När solen tittar fram
Nu när våren här, då skall hustrun kommendera ut mej i trädgården för det sedvanliga vårbruket. I mitt fall är det inte att gå ut i trädgården och påta utan att sitta och titta på när andra jobbar i trädgården. Jag brukar varje år frivilligt ta på mej den rollen vilket alltid innebär att jag blir arbetsledare, vilket kan vara praktisk ur den synpunkten att jag får dela ut order. Ordern efterlevs nu inte då jag överhuvudtaget inte vet något om blommorr mer än att de växer i jorden och har olika färger. Hur man planterar dessa växter har jag aldrig lyckats lära mej.
I år har också hustrun fåt för sig att vi skall måla om huset, ja inte så vi skall ha ny färg utan vi skall måla med samma färg vi redan har. Det är nu svårigheterna börjar, hur vet vi vilken kulört vi har på den röda färgen, de gamla burkarna är förpassade till återvinningscentralen. Nu börjar jakten på lappen. Den lapp där vi skrev upp hur färgen var sammansatt. Låda efter låda genomsöks och det är nu vi inser att allt som vi inte behöver spara är sparat. .Till slut hittas en lapp med konstiga siffror, den måste det vara säger hustrun. Kanske säger jag, det liknar kemiska formler säger jag,
Det blir till att åka ner till färgaffären och mycket riktigt det är rätt det som står på lappen.. Hur mycket färg skall ni ha frågar innehavaren. Det är ett stort hus säger jag. Nu tittar färgblandaren på mej och undrar om jag är riktigt klok i huvudet. Han kan ju inte vet hur stort huset är och hur mycket färg jag behövde. Sen var det bara att gå hem sätta färgburken i garaget. Eftersom det var vår drog vi sedan iväg med husvagnen för att koppla av, i mitt fal innebär det att göra så lite som möjligt som att läsa och skriva lite, samt hämta vatten till vagnen då och då, man kan behöva sådana dagar oxå bara de inte infaller var dag.
