Fars innan farsen börjat.
Hustrun kom viftande med några biljetter, du vi skall gå och se en fars i Malmö på någon teater. Jaså, a jag något förvånat och du sa hustrun Albertina skall också med. Vad som nu rörde sig i mitt huvud passade nog inte att berätta i ord just nu, får vänta till ett ögonblick då det kan passa bättre, jaha vad trevligt sa jag. Då skall ni veta att hustruns väninna Albertina, kan snacka hon. Det är omöjligt att få stopp på denna dam, inte ens ordböter hjälper.
Nu är hon på väg, sa hustrun. Tittade ut genom fönster och där kommer det "skuttande" en grön bil. Ja "skuttande" är rätta ordet, bilen hoppade fram, Tror hon bromsade och gasade samtidigt eller nästan i varje fall eller hur hon nu fick bilen att "skutta" fram. Tur hon slipper fickparkera hos oss, bara ställa bilen utanför huset. Nä men hej på er säger hon när hon kommer in genom dörren, Välkommen säger hustrun jag har lite mat vi kan äta innan vi åker. Nä men inte skall du väl bjuda på någon mat, säger Albertina, hon brukar säga så var gång och sedan glufsar hon i sig allt. Innan hon hinner sätta sig ner börjar hon prata, orden bara flödar ut mellan läpparna och ingen annan får en chans att säga nått, för än hon måste ta en tugga och tugga maten. Då hörs bara ett mumlande. Tur förresten maten är kall för annars hade den blivit kall.
Hustrun försökte på alla sätt få Albertina att låta mej köra, men ack nej, nu kan ni får åka mina vänner och så bjuder jag på ett glas vin på teatern. Tänkte för mej själv, jag skulle nog behövt en flaska vin för att våga åka med Albertina. Ut på motorvägen mot Malmö, jag brukar titta rakt fram när jag gör och ha båda händerna på ratten, Albertina tittade åt sidan för när hon pratade med hustrun måste hon tydligen se på henne, händer är för det mesta i luften för man måste tydligen vifta med dessa som semaforer. Där sitter jag skräckslagen i baksätet och undrar varför jag inte kör. Hastigheten är också varierande ibland 70 ibland 130 fast vi skuttar inte framåt. Varför köpte hustrun biljetter denna bilfärd är ju en fars i sig.
Nu skall bilen fickparkeras, det skulle man spelat in på film. Snart är halva bilen uppe på trottoaren. Det tar åtskilliga minuter innan bilen står där den står och en klunga människor börja nu gå framåt, tidigare stod de och tittade på fickparkeringen. Nu har de sett något som liknade en fickparkering. Tar mej för huvudet, vi skall hem igen också och hur skall det gå.
Under hela föreställningen sitter Albertina och skrattar, även när vi andra inte tycker det är roligt. Äntligen paus, nu får man gå på toa. Innan nästan ljuset tänts börjar Albertina prata igen, hon håller på tills pausen är slut. Hon hade säkert sett att pausen var längre. När så föreställningen är slu, öppnas minnen igen och den stängs inte förrän hon lämnat av oss för då har hon ingen att parat med. Då säger hustrun, såg du hon tog upp mobilen.