanal och sedan titta på den. Hoppa där mellan kanalerna går då rakt inte. Ibland brukar fjärrkontrollen vara svår att hitta, det är inte barnbarnet som gömt den utan hustrun. Zappa är ju livet tänk så många bra snuttar av bra program man missar om man inte får zappa. Nu blir det att sitta och titta på ett dåligt program hela tiden, hur kul är det på en skalla 1-100. Tisdag och onsdagskvällar är mina zapparkvällar, vi har numera gjort den kompromissen jag måste kunna hålla koll på alla fyra champions league matcherna. För en dag blev jag arg det var när hustrun putsat fjärkontrollen med vinylrengöring. Var dag var den som en oljad gris och flög iväg så fort jag försökte byta kanal.
Frågade i en affär som jag hade förvirrat mej till av någon anledning, finns det GPS till dammsugare. Expediten såg konstigt på mej och det kan jag förstå, för hon har väl aldrig fåt en sådan fråga tidigare. Men tyvärr finns det igen sådan, sa hon. Du behöver inte säga tyvärr tänkte jag, säg det bara lite högre så hustrun hör det. JAG VILL INTE HITTA DAMMSUGAREN. Konstigt jag alltid får ont i ryggen när den kommer fram och jag håller i rören. Någon där uppe i himlen måste gilla mej, ja jag slipper dammsuga. Hustrun vill inte höra allt gnäll. Gröna små marsipan dammsugare med mörk choklad i båda ändarna är ljuvliga. De hittar jag och de får jag absolut inte ont i ryggen av.